Ser bara fel hos barnen...

Barnens pappa hittar bara fel hos barnen. Vi är separerade sen 7 år tillbaks och har 2 barn som är 8 och 12 år.
Äldsta barnet är enligt honom manipulati, har ett skrämmande beteende och har ett sjukt kontollbehov. Han baserar då detta kontrollbehov bla. på att barnet vill att vi ska börja spara pengar till körkort. Barnet frågar enligt pappan och sambon alltid en massa saker, tex vart han ska, hur länge, vad ska han göra.
Manipulativ pga att han alltid vill ha det bästa och surar när han inte får rätt.
Jag ser på barnen på ett helt annat sätt. Vilken unge protesterar aldrig? Är det fel med intresserade och nyfikna ungar?? Och pappan anser att det är onormalt.....suck.
Nytt nu då är att yngste sonen har trånga näsgångar.....för att han snörvlar på mornarna. Tics säger jag. Båda barnen har haft ett antal tics genom åren, och dessa försvinner efter ett kort tag. Just nu är det snörvlingar.
Så han har tydligen varit hos läkar som inte hittar något. Men han ska få en remiss till en specialist. Jag fick inte veta något alls.
Hur kan man uppfatta barn på så olika sätt undrar jag. Jag tycker dom är helt underbara, hjälpsamma och sociala.

Kan det vara så att han uppmärksammar saker som du har "vant dig med" och kanske inte lägger märke till eller vill se? Det är inget konstigt att gå i försvarsposition när det gäller ens barn, men pappan i det här fallet kanske ser betéendet på ett annat vis och vill ha en förklaring eller utredning?

Kanske är det så att pojken hos honom har ett tydligt kontrollbehov och svårt att ta förändringar eller spontana händelser? Att allt ska ske på samma vis, att ha en exakt tid eller ett exakt mål med alla händelser.
Hos dig kanske du alltid omedvetet ligger steget före och utan att tänka på det anpassar dig till att alltid vara tydlig och att allt följer ett mönster.
Hos pappan kanske de inte gör det och det blir väldigt tydligt när de måste anpassa sig efter vissa krav på tydliga anvisningar och rutiner.
Om tics t.ex pågår väldigt länge under flera år och det börjar med ett som sedan byts till ett annat och ett annat osv. kan ju höra samman med t.ex aspergers och det kanske inte alls är så dumt att kolla upp.

Det är inte alls säkert att pappan "letar fel" utan att det hos honom uppstår konflikter och jobbiga situationer. Det bästa är ju om ni tillsammans kan hjälpas åt att se barnens behov, finns anledning till utredning så kanske ni ska göra det.

Ser bara fel hos barnen...

INNEHÅLL