Anonym (My)

Äldre 14 May 14:34

13 svar

Barn som blev slaget hos pappan, ensamt umgänge igen?

Hade en tråd här i Vintras ang min son på snart 8 år som har högfungerande Autism. han har umgänge med pappan vh och haft i flera år, efter jul kom sonen hem och var helt förströrd och uppgav att pappan slagit honom samt de mindre av halvsyskonen.Soc kontaktades och pappan erbjöds stöd i bla barn emd funktionsnedsättning (ja sonen kan vara provcerande och besvärlig men då handlar det oftast om att man inte förberett honom på vad som gäller, att han är hungrig, att han blir överstimulerad utan att få vila som exempel hör han alla ljud lika högt och tar in all stimuli runtikring samt har svårt med det sociala samspelet. Med andra ord måste han få vila mellan aktiviteterna och orkar inte med kompisar/ensamlek mm för långa stunder vilket pappan inte bryr sig om utan skääller hellre på sonen och mer än det tydligen.Något intresse i hur man kan göra istället finns inte.Han erbjöds också hjälp för sitt explosiva humör då han har en tidigare dom för olaga hot, kränkning och trackaserier på sig och är explosiv och kan inte se sin egen del i saker och ting.

Hur som helst anmälan gjordes, pappan nekade, sonen berättade även för skolan som också gjorde en anmälan. Vi var på möte hos soc som också dem fann honom väldigt trovärdig.Och faktum är att han inte kan ljuga och skulle han göra det skulle han inte kunna stå fast vid den lögnen så pass länge, mao är han väldigt genonskinlig om han skulle försöka ge sig på att ljuga om "sista kakan" tex.

Soc sa till mig att sonen bör vara hemma under utredningen, till sist framkom det att pappan inte ville ta emot någon hjälp utan förnekade allt.En anmälan gjordes också via soc till pappans hemkommun gällande syskonen där man öppnade en utredning (för oss kunde soc inget mer göra utan eftersom jag har enskild vårdnad så fick jag bestämma själv sa de).

Sonen har inte velat åka till pappan ensam men däremot till farmor vilket han gjort en gång och träffade då även sin pappa, min tanke är att han inte borde vara hos pappa själv utan bara när farmor är med. Nu ringde farmor sonen igår och sa att nu var utredningen klar och nerlagd så nu skulle de kräva att han åkte på egen hand till pappan.

men vad gäller? Måste han vara hos pappan ensam eller gäller det som soc sa att jag får bestämma med tanke på den enskilda vårdnaden. Jag vill inte förneka pappan umgänge och tycker hellre de kunde ses med farmor alt på allmän plats, med familjestöd eller annan lösning för att sonen skall vara trygg men pappan är inte öppen för dessa lösningar alls.

Så hur gör man? Måste jag verkligen skicka dit honom ensam?

mucklas

Äldre 14 May 21:31

#1

Mitt första svar är jag vet inte.

Mitt andra svar är att vi i Sverige inte ser till föräldrarnas rätt till sina barn utan barnets rätt till båda sina föräldrar. Vill sonen ha umgänge måste du underlätta på alla sätt om inte synnerliga skäl föreligger.

När nu så inte är fallet skulle jag ändå vara mycket tveksam till att kategoriskt säga nej, utan att prata med soc först. Föreslå att farmor alltid är med till soc. Att sonen är trygg i situationen är ju det allra viktigaste.

Umgänge behöver inte heller betyda att de träffas. Kanske de kan ha telefonkontakt medan ni reder ut hur ni ska ha det.

Anna jkp

Äldre 14 May 21:49

#2

Du kan söka en kontakt person till din son. Skriv några rader som här till din socialnämd. Socilnämden är skyldiga att svara.

Anonym (My) Trådstartaren

Äldre 15 May 03:22

#3

mucklas skrev 2013-05-14 21:31:04 följande:

Mitt första svar är jag vet inte.

Mitt andra svar är att vi i Sverige inte ser till föräldrarnas rätt till sina barn utan barnets rätt till båda sina föräldrar. Vill sonen ha umgänge måste du underlätta på alla sätt om inte synnerliga skäl föreligger.

