Klickerträning är jättebra. Det kan man variera mycket och det går lugnt till vilket jag tycker är viktigt när man har småbarn med sig. Men samtidigt kräver det ju fokus som allt annat. Jag har inte velat ha med min dotter pga att jag blir så otroligt hönsig när hon är med. Eller blev. Hon var liten, lättvält och osynlig för min klumpiga häst. Hon förstod inte att låta bli eltråden, ramlade och slog sig och kunde inte roa sig själv, krävde fullt fokus från mig. Har dock inte provat att ha henne i sele. Hade henne i bärsjal några gånger i den åldern men det blev klumpigt tyckte jag. Minns en gång hon var med när jag tom hade min syster med i stallet. Vi skulle bara ta in hästen en snabbis och kolla en sak och sen ut. Jag släpper dottern med blicken några sekunder och plötsligt står hon i hagen intill den liggande unghästen och klappar glatt henne på huvudet. Det gick bra men det var ju ingen situation jag vill se mig dotter i.
Nu är hon 3 år och jag har börjat ta med henne till stallet igen. Nu är hon stor nog att kunna delta i hanteringen, hon är stadig, kavat och kan akta sig för hästen om hon måste. Hon kommer ihåg regler som att inte röra eltråden och är mindre impulsiv och dumdristig. Hon får följa med och träna hästhantering nu. Vi hämtar hästen, borstar och kratsar hovarna. Sen jobbar jag lite från marken med honom medan hon leker med ryktlådan och sen får hon flytta honom med tryck, bakdel/framdel, höger/vänster. Samt leda honom en bit har vi börjat med. Min häst är ganska klumpig och fysisk - inte ouppfostrad men han har det sättet i sig som individ. Så det är träning för honom också att ha koll på denna lilla människa och följa henne. Bara häromdan råkade han gå omkull henne med sin stora bak när jag vände honom utanför grinden. :p Han såg henne helt enkelt inte.
Jag hoppas att det ska gå bättre för dig, men jag tycker att från det att ungen slutar sitta och titta snällt från vagnen tills dess att den börjar kunna hävda sig mot hästen så känns det bara jobbigt att ha barnet med.