• LillaBulan

    Ge mig tips

    Väntar mitt första barn och det är ju givetvis underbart. Dock har jag stor rädsla för förlossningen. Självklart har jag ju sett de värsta dokumentärfilmerna och lyssnat på radio om olika skador och komplikationer. Typiskt mig. Särskilt att spricka mycket så att det ger problem. Varför jag skriver detta vet jag inte, inget direkt syfte utan bara lite fundersam i mellanåt.

    Ni får gärna komma med tips om ni har några på hur man lugnar sig den dagen. Är bara i vecka 7 och mycket kan hända.


  • Svar på tråden Ge mig tips
  • Aimee68

    Du är ju väldigt tidigt i graviditeten, grattis förresten:) men det är så många månader kvar än så jag tror att du kommer att få ett bättre perspektiv på det hela så småningom. Visst, att föda barn är smärtsamt men det är en sån grymt positiv smärta så de allra flesta får superkrafter som man nog inte tror man hade. De allra flesta förlossningar löper på utan komplikationer. Visst händer det ibland att det går fel men det är inget man kan påverka iaf. Försök tänka positivt för det kommer säkert att gå braSolig

  • Ninnis75

    Man hör massor ifrån andra både i vad som sägs och vad man kan läsa sig till.

    Du har lång tid på dig. Läsa på om allt du kan. Följ bebisen i varje vecka den befinner sig. Det finns många bra sidor på nätet. Läs allt du kan hitta om graviditeten.

    Då du kommer en bit på vägen läsa allt du kan om förlossning,de olika faser som förlossningen innefattar.
    Läsa om smärta vid värkarbete och förlossning, smärtlindring och vad som finns.

    Utgå ifrån dig själv. vad har du för smärttröskel i vanliga fall ? vet du med dig att du är tålig så utgå ifrån det. Litapå din intuition, din kropp, dina kunskaper. Lita på att barnmorskan på MVC kan vara ett bollplank och även personalen på förlossningen.

    skriv ett förlossningsbrev. Hur du tänker, vad du förväntar dig, vad du önskar bl.a

    Mitt råd är att du ändå ska vara öppensinnad,men ändå känna sig bestämd över vad du vill.

    Jag hade t.ex en uppfattning inför min första förlossning. Någon epiduralbedövning skulle jag inte ha, aldrig i livet. Jag blev erbjuden lustgas och var så nöjd. Min barnmorska under den förlossningen hade läst mitt förlossningsbrev. Det funkade för mig.

    Lite tips och råd :)

    Grattis & lycka till!!   
                    

  • Olivetta

    Hej!

    Jag tror inte på att läsa allt om förlossningar om man är rädd, men läs gärna

    - innan du föder av Anna Wilsby eller

    - föda utan rädsla av Susanna Heli.

    - Gå en profylaxkurs tidigt, runt v25, har ni ingen bra kurs i närheten, gå en webbkurs, Jag lovar, den kommer lugna er/dig enormtGlad

    ( www.profylaxgruppen.se)

    Läs mer om samtalstöd på min hemsida om du vill / Jane, barnmorska
    www.birthofcourage.se

  • Flickan och kråkan

    För mig har det varit bra att läsa på om förlossningen innan - inte en massa bloggar och annat utan fakta om framför allt förloppet, olika typer av smärtlindring etc. Jag tyckte att det var jätteskönt när det väl drog igång med första barnet att veta vad det var som hände med min kropp. Jag förstod vad BM pratade om. Jag hade koll på tid och öppning etc etc. För mig var det även bra att skriva ett förlossningsbrev.

    Nu har jag haft turen att ha en sammarbetsvillig kropp så har haft två rätt lätta förlossningar. Väntar trean här om en månad och har börjat oroa mig lite smått. För egen del är jag inte särskilt smärttålig generellt. Hatar nålstick och hoppar högt varenda gång BM sticker i fingret på kontroller t.ex. men ändå så är "att föda barn" något helt annat. Svårt att förklara eller beskriva innan man upplevt det. Visst har det gjort djävulusiskt ont, men på något sätt har det känts rätt ok ändå......jag har inte känt mig särskilt rädd för den smärta som sakta stegrats. Kanske det också....att den inte kommer som en blixt från klar himmel (vanligtvis) utan att den kommer så smått och man liksom hinner lära känna den. med första tog det lite längre tid (helt normalt) och det tyckte jag framför allt var tröttsamt - jag blev väldigt trött. Kändes lite som att "Nu packar jag ihop här och går hem och så får någon annan föda barn" . Med andra barnet gick den aktiva fasen oerhört fort så det blev väldigt intensivt och smärtsamt under en kortare period. Man kan aldrig riktigt veta hur det kommer att bli .

    Efter andra barnet så vågade jag knappt ringa tandläkaren för en vanlig undersökningstid 2-3 veckor efter förlossningen. Hur rationellt är det . "Jag har precis fött ett barn men vågar inte gå till tandläkaren ." 

    Så mina tips:
    - Läs på om förlossningspreceduren så att du vet vad som händer med din kropp. Det ger trygghet.
    - Läs på om olika smärtlindringsformer. Bilda dig en uppfattning om hur du skulle vilja ha det MEN ha sinnet öppet för allt. Jag har klarat mig med lustgas båda gångerna, men kommer ändå att vara öppen för allt med trean för att....ja, man kan aldrig riktigt veta .
    - Försök att inte oroa dig för mycket innan. Lättare sagt än gjort jag vet. Du kan inte veta hur det kommer att vara eller kännas för dig och det skapar bara en massa ångest i onödan. Ut kommer bebis

Svar på tråden Ge mig tips