Missfall. Vad händer sen?

Ingen?

Jag var med om samma sak förra året och det suger verkligen! Alla förhoppningar upp med plusset, och sen poff så var det roliga slut... Känner med dig!

Jag blev skrapad så jag vet inte hur blödningen kan tänkas bli. Jag tyckte det kändes bäst för då var det klart sen. Annars blev jag erbjuden "abortpiller". Lindrigast för kroppen är såklart om det får sköta sig själv, men det kan ta veckor innan blödningen kommer igång och just då klarade jag inte av den tanken. Skulle det hända igen skulle jag nog faktiskt avvakta ett par veckor i alla fall och se vad som händer. 

Det är normalt att första mensen dröjer lite extra efter att missfallet "är klart". För mig tog det cirka 6 veckor efter skrapningen. Man måste vänta en extra mens innan man kan starta en ny IVF-behandling, för att alla hormoner ska gå ut kroppen. Se till att du blir uppföljd efter 1a mensen så att alla rester verkligen har kommit ut! 

Tack för svaret. Synd bara att man måste vänta till nästa mens. Vem vet hur länge man får vänta ens på den första mensen... För när det väl börjar blöda för mig och resterna kommer ut, det räknas väl inte som en mens?

Nej, man måste blöda klart och sen få mens 2 gånger. Min klinik hade dessutom semesterstängt i 5 veckor så jag fick inte börja ny behandling direkt när det var möjligt utan fick vänta ännu längre. Inte kul när man är otålig...

inget av nio som klarade upptining, förstår att det var en chock. Har också fått missfall på mina ivf försök, har bara gjort ett et och ett fet, båda slutade i tidiga missfall ca v6. Inte kul. När man hänger här på forumet känns det lätt som att alla som plussar går direkt till "äntligen gravid" trådarna och stannar där, men så är det självklart inte, många IVF som slutar illa, trots plus. Ingen tröst, jag vet, men bra att komma ihåg att man inte är ensam.

Satte in vårt sista frusna embryo den här veckan så håller tummarna igen, skulle ljuga om jag sa att jag kände mig lika förväntansfull som första gången, inte säkert att man plussar, och som sagt även om så blir det nog svårt att helt släppa tanken på vad som hänt tidigare gånger. Och jag vill ändå gärna tro att jag är optimist, haha.

Blödde rätt bra vid mina missfall, och lite längre än vanligt, gjorde ondare än vanlig mens men inte läskigt ont. Det emotionella som gör ondast, lätt. Tror säkert det är mer ont/krångel ju senare det händer, allt kom ut fint på mig, men som ngn skrev ovan, se till att du får efterkontroll oavsett om du blir skrapad eller inte! Viktigt att kontrollera att allt verkligen kommit ut.

För mitt FET räckte det att vänta en mens (utöver själva missfallsblödningen, alltså) innan jag fick börja räkna ner till ägglossning och återförande, men hade ju inte gått lika länge, gör dessutom FET ostimulerat och dom kontrollerade vid mf-uppföljningen att allt såg bra ut. Tror dom vill vänta längre vid ny IVF, då ska ju kroppen inte bara ta emot ett ägg utan producera helst så många som möjligt innan dess, plus ta sjuhelsikes massa mediciner. Mensen efter mf-blödningen kom ca 5dgr senare än "normalt" om man räknar mf-blödningsdag 1 som normal mensdag 1.

En fråga till er som haft Ma. Tror ni att man kan påskynda blödningen ( utan medicin eller skrapning) ? Jag tänker alltså att om man rekommenderar sex för att få igång förlossningar och att man ska undvika sex vid missfallsrisk, borde det inte gå att få igång en blödning med sex och hård träning då? Det är väl värt ett försök i alla fall....

Jag tror det tar den tid det tar, oavsett vad man gör. Vill du träna eller ha sex så gör det, men ta inte i så du kräks bara för att eventuellt påskynda blödningen. Det är en stor påkänning för kroppen med alla hormoner hit och dit så var snäll mot den.

Hallå. Igår tog jag Cytotec, för inget hade kommit ut på den 1 1/2 vecka som jag väntade att det skulle börja av sig själv. Jag tog tabletterna vaginalt på morgonen och först kl 17 kom lite mensvärk och kl 18 började jag blöda. Hade sen väldigt mycket värk fram till kl 23 då det lugnade ner sig. Blödde mycket, men tycker inte att det kom så väldigt mycket klumpar. Idag blöder det bara lite. Oroar mig redan för att allt inte har kommit ut för jag hade nog väntat mig mera klumpar. ( har förstås ingen aning om hur mycket som ska ut, då detta var första och förhoppningsvis sista gången). Känner därför ingen lättnad över att detta nu är över, för jag tror inte det är över före jag har varit på efterkontroll om tre veckor.

