• Anonym (enpappa)

    Planerar på min vecka

    Vet inte vad jag vill med detta inlägg men om jag berättar så kanske fler har råkat ut för samma sak. Jag har två barn med en kvinna som det varit slut med i snart 10 år, under lång tid gjorde hon allt för att ställa till det för mig men efter att jag vägrade skriva på för pass när hon skulle ta barnen på utlandssemester så lugnade det sig. Alltså jag krävde att hon skulle lägga av med jävelskaperna och börja samarbeta på ett normalt sätt för att jag skulle skriva på, vilket också skedde och det fungerade skapligt iallafall.

    Men vissa saker förändras aldrig, hon planerar då och då resor och annat på mina veckor och skiter gång på gång i att kolla med mig först innan hon planerar och berättar för barnen.

    Som den här gången, äldsta ringer till mig och frågar om de kan vara hos mamma under min vecka. Jag vill inte det men frågar varför, då säger hon att hon inte får berätta det för mamma. Mamman tar över telefonen och förklarar att "de har lite roliga saker inplanerade". Jag förklarar mitt missnöje över att missa min vecka, jag jobbar en del under övrig tid och är redan inbokad på jobb så jag kan inte ha barnen andra tider.

    Hon får löfte om att de kan vara hos henne enstaka dagar men inte hela veckan, vi lägger på. Senare ringer yngsta och berättar att de ska åka utomlands och hen vill vara hos mamma.

    Så hon har alltså planerat allt, berättat för barnen och sist av alla får jag reda på något som jag inte kan säga nej till. Fruktansvärt oschysst. Tänk om jag hade planerat saker på den veckan, hon har inte rätt att planera på min vecka! Eller har jag fel? Blir skitförbannad när hon gång på gång gör så här och sen ringer barnen till mig och är glada, jag har ju ingen chans att säga nej. Gör jag det så blir jag boven och barnen blir arga på mig. Och allt detta vet hon mycket väl, det är ju därför hon gör om det gång på gång.

  • Svar på tråden Planerar på min vecka
  • Anonym (Byta jämnt)

    Planerar hon in resor på din tid får hon kompensera med att avstå från sin tid. Det är ju det rimligaste...

  • jashrinah
    Anonym (Byta jämnt) skrev 2013-05-06 22:59:38 följande:
    Planerar hon in resor på din tid får hon kompensera med att avstå från sin tid. Det är ju det rimligaste...
  • Anonym (j)

    Se till att få juridiskt bindande avtal på boendet/umgänget.

  • Anonym (enpappa)
    Anonym (Byta jämnt) skrev 2013-05-06 22:59:38 följande:
    Planerar hon in resor på din tid får hon kompensera med att avstå från sin tid. Det är ju det rimligaste...
    Problemet är inte kompensationen, det är hon positiv till. Problemet är att hon planerar, berättar för barnen och sen ringer barnen till mig och vill så gärna åka. Vad händer om jag säger nej, vi ska åka på den årliga släktträffen och alla vill träffa er? Jo barnen blir arga och sen blir det en usel vecka, mamma är världens bästa person och jag är världens sämsta som tar ifrån dem en utlandssemester. Typ.

    Jag tycker inte hon har rätt att bestämma något på mina veckor utan att åtminstone prata med mig innan hon pratar med barnen. 
  • FrökenKanSjälv

    Mina barns pappa gjorde så i början, fast det rörde sig oftast bara om dagsutflykter. Jag tyckte inte att jag kunde säga nej av samma skäl som du men insåg efter ett tag att det blev värre för barnen att springa som budbärare när de visste att jag skulle bli ledsen/irriterad. Så jag sa nej, barnen blev ledsna och arga och grät och gormade i ett par dagar, men sen lugnade de ner sig. Han försökte en gång till men då såg jag på barnen att de fattade att jag skulle säga nej. Sen har han inte försökt, det har gått nästan tio år nu och han kollar med mig innan han frågar barnen.

  • Anonym (.)

    har ni vv även sommartid? för en vecka hinner man ju inte göra nånting på alls... inte ens åka utomlands. ni får göra upp tidigt direkt efter nyår hur ni ska ha semesterveckorna och då på papper så klart.

  • Anonym (enpappa)
    FrökenKanSjälv skrev 2013-05-08 09:30:54 följande:
    Mina barns pappa gjorde så i början, fast det rörde sig oftast bara om dagsutflykter. Jag tyckte inte att jag kunde säga nej av samma skäl som du men insåg efter ett tag att det blev värre för barnen att springa som budbärare när de visste att jag skulle bli ledsen/irriterad. Så jag sa nej, barnen blev ledsna och arga och grät och gormade i ett par dagar, men sen lugnade de ner sig. Han försökte en gång till men då såg jag på barnen att de fattade att jag skulle säga nej. Sen har han inte försökt, det har gått nästan tio år nu och han kollar med mig innan han frågar barnen.
    Ja jag kanske måste sätta ner foten. Problemet är att mina barn är lite äldre, är tonåringar och kan sen lika gärna bestämma sig för att inte komma till mig alls. Så jag är lite fast i en rävsax.

    Efter att hon retat upp mig till totalt förbannad under ett telefonsamtal så hotade jag med polisanmälan om hon tar med barnen utan min tillåtelse. Inte helt smart men jag blir desperat till slut när jag får noll respekt av henne.
    Men till slut verkade hon ha tagit till sig det jag sagt i två dagars tid, att kolla med mig innan hon pratar med barnen. Får hoppas att det efterlevs också. 
Svar på tråden Planerar på min vecka