Varför vill jag tycka synd om mig själv?

För att skydda dig själv. Tror man lätt frossar "i elände" eller jobbiga saker. Vår son föddes (efter IVF) med hypotoni (muskelsvaghet) och jag googlade och läste ALLT HEMSKT om kromosomfel, muskelsjukdomar med dödlig utgång osv som fanns att hitta. Satt och grät och tänkte att vår fina lilla kille inte skulle kunna gå eller ens kanske överleva. Tror det är ett sätt att bearbeta sorg och oro. Lite katastroftänk för att förbereda sig på att det kanske inte kommer att gå bra, fast man inte kan veta detta. Psykologen jag gick hos en tid menade på att jag gjorde det för att lindra stressen och oron för stunden, men att det sedan bara kom tillbaka tre gånger värre.

Sedan är det klart att det hjälper lite att få läsa om andra som inte heller har lyckats. Inte för att gotta sig egentligen, utan för att veta att det blir minus för en del andra också, men att plusen sedan för de flesta faktiskt kommer. 

Innan vi fick vårt barn googlade jag som en galning på barnlöshetsrelaterade ämnen och läste en massa på Familjeliv och på bloggar  om barnlöshet. Jag slutade alltid läsa bloggar om personen som skrev blev gravid. Jag ville läsa om andras lidanden och inte om andras framgångar. Inte för att jag önskade någon illa, utan för att det gjorde så ont att inte veta om det någonsin skulle bli vår tur. Då fanns det ingen glädje i att läsa om andras framgångar, däremot en liten tröst i att andra var i samma situation och att vi kunde förstå varandras sorg. 

Beklagar att IVF-försöket inte lyckades, det är väldigt jobbigt med IVF. Hoppas att ni lyckas snart! 

Du överarbetar. Man kan göra det på olika sätt. Att riktigt gotta ner sig i problemet, vrida, vända och plåga sig själv lite. Hur man gör det och på vilket sätt varierar.
Det är ett sätt att bearbeta lite snabbare och kan funka rätt bra. Man tröttnar och accepterar ( problemet) om det funkar;)