När nu så inte är fallet skulle jag ändå vara mycket tveksam till att kategoriskt säga nej, utan att prata med soc först. Föreslå att farmor alltid är med till soc. Att sonen är trygg i situationen är ju det allra viktigaste.

Umgänge behöver inte heller betyda att de träffas. Kanske de kan ha telefonkontakt medan ni reder ut hur ni ska ha det.

Sonen vill träffa pappan och syskonen och kusinerna mm men inte vara ensam hos pappan.

Dock är det pappan som helst inte vill ses under andra former än att han har eget umgänge hemma hos sig. Soc föreslog bla en kontaktperson, att mötas här på familjecentrumet mm osv men han vägrar. farmor verkar inte så pigg på att fortsätta ställa upp heller tyvärr.

Anonym (My) Trådstartaren

Äldre 15 May 03:23

#4

Anna jkp skrev 2013-05-14 21:49:53 följande:

Du kan söka en kontakt person till din son. Skriv några rader som här till din socialnämd. Socilnämden är skyldiga att svara.

Pratade med soc om detta men de bevilijar bara kontaktperson under dagumgängen här på orten (vi bor i olika kommuner) vilket pappan inte vill.

Pappan och farmor gör verkligen allt för att säga till sonen att han skall komma själv och att det som hände "inte är så farligt".

petersson

Äldre 15 May 03:46

#5

Du bör nog inte lita på vad farmodern sagt till sonen utan istället be att få ta del av gällande beslut. Om det fortfarande är oklart, kontakta en jurist som kan säga vad som gäller.

Anonym (BT)

Äldre 15 May 04:49

#6

Svår sits! Du resonerar självklart helt rätt och du visar att du är den som vill och kan skydda sonen. Tyvärr är det ofta så att soc släpper allt ansvar så snabbt som möjligt om inga fotografiska bevis/journalanteckningar finns om synliga skador, och därmed finns inte mycket som säger "vad som gäller" utan du som mamma får stå ganska ensam upp mot pappan som naturligtvis blir mer och mer uppretad ju mer gränser du sätter eftersom han ju anser att han är en toppenpappa oavsett vad han gjort mot barnet.

Inte ovanligt. Sverige idag.

mucklas

Äldre 15 May 07:56

#7

Anonym (My) skrev 2013-05-15 03:22:29 följande:

Sonen vill träffa pappan och syskonen och kusinerna mm men inte vara ensam hos pappan.

Dock är det pappan som helst inte vill ses under andra former än att han har eget umgänge hemma hos sig. Soc föreslog bla en kontaktperson, att mötas här på familjecentrumet mm osv men han vägrar. farmor verkar inte så pigg på att fortsätta ställa upp heller tyvärr.

Efter vad du skriver så är väl det helt i enlighet med hans strategi att inte vilja samarbeta.

Att pappan inte skulle få ha umgänge alls är nog något som måste beslutas i rätten, men som jag sa tidigare - telefonkontakt är också umgänge. Om du fortsätter påpeka att sonen inte vill träffa pappan ensam men att de givetvis kan prata hur mycket som helst till dess att pappan ställer upp på att alltid ha någon annan med vid träffarna kanske det kan ge resultat.

Samtidigt finns alltid risken att du ses som hinder för umgänge och det är inte att rekommendera i vårdnadstvister.

Ta upp saken med familjerätten. Fixa papper på de erbjudanden som pappan fått om utbildning och stöd, berätta hur stressad sonen blir av att hans funktionsnedsättning inte tas hänsyn till när han är hos pappan. Bristen på samarbetsvilja kommer absolut att ligga honom i fatet.

Att pappan och farmor försöker övertyga pojken om att det 'inte var så farligt' är det mest opassande jag hört. Tar de inte pojkens känslor om situationen på allvar är det ytterligare en punkt som jag skulle ta upp med familjerätten.

Anonym (A)

Äldre 15 May 08:17

#8

Stämmer han dig så ser det illa ut att han bara har fått träffa sonen en gång på 4-5 månader. Du måste erbjuda umgänge.

Anonym (My) Trådstartaren

Äldre 15 May 14:55

#9

Anonym (A) skrev 2013-05-15 08:17:50 följande:

Stämmer han dig så ser det illa ut att han bara har fått träffa sonen en gång på 4-5 månader. Du måste erbjuda umgänge.

