Svårt i skolan - Autism, Asperger eller ADHD?

Låter mer som Asperger eller lindrig autism men jag tror inte att de svar du får här är särskilt pålitliga (inklusive mitt såklart).

Måste det vara så självklart att det är nåt fel? Barn är väldigt olika i sin mognad. Han är ju bara sju år. Mycket hinner hända under skolåren och han kanske helt enkelt inte är mogen att sitta still och koncentrera sig ännu. Kan bara relatera till vår idag femtonåriga son. Han var överallt och ingenstans när han var i den åldern. Avskydde att behöva sitta stilla och koncentrera sig, hade ofta tankarna nån annanstans. När han fyllde år fick ingen i klassen sjunga för honom, vilket jag tyckte var underligt:).  Läsningen tog tex lång tid innan det flöt på men nu läser han hur bra som helst. Han är idag en betydligt lugnare kille som tar allt med jämnmod. Är  väldigt normal och då ska du veta att jag var helt övertygad om att han nog hade nån form av adhd;)) Han behövde helt enkelt längre tid på sig att mogna i vissa situationer.
Att han känner sig ensam på rasterna är ju inte bra alls. Vad gör lärarna för att förhindra att nån ska känna sig ensam och utsatt?
Kanske han skulle börja spela fotboll? Det är väldigt många som gör det och det brukar bli en väldigt bra gemenskap i grupperna. På det viset kanske ni kan få honom att känna gemenskapen även på skolan med kompisar om han vågar vara med och spela fotboll. Det är så oerhört viktigt att barn känner ett värde och får vara med, vara en i gänget. Faktiskt viktigare än bra betyg för det präglar mkt av ens uppväxt.
Hoppas ni får svar så småningom men som sagt, det behöver inte betyda att han har nån diagnos

Han kanske inte är skolmogen. Finns det möjlighet att gå om 1:a klass så tycker jag att ni ska överväga det. Då kanske han känner sig tryggare med de barnen istället.

Han kanske är en känslig och försiktig liten kille helt enkelt! Läs på om begreppet "highly sensitive person" och se om ni känner igen er son.

Vi har en sexåring som liknar er son väldigt mycket, och han är HSP. Det är ingen diagnos eller något "fel", utan ett personlighetsdrag som ca 20% av alla djur och människor har. För oss var det en otrolig lättnad att känna igen vår son i det, och att inse att inget är "fel", han är bara inte som majoriteten och han är lite extra krävande att vara förälder till. Vem vet, kanske är någon av er föräldrar också en mer försiktig sort...

Om ni känner igen er; läs Elaine Arons bok "highly sensitive children" och se vad ni kan få för råd där. Lycka till!

Tack för era inlägg!
Man tappar modet emellanåt men nu känner jag mig lite mer på hugget igen! 

Ska genast läsa om "highly sensitive children" - låter väldigt intressant!

Vi har också funderat på om han bara är lite sen och behöver mer tid. Men det är svårt att vara tuff när lärarna pressar på grund av deras egna frustration (kompetens) över att inte klara lösa situationen. Vår son är väldigt perceptiv och känner ju av deras/vår oro såklart och tappar tron på vad han klarar av än mer.  

Och problemet är väl just att man i dagens (vår) skola inte verkar få utrymmet att vara lite sen eller annorlunda. Den moderna pedagogiken som verkar skapa mycket stimmig miljö (iallafall i denna klass) passar ju inte alla heller.

Vi har haft kontakt med en super-bra specialpedagog som har många bra idéer - men pedagogerna verkar inte lyckas omsätta dessa i praktiken. 

Vi skulle helst byta till en annan skola/klass/lärare för att få en nystart men det är i stort sett omöjligt där vi bor och hur vet man att det blir bättre på nästa ställe?

Tack för att jag fick ventilera av mig lite och skriv gärna mer om ni kommer på något!

Jag läste om din TS igen och det är som om det handlar om vår kille! Men (ännu) har det inte varit något problem för honom i förskolan/förskoleklass, kanske delvis för att vi varit vädligt raka med att "han är såhär, han behöver mycket mer tid i nya situationer"! Men visst har det varit jobbigt för oss att han ibland beter sig annorlunda mot mer framåtriktade och robusta barn.

HSP är väligt kort sammanfattat att man gillar "tänk efter före" istället för "trial and error". En HSP:are vill tänka ut innan hur saker ska göras. Sedan gör man kanske ett försök. Misslyckas det blir det jättejobbigt - hade jag inte tänkt rätt?!  Då tappar man självförtroendet och bli ännu mer tvekande i nästa situation. Är man mer åt "trial and error"-hållet så försöker man ju bara en gång till, och en gång till, tills det lyckas.

De flesta HSP-are är introverta. Men några är framåt, och då blir det som att köra bil med foten på gasen och bromsen samtidigt. Man vill utforska, men blir snabbt överstimulerad. En delikat kombination!

Arons bok ger handfasta råd inför sådant som kan vara svårt för HSP:are: nya situationer, att våga försöka fast det är läskigt, att inte blir överstimulerad. Att ta hand om kropp (sömn, mat och vila är viktigt) och själ för att orka med.

Det finns en del likheter med ADHD, som gör att en del felaktigt får en sådan diagnos. Men att vara HSP är ingen diagnos, det är bara att vara en människa som processar saker i hjärnan lite mer ingående och på djupet än andra, att vara nyansrik, kreativ och med förmåga till känslomässigt djup!!

Det behöver som sagt inte alls bero på någon bakomliggande diagnos, men för mig låter din sons problem mer som något inom autismspektrat än ADHD. Jag förstår att dina tankar snurrar runt. Ta det lugnt och avvakta vad de säger på BUP!

