• Anonym (Orolig gravid)

    Hjälp! Rättigheter som mamma under de första åren?

    Åh jag har ett stort problem.  Och jag ber om ursäkt för att detta inlägg kommer bli långt, men det går inte att förkorta för jag vill att folk ska få rättvis bild för att kunna svara. Så jag förklarar allt för er som orkar läsa och hoppas att ni har kunskap och vill hjälpa! <3

    Jag blev oplanerat gravid med en kille jag har haft kontakt med under ca. 2 års tid, men som jag inte känner speciellt bra. Vi har aldrig haft någon relation mer än sexuellt egentligen. Och sist så frågade jag om han hade kommit för jag misstänkte det starkt, men det förnekade han, men nu är jag gravid i v 13. Jag hade stora problem att bestämma mig men jag klarade inte av en abort, jag är så glad att jag tog detta beslutet. Är så lycklig att jag väntar mitt lilla barn.
    Men problem mellan mig och pappan har dock uppstått... Och det är så tungt, jag känner mest hopplöshet och jag känner mig väldigt hjälplös.

    För mig är det väldigt viktigt att pappan finns med i barnets liv. Jag har själv växt upp utan en pappa och vet att det påverkar mycket, - ALLA behöver en pappa. Jag har en sambo som jag lever med nu, vi har sammanlagt varit tillsammans i 3 år men hade ett uppehåll då jag blev gravid. Hursomhelst är han en underbar person som stöttar väldigt mycket i det här. Jag har varit väldigt tydlig både mot pappan till barnet och min sambo att barnet INTE ska ha två pappor, utan EN - den riktiga givetvis! Det är viktigt eftersom att det vore respektlöst mot pappan att sätta min sambo som en pappa också. Han får vara en person i barnets liv, kanske en fadersgestalt eller manlig förebild. Hursom, han ska inte ta något ansvar från pappan!!

    Jag och pappan har pratat om allt möjligt kring det väntade barnet, båda är förväntansfulla trots omständigheterna, det är ju en väldigt speciell situation. Det jobbiga är att vi ser saker så otroligt olika, och det är nu det börjar bli riktigt riktigt tungt. Han menar på att efter bebisens 6 första månader, så börjar vi köra varannan veckas boende. Vi ska alltså köra barnet framochtillbaka varje vecka, till olika miljöer, olika människor. Det hugger i hjärtat av bara tanken, visst att det är tidigt att "bestämma" nu, men vi har ändå diskuterat saken. Jag tänkte att jag måste försöka mötas halvvägs och föreslog att vi börjar med att träffas några dagar i veckan de första åren, för då är barnet så litet och varannan vecka är ostabilt för ett barn i den åldern. Jag vill att barnet ska växa upp tryggt - med BÅDA föräldrar, men med ETT hem. Han är välkommen att hälsa på i barnets hem, och vi får ses utanför hemmet också då jag har sambo och jag respekterar att pappan kanske inte vill klampa in hos oss varje gång.
    Men när jag sa detta till pappan idag, att vi börjar med några dagar de första åren, och sedan, efter kanske 2-3 år, kan barnet börja sova över en natt i taget, och sen fler nätter allt efter tiden går. Vi måste ju se hur barnet tar detta, vi har ju inte ens lärt känna barnet ännu.. Då jag la fram detta så blev han otroligt förvånad över hur jag kan säga så och han blev väldigt upprörd. Han tyckte inte det lät klokt att vänta längre än 6 månader med varannan vecka. Han sa att vi utgår från detta och sen får vi se. Det jobbiga är att jag har så svårt att stå upp för mig själv när vi pratar, blir ganska överkörd, han är duktig på att prata och har en stor familj bakom sig som alla tycker som honom. Jag är ju som jag sa, uppväxt med en mamma och har ju min sambo också som stöttar mig. Men jag känner mig SÅ hjälplös, bara grät efter vårt samtal idag. Jag är så rädd eftersom jag vet att pappan har sina rättigheter, vilket han också SKA ha, men till ett rimligt pris! Det får ju inte skada barnet..
    Jag ska höra av mig till familjerätten nästa vecka, fick rådet om det idag. Men ni som vet, FINNS det någon lag angående detta? Jag kommer ingenstans med "statistik" eller "socialen rekommenderar 3 år innan delat boende..", för han skiter bokstavligt talat i vad socialen rekommenderar, han är säker på sin sak. Så har jag ingen rätt eller lag bakom mig är jag körd, för han har sin fina fasad och stora familj som kommer kriga för att få ha bebisen så fort som möjligt. Jag önskar att vi kan mötas halvvägs men icke.

    Snälla snälla hjälp mig och TACK till er som läst igenom!

  • Svar på tråden Hjälp! Rättigheter som mamma under de första åren?
  • Anonym (fg)

    Först och främst ska du INTE skriva på om delad vårdnad under de här omständigheterna. Gör du det så kan du få stora problem om ni blir osams.

    Sen så tycker jag som du, att det är alldeles för tidigt att bo varannan vecka vid 6 månader. Jag ha en tvååring och hon kommer att få vara ensam med pappa en vecka i höst, då är hon 2.5 år och jag och pappan är gifta och bor ihop (nära anknytning alltså).

    Prata med familjerätten. De kommer inte rekommendera varannan vecka för så litet barn.

  • Anonym (hmmm....)