Det är inte mitt jobb att erbjuda umgänge, vill han ha något får han höra av sig själv. I vårt fall är det frmor som hört av sig och då har han haft umgänge hos henne och sedan träffat pappan tillsammans med farmor.

Anonym (My) Trådstartaren

Äldre 15 May 15:02

#10

mucklas skrev 2013-05-15 07:56:13 följande:

Efter vad du skriver så är väl det helt i enlighet med hans strategi att inte vilja samarbeta.

Att pappan inte skulle få ha umgänge alls är nog något som måste beslutas i rätten, men som jag sa tidigare - telefonkontakt är också umgänge. Om du fortsätter påpeka att sonen inte vill träffa pappan ensam men att de givetvis kan prata hur mycket som helst till dess att pappan ställer upp på att alltid ha någon annan med vid träffarna kanske det kan ge resultat.

Samtidigt finns alltid risken att du ses som hinder för umgänge och det är inte att rekommendera i vårdnadstvister.

Ta upp saken med familjerätten. Fixa papper på de erbjudanden som pappan fått om utbildning och stöd, berätta hur stressad sonen blir av att hans funktionsnedsättning inte tas hänsyn till när han är hos pappan. Bristen på samarbetsvilja kommer absolut att ligga honom i fatet.

Att pappan och farmor försöker övertyga pojken om att det 'inte var så farligt' är det mest opassande jag hört. Tar de inte pojkens känslor om situationen på allvar är det ytterligare en punkt som jag skulle ta upp med familjerätten.

det är det jag är rädd för också, att det på något sätt skall ses som att jag förhindrar umgänget trots att jag inte gör det, pappan har inte ens hört av sig, styvmamman har ringt en gång och sagt att hon anser att sonen ljuger samt att jag inför nästa umgänge skall köpa med en egen garderob till dem (trots att de får ta med allt sonen behöver) men enligt henne är det jobbigt att komma ihåg att packa ner allt.

Sonen är jätteförvirrad eftersom farmorns sambo sagt att det inte är sant att pappan slagit honom, häromdagen pratade sonen med farmor i telefon (har högtalartelefonen på då) och då sa farmordern "Ja, denna anmälan din mamma gjort är medlagd nu, för det var inte så farligt visade det sig".

När sonen var där senast frågade jag om de pratat något om det som hänt vilket sonen inte ville svara på, han såg mest ledsen ut. har också sagt till honom att om man inte vill svara (tex om de börjar fråga ut honom) så har man alltid rätt att säga "Det vill jag inte prata om" vilket sonen klargjorde högt och tydligt för farmor i telefonen vilket inte hjälpte.En annan sak som är märklig är att när farmor bokar tid med sonen för umgänge så gör hon det via honom, inte via mig utan de förväntar sig att han skall berätta och fixa själv vilket han ju inte kan. Det är lite samma som när saker glöms hos pappan såsom thermobyxorna mitt i vintern att de skyller på honom för "han hade minsann inte packat".

Pappan vill inte gå tikll familjerätten eftersom det tar tid från hans arbete, funderar också på om jag har någon rätt att se anmälan och ev åtgärder? Tänker åtminstone på den anmälan som jag/skolan gjort, den om sonens halvsyskon kan jag förstå att jag inte får se, gången innan pappan anmäldes fick jag nämligen det hemskickat, både anmälan och vad de gjorde på soc och vad de pratat om, i det fallet gällde det att pappan vägrat ge sonen medicin.

mucklas

Äldre 15 May 15:29

#11

Anonym (My) skrev 2013-05-15 15:02:26 följande:

det är det jag är rädd för också, att det på något sätt skall ses som att jag förhindrar umgänget trots att jag inte gör det, pappan har inte ens hört av sig, styvmamman har ringt en gång och sagt att hon anser att sonen ljuger samt att jag inför nästa umgänge skall köpa med en egen garderob till dem (trots att de får ta med allt sonen behöver) men enligt henne är det jobbigt att komma ihåg att packa ner allt.

