Onormalt vild 9 månaders?

Haha! Låter som min son! :) ett himla humör och massor med energi och vilja. Alla barn på dagis är lugnare och tom dagispersonalen har sagt att han är en bestämd pojke och är överallt. Det tar mycket på tålsmodet och krafter men jag tänker så att jag är glad att han inte bara sitter och är tråkig, han måste vara smart för det verkar som att han hela tiden vill utmanas. Det har också blivit bättre med åldern, nu är han 19 månader och han kan aktiveras mer. Vi går ut med honom och låter han springa runt på lekplatser i flera timmar. Då är han trött och lugn sen hemma. Nu när din son är liten, prova babysim?

Låter precis som vår tös.

"Alla andra" som fick sin etta runtomkring när vi fick henne skaffade en tvåa lagom tills deras ettor var 2-2,5 år. Det var då vi började känna att vår lilla lugnat ner sig så pass att vi skulle hinna orka försöka bli gravida.

Först kring 2 år har vi kunnat lämna henne någon sekund i taget för att tex gå på toa. Nu vid 2,5 väljer hon ofta att sätta sig och pula med något på egen hand så att vi tex kan få en chans att laga mat även om bara en av oss föräldrar är hemma. Åtminstone om maten är klar på en kvart.

Vi fick ett riktigt vilddjur, men hon har utvecklats till en glad, empatisk och hjälpsam människa. Och vi föräldrar har fått öva djupandning, förhandlingsteknik, avledning och säkerhetstänk. Grundreglerna för vår överlevnad har varit att hålla ordning hemma, dölja allt spännande, eller ge säkra alternativ. Vi har gjort allt i skift fram tills dottern var ca 1,5-2, annars hade ingen av oss någonsin fått matro, tex. Men sedan vände det och nu är det mycket enklare och superkul

Låter som min dotter. Tips har jag inga förutom att låta dem vara som de är.

Dottern är numera 2. Fortfarande mycket mer vild än andra barn men samtidigt otroligt charmig och omtyckt. Hon har dock inga syskon än

Min dotter är precis så. Galen & klättrar på allt. 
Började ta sig framåt rätt tidigt (första barnet så jag har dålig koll på vad som är tidigt eller inte) vid 5,5 månad, satt stadigt från 6 mån, kröp "som man ska" vid 7,5 månad, började gå vid 10. 
Nu är hon 14 månader och visar inga tendenser till att lugna ner sig alls, inte för att det gör mig så mycket eftersom jag fortfarande är mammaledig och har gott om tid men visst är det tålamodsprövande när det kan ta 45 minuter att få på henne  kläder om hon inte vill ha dom eller att lugna henne när en leksak "gör fel". 

Min BVC sköterska sa att på dom 36 år hon jobbat med barn har hon stött på 3 barn som är lika energiska som min dotter, hon sa att man inte ska kategorisera barn men att vissa (som min dotter) ändå kan klassas som "high need- babies", helt enkelt barn som kräver lite mer av sina föräldrar & omgivningen och är lite extra allt, lugnar vanligtvis ner sig när dom hamnar i skolåldern tack och lov  

låter som min lillebror när han var liten. jag var mkt lugn som barn & satt hellre och tränade finmotorik ön att lära mig gp etc. jag började gå vid 15 månader. sen kom lillebror som var mer vild än tam. gick själv vid 8,5 månaders ålder & klättrade på precis allt = slog sej endel. han var dock senare med prat, finmotorik etc än mej då han helt enkelt inte hade tid och lust att sitta still. han var likadan på förskolan där pedagogerna hade fullt sjå att hålla koll. han klättrade upp i träd & skulle upptäcka allt. nu däremot är.vi tvärtom. jag ör mer full fart & han är mkt lugn (själva vildheten blev bättre runt 2 års ålder. han va fortfarande mer fysiskt aktiv men inte lika extrem).

Vilken stark personlighet, vad blir det av honom tro? Han kommer nog långt i livet! Han låter intensiv men otroligt charmig ändå, hihi! ;)

Tack för alla svar! Så skönt att höra att det finns fler vildingar  

Vet hur  det är.. Sonen är 1 år och han är en vilding och har alltid varit extremt krävande sen födseln.  Läst en del om "high need babies" och det stämmer bra på honom.

Jag förstår att det är krävande men din son låter härlig i all sin företagsamhet. Min dotter är inte så aktiv men en väns barn är det och min systerson var så och det fortsatte hela uppväxten med honom... När han börjat skolan ringde de hem om honom flera gånger i veckan för han hade gjort hyss. Min systers äldre barn hade aldrig fått ett enda samtal om sådant. En vecka sa hennes busiga son stolt att denna vecka hade då minsann inte ringt hem från skolan. Min syster svarade sammanbitet att det kunde ju kanske bero på att det var påsklov... 

Jag vet att denna tråd är några år gammal men vill ändå fråga hur det gått? Inlägget stämmer in på pricken på min dotter. Intressant att veta om och när det vänder 😅

Fullt normalt. Vissa barn är vildare än andra.