Hemsk 12 åring

Har ni mer eller mindre alltid haft dessa problem, eller har det kommit nu??
Tycker ni att han har problem med kompisar och koncentrationen??
En vän till mig har haft liknande problem o där visade det sig att barnet hade ADHD..
Han har dock mga kompisar o trivs i skolan så, men har svårt att hänga med o koncentrera sig omd et inte handlar om ngn han verkligen tycker är kul o har problem med sina raseri utbrott..
Säger inte att er son har det, men det kan va värt att kolla upp det, om inte annat för hans utbrott.
BUP kan va ett bra ställe att ringa till, ni kanske behöver gå en liten kurs om det inte visar sig vara ngt problem hos honom, typ en föräldrakurs..
Eller om detta börjat nyligen.....tonårstrots????
Vart får han tag på pengar till att bara handla o äta skräpmat?

Vad säger skolan?

Han låter lilte som min dotter... Fast hon är inte så arg.
Hon har add. All hennes energi går åt i skolan, både för att hänga med och för att "vara som alla andra" (hennes egna ord). Hon får kämpa varje minut för att bara vara vanlig.. Det gör att när hon kommer hem så orkar hon inte mer och bara släpper allt.
Vi har självklart regler, men även stor förståelse. Hon får hjälp med skola och allt annat, men det tar tid.

Nu behöver ditt barn inte ha något alls. Vad säger han att humöret beror på?      Varför är han så frustrerad?Vad känner han själv skulle kunna hjälpa?

Hur kan han äta skräpmat och godis om ni inte köper det? 

Hej

Tack för era svar. Som yngre hade han mycket ilska och vi gjorde en ADHD utredning. Han visade sig inte ha den typ av problem och han är ofta också väldigt charmig och trevlig (inte just nu). Han är nog den känsliga personen i familjen och har alltid haft utbrott ibland. Det som är annorlunda nu är att han är äldre och "tjurar" vidare så man inte kan prata. Förr var det mer utbrott, gråt, och det var över. Med skräpmaten menar jag mest att han när vi kommer hem käkat frukt (det är ju bra) popcorn, kakor och annat vi har hemma. Som en demonstration äter han inte det vi gör vid middag. Ibland går han ner och äter det senare, men vi förösker ta det lugnt, och int ehacka om allt. Vår tanke har varit att han skall komma över ilskan och må bättre. Det har lyckats såtillvida att han nu sedan ett antal dagar är lugn, sköter sig hyfsat men är fientlig/avvisande mot oss. Det är väl förmodligen bättre då det tyder på att det är "spelad ilska", surhet. Någon sorts protest att vi gjort fel. Han vill alltid lägga skulden på någon annan, nu på oss, förr på syskonen...Man skulle nog behöva hjälpa honom, han behöver en bundsförvant. Förr hade han många kompisar men de har dragit sig undan lite. Han är dock duktig på att söka nya, då han kan vara väldigt tevlig om han vill.

Kan inte nagon av er ta lite tid och göra nagot med honom utan de andra barnen? Behandla honom som lite större än vad han är, ge ansvar.