• Pappautanbarn

    pappa UTAN barn

    Mamman har äntligen lyckats efter 5 år.
    Nu är barnen vända emot mig. Jag har kämpat och kämpat genom soc, advokater och domstol. Gemensam vårdnad är klubbat men vad är det värt när mamman lyckas vända barnen emot att inte vilja komma.
    Detta är ett problem som behöver uppmärksammas. Jag är ju inte ett enskilt fall utan det finns ju tusentals fall att läsa om bara man googlar. Jämställdhet pratas det väldigt mkt om. Lika löner oavsett kön, kvinnor till chefspositioner mm men i denna fråga är det ingen som sticker ut hakan. Så fort det blir vårdnadstvist så är domstolarna snabba med att ge ensam vårdnad till mamman. Skulle en pappa få ensam vårdnad då är mamman fast i tungt missbruk eller psykiskt otillräknelig. Annars är det i princip omöjligt. Sen är mamma alltid en mamma och pappa är alltid en pappa. Den stora frågan är vad det är för mamma egentligen som baktalar pappan och vänder barnen emot sin egen pappa bara för att man blivit lämnad. Det är jättetungt och jobbigt att bli lämnad av den man älskar, men inte att man använder barnen för att skada den andre. Det är bara barnen man gör illa. 
    Detta borde tas upp ordentligt av soc tanter, domstolar och dom borde öppna ögonen för att se världen som den är.  TYVÄRR!!

  • Svar på tråden pappa UTAN barn
  • Anonym (hej!)

    Usch! Jag beklagar  verkligen! Hur gamla är dina barn?

  • Pappautanbarn

    En annan aspekt i det hela är hur en skolkurator kan säga att en 5-6 åring är stor nog att välja om dom vill åka till pappa eller inte. "Du ska inte göra något mer än att ringa och fråga dom, vill dom inte så får det vara så ett tag framöver" Hur kan en kurator bara få för sig en sån sak.

  • SnurriggirrunS

    Tråkig historia :/

    Har ni ingen delad vårdnad eller rätt till umgesrätt? Isåfall går det ju att hjälpa barnen på rätt spår igen.

  • Anonym (hej!)
    Pappautanbarn skrev 2013-06-01 22:19:04 följande:
    5 och 7.
    Ja, de är unga och lätt att påverka. Men jag tror ändå att det är svårt att helt vända barnen mot pappan. Det må verka så nu, men barn brukar förr eller senare sakna sin pappa. 
  • Anonym (jobbigt)

    Inte en trevligt sits du hamnat i hör jag =( Beklagar! 


     


    Men istället för att bråka osv så kanske du kan försöka jobba fram en vänskaplig relation till ditt ex, bjud ut henne på fika eller så och prata om detta. Det är nog det enda sättet ifall det här ska gå att lösa, hon har bestämt sig för att sabba för dig och hon kommer säkerligen fortsätta med det så länge ni är ovänner.


     


    Har hon någon anledning till att vara arg på dig eller liknade? 

  • Anonym (hej!)
    Pappautanbarn skrev 2013-06-01 22:22:29 följande:
    En annan aspekt i det hela är hur en skolkurator kan säga att en 5-6 åring är stor nog att välja om dom vill åka till pappa eller inte. "Du ska inte göra något mer än att ringa och fråga dom, vill dom inte så får det vara så ett tag framöver" Hur kan en kurator bara få för sig en sån sak.
    Jag antar att hon vill att man ska respektera ett barns nej. Antar att mamman har påverkat de så att de säger nej. Då är nog tyvärr inte mycket du kan göra. För man vill inte tvinga ens barn att vara med en. Jag tror att det komma lugna ner sig. Tyvärr är det du som mår skit under tiden.Sen är det helt naturligt att de kommer att sakna dig och fråga efter dig. Vet du vad hon har sagt till dem?
  • Pappautanbarn

    Det är stora problem i skolan med uttåtagerande och det är ju pga saknad av mig. Jag har haft barnen en helg på 6 månader och umgängesavtal är ju klubbat av domstol men det följs ju inte. Det finns inget jag kan göra utan advokater och blir det det då är det familjerätter och skit en vända till och det är ju för 3 gången och inte ens det kommer hjälpa!

  • Anonym (hej!)
    Pappautanbarn skrev 2013-06-01 22:29:21 följande:

    Det är stora problem i skolan med uttåtagerande och det är ju pga saknad av mig. Jag har haft barnen en helg på 6 månader och umgängesavtal är ju klubbat av domstol men det följs ju inte. Det finns inget jag kan göra utan advokater och blir det det då är det familjerätter och skit en vända till och det är ju för 3 gången och inte ens det kommer hjälpa!


    Vet du vad. Jag har en släkting som gått igenom exakt samma sak. Och vet du vad? Det slutade med att barnet har flyttat till honom för det blev för mycket för mamman. Barnet visade klart och tydligt att han saknade pappan. Och precis som du säger så agerar de utåt. Förhoppningsvis förstår skolan, soc etc det. Det du kan göra är att ständigt vara tillgänglig och ha kontakt med soc,, kurator etc. Visa att de är ditt allt!
  • Pappautanbarn

    En fika? Jag och min fru har bjudit hit min exfru och hennes man för att diskutera problemen. Men ser man bara att man själv gör rätt och alla andra fel då är det inte lätt att föra en diskussion och komma någon vart. Det har vi försökt åtskilliga ggr. Anledningen till att det är så här är att hon har blivit lämnad av mig. Jag ville skiljas.
    Sen handlar det också om att barnen inte får trivas för mkt här så att dom "lämnar" henne.

Svar på tråden pappa UTAN barn