hjälp mig snälla någon, det känns som att jag går sönder :( min älskade mamma dog 53 år gammal i cancer för 1 vecka sedan, och jag vet inte hur jag ska resa mig upp från detta :( jag är så ledsen hela tiden..
snälla finns det någon som gått igenom samma skit och kan dela med sig av hur man kommer överleva detta? :(
Hej vännen
Jag vet inte vad jag kan hjälpa dig med. Hemskt ledsen för vad du genomgår. Bra att du är ledsen, för det får man vara. Har du någon nära vän eller släkting som du kan träffa och prata med?
kram 
Jag har gått igenom det, men jag vet inte om jag kan säga hur man gör.. På nått sätt så gör man det bara. En dag i taget. För varje dag, vecka, månad som går så blir det lite lättare att andas, att le, att leva igen.
Stackare... *styrkekamar*
Hur gammal är du?
Beklagar sorgen :( det finns nog inget lätt sätt att ta sig igenom det. Min far gick hastigt bort i februari iår. Har fortfarande inte kommit över det men det blir lättare för varje dag som går.
vilka änglar ni är <3
jag har försökt att "förbereda" mig på hur livet skulle bli när hon gått bort, men hur mycket man än försöker så kan man inte förbereda sig :(
du ska prata och gråta och prata ännu mer och hitta en bra samtalsterapeut som du gillar och känner förtroende för... du kommer sörja ett tag men all sorg läker och vi minns det fina sen det är vår överlevnadsmekanism
Beklagar verkligen din mors bortgång. Min far dog hastigt i hjärtatack när jag var 19 år. Han hade då precis fyllt 50 år. Jag är nu 35. Tiden läker de flesta sår och med tiden kommer det kännas lättare. Livet går vidare. Tiden framöver blir svår, men mitt tips är att låta dig själv sörja.
Beklagar, TS!
Jag har förlorat båda mina föräldrar i cancer. Det gör ont. Men så småningom bleknar minnena av sjukdomstiden och slutet, och men de positiva minnena från tiden innan finns kvar. Allt din mamma lärt dej och gett dej har du kvar.
Kram på dej!
Har inga råd tyvärr, vill bara skicka en kram.
Min mamma (och pappa) är död, och det är en saknad som är svår att beskriva... Men det går över, med tiden... Men det är jobbigt nu, tyvärr... 
Många kramar...!
Beklagar förlusten ts! För tre år sedan fann jag min mamma död. Det var helt oväntat och en enorm chock. Efter att chocken släppt kom sorgen. En sorg som jag ärligt kan säga inte läktes av något annat än tiden. Det blir lättare att andas, att minnas de fina minnena. Nu kan jag skratta igen och det var tiden som hjälpte mig med det.
Beklagar sorgen. Min mamma gick bortför två år sedan. I cancer. Väldigt hastigt, tog bara 3 månader. Var som att jag inte hann reagera innan allt hade hänt.
Du får gärna skicka ett PM om du vill prata, eller fråga nåt.
Kram!
Jag var 20 och hon 46.
Beklagar sorgen 
styrkekramar till dig
Min mamma gick bort för ett år sen. Hastigt och självvalt. Det gör så ont, men det är hanterbart nu. Vet inte hur det blev det. Det är viktigt att låta livet stanna upp en stund. Varma kramar till dig.
Hej TS. Jag har skrivit i den här tråden förut, men nu slog det mig plötsligt att jag kanske kände din mamma. Jag vet inte exakt ålder på din mor, men det andra stämmer... Och om det är samma person, så vill jag att du ska veta att hon har varit i mina tankar många gånger sedan jag fick beskedet om hennes bortgång.
Började hennes namn på R? Ja, mer än så vill jag inte gissa och skriva här, det känns inte okej att skriva för mycket. Men ja... som sagt, om det är hon... så är det en ängel som har lämnat jorden alldeles för tidigt...!
Din mamma hade inte velat se dig ledsen,bästa sättet att hedra henne är att ta hand om dig o att att inte gå sönder i 1000 bitar,ta en dag i taget och res dig sakta men säkert. Gör saker som gör dig glad umgås med personer som får dig att må bra prata med någon som förstår vad du går igenom.