Sonen är jätteförvirrad eftersom farmorns sambo sagt att det inte är sant att pappan slagit honom, häromdagen pratade sonen med farmor i telefon (har högtalartelefonen på då) och då sa farmordern "Ja, denna anmälan din mamma gjort är medlagd nu, för det var inte så farligt visade det sig".

När sonen var där senast frågade jag om de pratat något om det som hänt vilket sonen inte ville svara på, han såg mest ledsen ut. har också sagt till honom att om man inte vill svara (tex om de börjar fråga ut honom) så har man alltid rätt att säga "Det vill jag inte prata om" vilket sonen klargjorde högt och tydligt för farmor i telefonen vilket inte hjälpte.En annan sak som är märklig är att när farmor bokar tid med sonen för umgänge så gör hon det via honom, inte via mig utan de förväntar sig att han skall berätta och fixa själv vilket han ju inte kan. Det är lite samma som när saker glöms hos pappan såsom thermobyxorna mitt i vintern att de skyller på honom för "han hade minsann inte packat".

Pappan vill inte gå tikll familjerätten eftersom det tar tid från hans arbete, funderar också på om jag har någon rätt att se anmälan och ev åtgärder? Tänker åtminstone på den anmälan som jag/skolan gjort, den om sonens halvsyskon kan jag förstå att jag inte får se, gången innan pappan anmäldes fick jag nämligen det hemskickat, både anmälan och vad de gjorde på soc och vad de pratat om, i det fallet gällde det att pappan vägrat ge sonen medicin.

Jag kan inte tänka mig annat än att du får tillgång till anmälan denna gång också, du är ju vårdnadshavare.

Ger du tillgång till kläder har du ingen skyldighet alls att köpa kläder som ska vara där bara. Det får de göra själva.

Har du haft någon kontakt med soc? Vet du hur de tänker i frågan? En annan sak som jag tänkte på var att ni ju måste ha någon kontakt på BUP, kan inte de hjälpa till, i alla fall med att ge ett utlåtande om hur sonen mår av stressen i samband med detta. Sånt måste ju vara bra att ha hos familjerätten.

Om du går till familjerätten och ber dem neka umgänge eller sätta upp regler för det och pappan inte kommer dit visar det ju tydligt hur allvarligt han tar på situationen.

Om han inte respekterar pojkens begränsningar, om han blir arg och frustrerad över hur knepigt det är - varför vill han prompt att pojken ska komma dit?

Anonym (My) Trådstartaren

Äldre 15 May 16:51

#12

mucklas skrev 2013-05-15 15:29:42 följande:

Jag kan inte tänka mig annat än att du får tillgång till anmälan denna gång också, du är ju vårdnadshavare.

Ger du tillgång till kläder har du ingen skyldighet alls att köpa kläder som ska vara där bara. Det får de göra själva.

Har du haft någon kontakt med soc? Vet du hur de tänker i frågan? En annan sak som jag tänkte på var att ni ju måste ha någon kontakt på BUP, kan inte de hjälpa till, i alla fall med att ge ett utlåtande om hur sonen mår av stressen i samband med detta. Sånt måste ju vara bra att ha hos familjerätten.

Om du går till familjerätten och ber dem neka umgänge eller sätta upp regler för det och pappan inte kommer dit visar det ju tydligt hur allvarligt han tar på situationen.

Om han inte respekterar pojkens begränsningar, om han blir arg och frustrerad över hur knepigt det är - varför vill han prompt att pojken ska komma dit?

Borde kunna ringa och eftersöka den kanske, denna "soctant" vi träffade och som vi hade möte med har inte varit lätt att få tag i, återkoppling skedde inte föränn 1,5 månad efter hon pratat med pappan och då var det jag som ringde.

Nejm, jag vet att jag inte behöver köpa kläder, dock visar det på vad som är viktigast för pappan eftersom detta med kläder och underhåll är ett återkommande tema för hans frustration, enligt honom försörjer han hela vår familj på underhållet :/

Vi har varit på Fr tidigare men det ledde inte till något alls och eftersom pappan vägrade vika sig en tum så blev det hela tiden jag som fick kompromissa och vika mig medan man ansåg att pappan ju var så DUKTIG som ville ha umgänge.Pappan gnäller i princip efter varje umgänge på något sonen gjort tex att sonen har ett enormt rättvisetänk det stör pappan jättemycket eller att han inte klarar en hel dags fri lek med småsyskonen "som alla andra barn, för det SKA ett barn i hans ålder fixa".

