Sent missfall i vecka 20, svårt att bli gravid igen?

 Har ingen erfarenhet att dela med mig av utan vill bara beklaga eran  förlust som måste varit smärtsam. Kram

Jag beklagar förlusten (det laater saa fjuttigt när man säjer det men hoppas du känner meningen bakom orden)... Jag förlorade min son i v 18 pga av gbsinfektion. Lillen var frisk men jag fick värkar som inte gick att stoppa och fosterhinnan sprack pga av streptokkokbakterierna. 8 maanader senare blev jag med barn igen med graviditeten avstannade i v 10 (denna gaang antar jag att naagot inte stämde med fostret för det var inte gbs denna gaang och det gjorde missfallet lättare att hantera - det första var en mardröm som inte gaar att toppa saa lätt!).Men jag trodde jag skulle bli vansinnig och ville till en början inget annant än bli med barn igen. Mer än ett helt aar gick och ...nada! Till slut fann jag mej i att det inte skulle bli fler barn (har tvaa sedan tidigare som naturligvis gör en saadan insikt lättare MEN ett förlorat barn är ett förlorat barn än hur maanga man har). Fick drömjobbet i Nov 2011 och var jättelycklig över detta - i dec samma aar plussade jag igen (helt helt oplanerat) och nu är lillkillen snart 10 maanader.  Tiden efter ett saa sent missfall som du varit med om är JÄTTEJOBBIG och jag hade maanga deppperioder när jag grät floder och inte kunde förstaa hur folk och livet runt omkring mej kunde fortsätta som om ingenting hade hänt. För mej hade en värld rämnat.
Den enda tröst jag kan ge är att det BLIR bättre ju längre tiden gaar. Försök att inte bli "manisk" i försöken att bli gravid igen (lättare sagt än gjort) utan istället tänka att det blir som det är tänkt att det ska vara... Lycka till och en stor, stor bamsetröstkram!

Vi förlorade vår dotter i v 20 och nu sitter jag här gravid. Det tog oss bara 6 månader att bli gravida igen. Väldigt chockerande för oss då jag har pco-s och det tog oss 2 år att bli gravida med första barnet. Är nu i v 17 och läskiga v 20 börjar närma sig, men nu måste det bara gå!
Hoppas att ni snart blir gravida igen! :)

Alla är vi olika fysiskt och har olika lätt att bli gravida, så är nog svårt att jämnföra. Jag kan bara se till mig själv som förlorade min dotter i vecka 24+1. Hon levde i 6 dagar innan hon dog av förlossningsskador. Allt jag ville var att bli gravid igen, men efter ett tag insåg jag att jag inte var redo och behövde sörja. Två månader efter förlossningen var jag gravid igen, trots skydd. Jag var i chock, hade panikångest osv. Det var inte det här jag planerat. Dessutom är det bättre att ha minst två menstruationer så den gamla ev "sjuka" slemhinnan" byts ut. Jag vet att det låter fruktansvärt efter allt jag varit med om, men jag valde att göra abort. Klarade inte av en ny graviditet i den sorgen jag var i.
Som sagt, alla är vi olika både fysiskt och psykiskt.

Jag förlorade min son för drygt en vecka sedan på RUL i v.18+ visade det sig att han var död.. Och jag vet att det är fel att jämföra sorger, men jag blir som lite ledsen när bekanta/vänner jämför min lilla bebis som jag fick förlösa död, mot andras missfall i veckorna 5-12. Att på ett ultraljud se min lilla bebis helt orörlig för att sedan genomgå en förlossning med allt det onda som kommer därtill, är inte alls detsamma som det missfall jag var med om i v7. för några år sedan...

Jag blir dessutom livrädd av tanken att börja återgå till vardagen och jobbet där allt flyter på som om inget hänt.... och självklart för att knyta an till rubriken. Jag vill hemskt gärna bli gravid igen och men är såååå rädd för att genomgå detta igen....

Hej anonym. Nu skriver jag här igen efter detta hände mig i april. Jag tycker fruktansvärt synd om dig att du ska behöva genomgå detta!! :( de kommer i te vara som inget har hänt på jobbet prata med någon du känner dig trygg med!! De jobbiga jag tyckte var inte att prata om de, utan de var blickarna. De var FRUKTANSVÄRT !! Men allt rinner av i sanden för dom också.. men inte för en annan. Jag bröt ihop här om dagen igen bara sådär.. men de är ju helt normalt, många förstår bara inte vad man går igenom endel tror att man kissade ut blod bara och lite klumpigt. Men de funkar ju inte riktigt så. Nu har jag blivit gravid igen och är skit rädd!! Men jag hoppas detta går bra. Och jag önskar dig all lycka och prata med någon. Tryck inte ner dig för de är INTE ditt fel !! Stor kram

Åh vad glad jag blir för din skull att du blivit gravid igen! Jag hoppas verkligen att denna bebis klarar sig!
Vet du vad som blev fel förra gången? Jag fick igår veta att min lilla son inte hade några kromosomavvikelser alls, så nu väntar vi på resterande provsvar.
Jag har igår och idag pratat jätte mycket om min döda son med två vänner, på telefon dock, men det kändes helt underbart att prata med dem, hoppas verkligen att mina kollegor kommer vara lika öppna med att lyssna på mig och ha överseende när jag börjar gråta!
KRAM