Så hon verkligen så ordagrant, eller var det så du uppfattade henne?
Är man redan känslig för sin övervikt, vilket jag utläser i ditt inlägg att du är (svalde hårt, låtsades vara obrydd osv) så är det lätt att tolka allt som kritik och ta åt sig personligt när sköterskan egentligen bara rabblade information om hur övervikt kan påverka ägglossning och fertilitet.
Hon kanske uttryckte sig klumpigt, men många behöver få höra det där för att poletten ska trilla ner. Det tassas för mycket på tå runt det här med övervikt, ja det kan vara sårande att höra att man är för tjock för sitt eget bästa men det är ju ingen annan än man själv som kan göra något åt det och får man inte höra att man är det så är det inte alltid man förstår hur illa det faktiskt är. (Och jo, jag är också fet och har gått med skygglappar alldeles för länge...)
Alla kliniker har en gräns för hur mycket man får väga för att få hjälp, dock kan gränsen skilja sig mellan olika kliniker men vanligast ligger det på BMI 30 (upp till 35 på vissa håll). Så ja, alla som har så pass stor övervikt får kravet att gå ner i vikt för att bli beviljad utredning och behandling. Det är inte för att jävlas och trycka ner alla tjockisar som denna gräns finns utan det är för din egen skull och även för det förhoppningsvis blivande barnets skull. Och givetvis också av ekonomiska skäl.
När jag gjorde utredningen låg jag precis innanför gränsen med bara ett par kilon till godo, men visst fick även jag höra att det vore bra om jag kunde jobba ner vikten lite.
När man har en övervikt som påverkar ägglossningen så kommer man inte få tillförlitliga värden på provsvaren, äggstockarna kan få ett pco-utseende mm och allt detta kan leda till en felaktig diagnos och därmed ge patienten fel behandling, som då inte kommer hjälpa utan bara dra ut på tiden och öka frustrationen. Går personen i fråga ner lite i vikt, det kan räcka med bara några kilon, så kan det bli helt andra värden och allt ser plötsligt helt normalt ut, eller så ser man andra saker som tidigare dolts bakom de felaktiga proverna.
Kan man ordna till kroppen på egen hand så är det alltid mycket bättre än att proppa den full med läkemedel och tillsatta hormoner och utsätta sig för de risker som det faktiskt innebär.
Övervikt kan påverka så att en eventuell behandling ger sämre resultat och chansen för att lyckas bli gravid minskar drastiskt. Klinikerna vill ju ha så bra statistik som möjligt både för sitt rykte och för att inte kasta pengarna i sjön utan använda resurser på patienter som har rätt förutsättningar för att lyckas.
Övervikt vid graviditet innebär en ökad risk för både mamman och barnet, självklart vill inte sjukvården bidra till detta i onödan. Risken för missfall ökar också ju större övervikt kvinnan har.
Jag beklagar att du blev ledsen och tog illa vid dig av samtalet, men försöka att vända dina känslor till ett jävlar-anamma istället! Skäms inte för din vikt utan acceptera att det tyvärr har fått gå lite för långt men nu ska du kämpa järnet med att gå ner i vikt, framför allt för att må bättre rent allmänt både fysiskt och psykiskt. Hittar du inte motivationen för din egen skull så tänk på att kropp ska bli den bästa möjliga platsen för den lilla varelsen som så småningom ska flytta in där. För det ska den!
Och du, hela den här processen med fertilitetsutredning och behandling är en enda lång väntetid med den ena frustrationen efter den andra, så ställ in er på det 
Sen tror jag att även om du inte hade varit överviktig så hade ni ändå fått vänta till efter semestern, för det är väl bara ca 3 veckor kvar tills de stänger (i alla fall på min klinik), det är många som står i kö och det är mycket som ska avslutas innan de stänger.
Deppa inte mer nu, den här sommaren är starten på ditt nya liv och till hösten/vintern kommer det förhoppningsvis ske många fler förändringar!
Lycka till!