    Först vill jag säga att va bra att alla inblandade är så förstående med att barnet är på väg. Vet inte riktigt va familjerätten kommer rekommendera, men första året tycker att barnet ska ha sin fasta punkt hos dig. Då får pappan komma och hälsa på och givetvis vill du hälsa på honom med barnet så är det ok. Växelvis vid 6 månader känns för tidigt. Han och barnet måste få en fungerande relation innan du släpper iväg dem själva.

  • Anonym (hmmm....)
    Anonym (fg) skrev 2013-05-31 22:49:49 följande:
    Först och främst ska du INTE skriva på om delad vårdnad under de här omständigheterna. Gör du det så kan du få stora problem om ni blir osams.

    Sen så tycker jag som du, att det är alldeles för tidigt att bo varannan vecka vid 6 månader. Jag ha en tvååring och hon kommer att få vara ensam med pappa en vecka i höst, då är hon 2.5 år och jag och pappan är gifta och bor ihop (nära anknytning alltså).

    Prata med familjerätten. De kommer inte rekommendera varannan vecka för så litet barn.
    Om pappan driver på om delad vårdnad ska hon ha väldigt bra skäl till varför hon inte ger honom det. 
  • Anonym (nn)

    Men nån natt efter 2-3 år låter väl lite väl. Om allt fungerar så en natt i veckan om pappan träffar barnet frekvent runt 6 månader? Sen utöka till 2 nätter vid 1 år. Sen runt 2-3 år ha över helgen typ tors-sön och efter 3 år någon gång vv?

    Alltså som en plan, kanske går fortare, kanske långsammare. 

  • Anonym (hmmm....)

    Jag personligen är emot växelvis boende. Känns som det är mer för föräldrarna än för barnen. 

  • Anonym (fg)
    Anonym (hmmm....) skrev 2013-05-31 22:53:21 följande:
    Om pappan driver på om delad vårdnad ska hon ha väldigt bra skäl till varför hon inte ger honom det. 
    Han får väl gå till tingsrätten. Varför ska hon ge honom delad vårdnad om hon redan nu misstänker att det inte kommer att fungera?

    Hon kommer att behöva lämna över bebisen när den är under året när han ska ta ut sina pappadagar och då blir det svårt att argumentera för att barnet inte också ska bo hos pappan.

    Sen så tycker även tingsrätten att gemensam vårdnad är för föräldrar som kan samarbeta. Och det återstår väl att se för ts och hennes KK.
  • Anonym (M)

    Varannan vecka vid 6 månader är alldeles för tidigt, men däremot kommer du nog få inse att du inte kan bestämma helt över umgänget och kräva att få vara med. Relativt snart kan ha barnet själv några timmar i taget för att sen utöka och när barnet är runt året är det vanligt med övernattning 1-3 nätter i taget. Bäst om det kan vara täta umgängen. Sen är det inte nödvändigt att man går direkt på varannan vecka, man kan ha barnet lika mycket båda två men kortare perioder.

  • Anonym (Orolig gravid)
    Anonym (fg) skrev 2013-05-31 22:49:49 följande:
    Först och främst ska du INTE skriva på om delad vårdnad under de här omständigheterna. Gör du det så kan du få stora problem om ni blir osams.

    Sen så tycker jag som du, att det är alldeles för tidigt att bo varannan vecka vid 6 månader. Jag ha en tvååring och hon kommer att få vara ensam med pappa en vecka i höst, då är hon 2.5 år och jag och pappan är gifta och bor ihop (nära anknytning alltså).

    Prata med familjerätten. De kommer inte rekommendera varannan vecka för så litet barn.
    Ja jag tänkte också att det kanske är bra att inte skriva på det där pappret om delad vårdnad. Men då kommer han göra allt för att få delad vårdnad. Delad vårdnad har ju inget med umgänget med barnet att göra utan bara bestämmelser och jag ser redan problem i allt det där... Hade vart smidigare att ha det själv.
    Men som en annan här skrev, när rätten blir inblandad är det ju svårt att vinna..


  • Anonym (Orolig gravid)
    Anonym (nn) skrev 2013-05-31 22:53:55 följande:
    Men nån natt efter 2-3 år låter väl lite väl. Om allt fungerar så en natt i veckan om pappan träffar barnet frekvent runt 6 månader? Sen utöka till 2 nätter vid 1 år. Sen runt 2-3 år ha över helgen typ tors-sön och efter 3 år någon gång vv?

    Alltså som en plan, kanske går fortare, kanske långsammare. 
    Jag tvivlar på hela nätter efter 6 månader... Det känns inte alls bra för barnet..
    Men som du säger, efter 2-3 år kan man absolut testa med någon helg. Det är ju helt olika från barn till barn, kan gå mycket fortare, och mycket långsammare.
  • Anonym (nn)

    Varför skulle det inte vara bra för barnet om båda ni är anknytningspersoner? Är det bara för att barnet inte sover hemma i sin vanliga säng? Då kan man ju rent krasst säga att det är dåligt om du sover på hotell eller hos en vän med barnet innan 2-3 år. Nä låt pappan träffa barnet ett par gånger vecka, mysa och ta promenader. Sen vid 6 månader börja dela föräldraledigheten med dig, och då kommer det falla sig naturligt att han har barnet över natten också. Finns väl inget som säger att det är dåligt för barnet att sova en natt med sin ena förälder så länge det finns en bra anknytning. Mina ungar har varit med sin pappa, och mormor/farmor med för den delen utan mig en natt då och då.

Svar på tråden Hjälp! Rättigheter som mamma under de första åren?