Det kan dock vara bra att kolla upp, eftersom det finns mycket insatser för små barn att sätta in. Det är alltså inte bättre att "vänta och se ifall det går över".

Tack snälla ni! Känns skönt att man inte är ensam om sina funderingar! Har bara hunnit läsa lite om HSP men flera saker passar in väldigt väl på vår son! Ljud-, ljus-, doftkänslig. Sov oroligt om nätterna - speciellt när han var mindre. Vill ogärna prova på nya saker/aktiviteter i grupp. Märker av alla typer av förändringar känslostämningar i miljön och gruppen. mm.mm. Detta kallar skolpersonal för perceptionsstörd. Sprudlande och nyfiken. Mycket känslig för misslyckanden. Men sen kvarstår annat som jag inte vet var man ska lägga in eller se som sen utveckling. Tänker på svårigheterna med skriv och ritande. Sociala samspelet. Ibland svårt med inpulskontroll - iaf när han var yngre. Hur man än vrider och vänder så kan det ju inte vara lätt att sätta etikett på något barn som hela tiden befinner sig i utveckling. Än en gång tack för era inlägg - jag tar in varje ord!

herregud. Så fort ett barn misslyckas ska det finnas en diagnos man kan skylla på. för det kan ju aldrig vara så att barnet är slött, ouppfostrat och inkompetent.

Äh, finns alltid någon i varje tråd som inte förstår sig på detta med allmänt hyfs och att ge varandra konstruktivt stöd. Tack för dina inlägg Aiime68!

Intressant tråd, känner igen mig i det ni skriver, och HSP tack hade ingen aning om det och det låter som våran son. Han har fått diagnosen ADHD, men i vissa situationer avviker han från diagnosen som tex att han är en tänkare. Ett barn med adhd kör bara på, men våran son tänker först, om jag gör så kan det bli så mm. Han är livrädd för att misslyckas och jätte dåligt självförtroende och självkänsla. Är hans bokstav inte perfekt som han skriver blir han jätte ledsen och tycker att han är värdelös.

Måste också läsa om hsp. Har läst om asperger och tycker att en del stämmer in och har därför funderat på om han har drag av det. Men det kanske är så att det handlar om hsp.

Återigen TACK!   

Mycket av det du beskriver passar rätt bra in på ADHD/ADD. Vid ADD tex. så kan man ha alla dessa koncentrationssvårigheterna men man är mer inåtvänd och mer en tänkare eller dagdrömmare.
Man är som du skriver ofta väldigt ljudkänslig och även känslig för starkare ljus.

Sen är det tydligen mer regel än undantag att man har flera diagnoser. Man kan tex. ha ADHD/ADD med autistiska drag eller tvärtom, även kombinerat. Men det låter som han i alla fall behöver hjälp och det är nog inte helt fel att låta BUP utreda för vad är det värsta som kan hända?

Lite nyfiken också om han haft problem redan från dagis? 

Min son 5,5 år stämmer in på väldigt många kriterier av HSP. Han är känslig för att bli överstimulerad och har jättesvårt på förskolan när det är stor grupp. Han är en lugn och stillsam person som gärna drar sig tillbaka till sitt rum. Han är social och leker gärna med kompisar men det får inte vara för mycket och det ska vara rätt kompis annars är han hellre själv. Han är väldigt smart och har ett fantastiskt detaljminne (lär sig hela böcker utantill t.ex.) Han är väldigt känslosam och talar gärna om att han tycker om människor när han känner så, och han vill också gärna kramas. Detta kan göra andra barn irriterade då de verkar tycka han är lite udda. Han vill gärna att allt ska vara förutsägbart så det blir väldigt fel när för mycket oväntat händer. Jag har funderat om det kan vara något drag av Asperger eller dylikt, men då skulle han inte vara så socialt begåvad och kunna sätta sig in i hur andra känner. Han är väldigt empatisk om andra är ledsna och han funderar mycket hur andra tänker. 

Jag känner också igen detta med att vara känslig för ljud (min son kan bli tokig om jag dammsuger t.ex. för att han tycker att det låter så illa). Och han blir också väldigt irriterad på små lappar i kläder, eller om kläderna har en blöt fläck eller för övrigt inte känns bra. Han hatar överdragsbyxor, galonisar etc som gör att han känner att det blir tjockt och klumpigt. Likaså är han känslig för "fel" väder, om det regnar/snöar, är för kallt/för varmt. Detta gör att han är jättesvår vad det gäller utevistelse både hemma och på förskolan. Han vill bara vara ute om det är i hans tycke bra väder.

Och detaljsinne - att upptäcka förändringar, stämmer också. Han blev hysterisk då jag hade klippt mig och grät förtvivlat. 

Men hur ska man få folk att förstå sig på ens speciella barn? Känns hela tiden som jag måste förklara hans beteende eftersom han inte fungerar som andra. På förskolan har de resurs åt honom nu för att kunna hantera det hela. Jag är väldigt orolig över hur hans skolgång ska fungera. 

En annan sak förresten med ADHD/ADD är att man ofta behöver fasta rutiner och struktur men kan ha svårt att strukturera upp saker själv. Man har även jobbigt när rutinerna ändras plötsligt. Jag som har ADD har även jobbigt att komma igång med saker och om jag väl kommit igång med saker så har jag jätte svårt att slutföra det jag påbörjade. Men är det något som verkligen intresserar mig så kan jag nästan glömma allt runt mig och fastnar i det jag håller på med.
Men sen har man då många sociala svårigheter och har aldrig känt att jag passat in. Känt mig som ett UFO bland andra och dom sociala koderna kommer inte som något naturligt för mig.