Lönar det sig att jävlas?
Mamman trotsar och snackar skit om mig, min nya kvinna etc inför barnen. Barnen (7 och 10) funkar jättebra hos mig men nu har det börjat balla ur.
Mamman vägrar prata med mig och vi har ingen kommunikation kring barnen.
Var nu på föräldrarådgivning (soc) enskilt och hon hade varit där innan. Damen där tyckte sig känna att dottern (7 år) mår dåligt av situationen där vi inte kan samarbeta. Tydligen går det ut över mamman vid överlämningen och hon vill inte gå till skolan etc.
Vi har varannan vecka just nu men mamman vill att jag bara ska ha barnen varannan helg. Eftersom hon vill ha det så kan hon inte motivera för barnen om varannan vecka utan snackar ner den lösningen vi har idag och barnen börjar nu ifrågasätta detta varje gång vi träffas.
Nu säger tanten på soc att jag kanske borde tillåta att mammans lösning för barnens skull att de ska må bra.
Känns som nån ursäkta uttrycket terroristtaktik där man ska premieras för att göra livet svårt för våra barn och där jag försökt hålla en låg profil ska gå som en "förlorare".