Vi har ingen kontakt med Bup alls. Vi försökte få kobntakt med skolkurator samt skolsköterska efter detta med misshandeln men även innan då sonen har en väldigt dålig självbild och bla velat ta livet av sig pga frustrationen att inte fungera som andra men sonen har VÄGRAT gå dit och när han väl skulle träffa en psykolog så vägrade han prata även där. Så någon samtalskontakt har han inte förutom med mig samt sin resurs på skolan.

Ingen aning om varför han vill ha umgänge, kan vara det att det är så det "ska" vara, pappan är väldigt så som person, det som han anser att man "ska" det gör man oavsett konsekvens eller orsak.

mucklas

Äldre 15 May 17:06

#13

Anonym (My) skrev 2013-05-15 16:51:24 följande:

Borde kunna ringa och eftersöka den kanske, denna "soctant" vi träffade och som vi hade möte med har inte varit lätt att få tag i, återkoppling skedde inte föränn 1,5 månad efter hon pratat med pappan och då var det jag som ringde.

Nejm, jag vet att jag inte behöver köpa kläder, dock visar det på vad som är viktigast för pappan eftersom detta med kläder och underhåll är ett återkommande tema för hans frustration, enligt honom försörjer han hela vår familj på underhållet :/

Vi har varit på Fr tidigare men det ledde inte till något alls och eftersom pappan vägrade vika sig en tum så blev det hela tiden jag som fick kompromissa och vika mig medan man ansåg att pappan ju var så DUKTIG som ville ha umgänge.Pappan gnäller i princip efter varje umgänge på något sonen gjort tex att sonen har ett enormt rättvisetänk det stör pappan jättemycket eller att han inte klarar en hel dags fri lek med småsyskonen "som alla andra barn, för det SKA ett barn i hans ålder fixa".

Vi har ingen kontakt med Bup alls. Vi försökte få kobntakt med skolkurator samt skolsköterska efter detta med misshandeln men även innan då sonen har en väldigt dålig självbild och bla velat ta livet av sig pga frustrationen att inte fungera som andra men sonen har VÄGRAT gå dit och när han väl skulle träffa en psykolog så vägrade han prata även där. Så någon samtalskontakt har han inte förutom med mig samt sin resurs på skolan.

Ingen aning om varför han vill ha umgänge, kan vara det att det är så det "ska" vara, pappan är väldigt så som person, det som han anser att man "ska" det gör man oavsett konsekvens eller orsak.

Epost är bra när myndighetspersoner inte är tillgängliga. Kombinera epost 2ggr/vecka med att ringa växel och lämna meddelande lika ofta. Tala om vad problemet är varje gång, lägg gärna till saker du kommer ihåg efterhand.

Spela in samtal med pappan, farmodern och sambon. Så länge du är part i samtalet behöver du inte ens informera om att du spelar in. Det är användbart som bevisning i alla fall. Spara all post och alla mail.

Skriv ett brev/mail till pappan där du förklarar vad problemet är och vad du ser för lösningar. Var så tillmötesgående som du bara kan. Skicka kopia till soc och ev till familjerätten om du har en kontakt där.

Resurspersonen på skolan måste väl vara en tillgång i situationen. I min erfarenhet lär de känna barnen väldigt bra och är ofta påhittiga. Be personen sitta ner med dig och formulera vad pappan och hans familj behöver tänka på när killen är där.

Det är synd att du inte har en kontakt på BUP. Borde du inte ha en? Inte pojken, om han vägrar, men du, för att bolla tankar och lösningar på problem. Fråga om det är möjligt.

Massa tankar och förslag, bestäm du var du ska börja. Vill du ta strid i detta måste du ha något på fötterna, annars blir det samma resultat som förra gången. Alternativt skickar du dit sonen och ser vad som händer. Det skulle nog göra mig väldigt nervös.

Barn som blev slaget hos pappan, ensamt umgänge igen?

INNEHÅLL