Styrkekramar till TS. Jag gick igenom en missed avortion efter ett FET i höstas (i stimulerad cykel). På VUL som görs som standard i vecka 8 för oss IVF:are såg man inga hjärtslag och man såg även att graviditeten avsannat i vecka 6. Jag använde då Crinone gel och ungefär 2 dagar efter att jag tagit sista Crinone gelen efter mitt konstaterade missed ab kom en liten blödning och 2 dygn senare blödde jag ordentligt (mkt mkt mer än en vanlig mens) och med klumpar. Jag trodde att jag hade blött ut allt med tanke på hur mkt jag hade blött men vid kontroll några dagar senare sågs fortfarande rester och man ville avvakta det naturliga förloppet så jag bokades in för en ny kontroll 2 veckor senare. Jag slutade blöda och var blödningsfri, till slut orkade jag inte gå runt med resterna kvar (psykiskt påfrestande) så läkaren på vår ivf-klinik remitterade mig till kvinnoklinikens akutmottagning (som är standard hos vår ivf-klinik att göra). På KK kunde man konstatera rester, precis på gränsen i mått mätt till att man ska behöva skrapas men man ville avvakta och jag fick en ny tid om 1 vecka. Så här höll det på i drygt 1 månads tid och jag blödde inget, fick tabletter methergin men de hjälpte inget. Till råga på allt så såg man vid näst sista kontrollen en polyp i livmodern vilken måste undersökas av en specialist. Denna polyp visade sig vara utväxt från graviditetsresterna som jag hade och vid nästa kontroll hade jag bestämt mig, nu orkar jag inte mer nu vill jag skrapas. Läkaren förstod min situation helt och hållet och jag fick en tid för skrapning och på morgonen inna operationen fick jag Cytotec men jag blödde inget på detta. Innan operationen fick jag prata med läkaren och de rekommenderar att man väntar ett par månader innan ny eventuell graviditet så att kroppen får återhämta sig. Jag fick min mens därefter och sen har den kommit regelbundet i 3 månader.

En till IVF:are som fått missfall, men i v 6+2. Det är möjligt att det gick åt pipsvängen redan tidigare, men det var då det började kännas. Det började med bruna spottings innan det kom blod, blod och lite klumpar. Jag undrar oxå hur mycket som egentligen ska ut. Jag har dragit på det, men bör väl ringa KK för kontroll. Jag ringde kliniken (IVF), men de sa att det får jag ta med KK. Hade varit så skönt om kroppen skötte allt själv. 

Nästa försök blir ett fullt försök för förra försöket var på vår sista frysis. Får se om vi hinner innan sommaren eller om det blir efter. 

Kämpa på alla! 

konstaterade just tredje mf idag. Började blöda för en vecka sen, precis som gångerna innan, och har nu testat negativt. Blir så trött och less. Vet redan nu att vi inte hinner ny, full IVF sväng innan kliniken sommarstänger i juli (inget kvar i frysen här heller nu), så blir tidigast augusti, å andra sidan behövs väl tid för att göra mf-utredning, så kanske inte helt bortkastat. Har en ultraljudskoll nästa vecka som nu får bli mf uppföljning istället, får se vad dom säger då :(

Hej! Vi gjorde nytt Ivf försök i maj, blev inget till frysen men fick tillbaka två fina ägg. Plussade. Mindre en en vecka senare visade testen negativt och mensen började med riktigt ordentlig värk. Detta hände alltså för två dagar sen. Så det blev tydligen ett tidigt mf denna gång. Känns så orättvist. Det känns också så onödigt att jag skulle plussa alls då det ändå blev minus genast. Ägget måste ju ha fastnat men genast lossnat igen. Det var tre olika test på tre olika dagar som visade plus. Suck va tungt det är.

Jag läser denna tråd med stort intresse, jag fick missfall i vecka tre, om det nu kan räknas som missfall så tidigt. Blödde som en gris i alla fall. Min första insettning och förhoppningarna var på topp. Jag väntar på mens för att kunna sätta in nummer två, har fyra stycken i frysen om de överlever upptiningen.

Hur har det gått för er? Är en gammal tråd såg jag, har det blivit några små knyten? Ni är så oerhört tappra ni tjejer som kämpar på¨med många insättningar. Vilken styrka att orka, blir det lättare för varje missfall, eller blir man mer ledsen? Jag förväntar mig inte ett plus på nästa insättning utan att det också ska blöda ut. Känns bättre att vara negativ/realist än att bli så besviken som vi blev första gången.

Jag fick min MA efter vår första IVF 2012. Nu, tre år och ytterligare 8 insättningar senare, så är jag gravid i v25. Luttrade som vi är har vi fortfarande lite svårt att tro på det, men det ser faktiskt ut som att det blir ett barn till slut.

Alla försöken emellan har jag fått minus, så inga fler missfall i alla fall.

Det finns ingen direkt anledning till att det har varit så svårt för oss. Läkarna säger att vi bara haft otur.