Är det vettigt att dela en liten dagisklass inför skolstarten..?

Jag funderar mest att varför gör inte ni föräldrar nåt gemensamt upprop innan ni ska välja klasser om ni nu vet att det kommer varje år? Sen tänker jag att så funkar det i min stad med, man har delat dagisgrupper i mindre och satt i nya konstellationer som kanske blir än bättre i slutänden en vad man kunde tänka sig då innan. Min son hamna inte heller med de han eller jag som vuxen föreslog utan han hamna med ett gäng fotbollsbilder som han hade noll gemensamt med men i den "nya"klassen finns fler barn inte bara de från gamla dagisgrupper och idag har han 2 fina kompisar och gruppen från dagis de har inget med varandra idag, så stirra dig inte blind på hur det borde vara osv utan ge det en chans för det kan bli toppen eller så får ni föräldrar samla ihop er på hösten innan och verka för förändring tidigare. Lycka till och hoppas grabben ska trivas

Nu har jag inte läst hela trådstarten, men jag tycker inte att ni ska oroa er för att dela gruppen. Det är långt ifrån alltid bäst att behålla grupper intakta. Många kan vinna på att det kommer nya kompisar. När man går i förskolan är man fortfarande liten och hittar lätt nya kompisar. Första tiden i förskoleklass brukar vara mycket inriktad på att komma in i gruppen, situationen, lära känna varandra. Om man har någon bästis som man vill behålla så kan man faktiskt odla den kontakten på fritiden. Ofta överskattar föräldrar barnens bästis-relationer, medan barnen mår bra av att variera sig och inte hänga upp livet på en enda kompis. Lita på att era barn fixar att få nya vänner! Det är oroligt i föräldrahjärtat, men lita på att ni har barn som faktiskt fixar det här.

Jag kan inte se något negativt med barn barnen blandas och de lär känna nya barn, då tycker jag det är konstigare att man vill ha 11 barn som är från samma dagis i en klass och sedan 7 barn till - då blir det lätt vi och dom, när alla är uppblandade har alla samma förutsättningar. Min son började skolan utan att känna någon, det tog säkert 2-3 dagar innan han hade en massa nya kompisar!!

Du ser till ditt barn och kan se att han går i en bra förskolegrupp som fungerar, det är inte säkert att förskollärarna ser det på samma sätt. Alltså, det kan ju vara så att någon eller några i ditt barns 11- grupp eller i gruppen från den andra förskolan ( med 18 barn) behöver en förändring av något slag. Om man som barn har gått i en förskolegrupp i flera år och inte hittat någon kompis, är det då inte bra att man får möjlighet att göra det i skolan? Det låter som att du har ett aktivt barn som gillar att spela fotboll, han kommer träffa massor av nya kompisar! Barn är sociala och att få komma i nya grupplonstellationer är bra träning! Med det sagt, tala om för den mottagande läraren i F- klassen om er oro så att de kan hålla ett extra öga på ditt barn och se till att han kommer in i gruppen, hoppas att det går bra för er!

Det där med att hålla samman barngrupper under hela skoltiden kan ha sina nackdelar också. Jag gick själv i samma klass under hela dagis, lekis och grundskolan.

På ytan var det hur gulligt som helst och föräldrarna resonerade som du, TS. Men GUD vilken befrielse det var att börja gymnasiet och få friheten att bli den jag egentligen var i en grupp. Inte den jag var när gruppen fann sina roller i första och andra klass.

Om man bryter upp grupperna lite då och då på det sätt din kommun nu gjort med dagisgrupperna, kommer det att bildas nya konstellationer och det är inte nödvändigtvis negativt.

Vår sons dagisgrupp delades. De var 5 grabbar som alltid lekte ihop på dagis. När de började 6-årsverksamhet delades de upp så 4 st hamnade i en byggnad, vår son i en annan. Det var i höstas och han har fortfarande inte riktigt kommit in i klassen utan saknar sina kompisar. Det är tråkigt att se som förälder och vi är splittrade. Ska vi försöka hålla kontakten med gamla gänget el försöka "tvinga" honom att leka med klasskompisar han inte vill leka med?

Så gör de här också, det känns inte konstigt alls. Från sonens förskoleavdelning är det 5 barn som ska till sexårs och från de andra avdelningarna 5 respektive 7 barn som ska sluta och börja skolan. Till det kommer minst tre avdelningar femåringar från en annan förskola samt andra barn som tillhör upptagningsområdet och går hos dagmammor mm. De ska delas upp till fyra olika barnskolor, där barn mellan 6-8 år går, vi har medvetet valt den här skolan eftersom de har så goda resultat och har både barn och föräldrar som är nöjda med det här upplägget. Vi har gett önskemål om vilken klass sonen ska hamna i, för att vi gillar pedagogerna, jag tror det är bra att bryta upp från gamla grupper och lära känna nya kompisar.

Jag ser inget konstigt med att gruppen delas i tre. Barnen har ju någon kompis med sig in i den nya klassen. Barnen får möjlighet att lära känna nya barn. Barnen får möjlighet att lära sig att trygghet inte är kopplat till vissa kompisar utan att det går alldeles utmärkt att bygga upp en ny trygghet i nya konstellationer. Jag tror att det i många fall är så att föräldrarna projicerar sina egna rädslor på barnen när det gäller sånt här. 

Rent generellt så ser jag inget fel i att man splittrar på gruppen. Men jag ser också en fördel med att de som bor i samma by hamnar i samma klass. Kommer också från ett mindre ställe och är väldigt glad att alla från min by hamnade i samma klass. Där hade däremot alla gått på olika dagis, det var bara två av oss som hade gått tillsammans innan. Men eftersom att vi bodde en bit ifrån de andra i klassen så var det mest praktiskt att vi gick tillsammans. Kunde cykla till skolan tillsammans eftersom att vi hade samma schema. Kunde ha roliga timmen-grupper tillsammans och öva hemma eftersom att vi bodde nära och liknande. Var 2 stycken från samma område som hamnade i andra klassen för att de hade önskat det pga andra vänner och de blev aldrig kompis med oss andra. Det räckte inte att bo nära utan det behövdes klassgemenskapen också för att få ihop oss.