Annorlunda utanförskap
Vi har en pojke som blir 5 till sommaren. Han är som de flesta i den ålder, glad, speedad, arg, ledsen och kärleksfull! Han är tidigt utvecklad i talet och kan sedan länge läsa flytande. Han har ett stort intresse för all typ av fakta och suger åt sig som en svamp. Han stora svaghet är det sociala samspelet med andra barn. Han blir lätt för ivrig och kan då ta hårt i de andra barnen. Om han leker med ett barn i taget är det inga problem och de kan leka fint länge. Om tre eller fler barn är med, så här han svårt att se helheten, han mister liksom kontrollen. Vi har ett fantastiskt stöd på förskolan, han har resursperson som står vid hans sida och vi har hjälp av specialpedagog och barnpsykolog för att träna honom i hans svåra situationer. Nu till min känsla, som jag liksom inte kan skaka av mig. På förskolan finns några barn han är extra fäst vid och som han leker väldigt bra med. Vissa umgås vi med flitigt och vissa leker han med vid enstaka tillfällen. Vi gick bort till en av killarna häromdagen, för sonen ville leka. Killen i fråga var hemma och de började leka direkt. Jag och mamman stod och språkade en stund, när killen utbrast, till min son, visst har du blivit snäll nu!? Tankarna snurrade i mitt huvud när vi gick hem.. Visst har du blivit snäll nu... Har min son, innan han fyllt. 5, fått stämpeln som dum och elak?? Har vid några tillfällen ringt en mamma till en av sonens favorittjejer på förskolan och frågat om de kan leka. Får alltid flyktiga svar om de inte kan just nu eller att de ska bort. Visst kan det vara så, men när hon sa att de skulle till frissan, en söndag, trodde jag faktiskt inte på henne. Min son tjatar om att få leka med denna tös, han gillar henne väldigt mycket, men vad och hur ska jag säga till honom när mamman inte vill att de ska leka... Jag har själv varit mobbad i stora delar av min uppväxt och det är fruktansvärt och jag vill ju göra allt jag kan för att min son inte ska hamna i den situationen. Hur hade ni gjort i min situation? Hur hade ni gjort om det fanns ett "stökigt" barn på förskolan, som väldigt gärna ville leka med era barn? Jag skulle aldrig säga nej, alla barn är olika och har olika utmaningar i utvecklingen.. Blir lite ledsen när jag tänker på det...
