Varit på utredningshem? Fått ditt barn omhändertaget?

Jag har suttit på Bromstensgården med min dotter som då var lite över ett år gammal.
Jag är en av de få som lyckades lista ut det falskspel som användes där och även en av de mycket få som kom därifrån med mitt barn - klarade sedan av LVU-möte med kommunens politiker, där jag tryckte upp socialens felaktiga beteende, samt trakasserier på ett proffsigt sätt som fick min advokat att jubla å mina vägnar och satte åt sekreterarna inför chefernas chefer.
Är faktiskt inblandad nu igen, då några tjejer som nu hamnat där, letade reda på mig via nätet och kontaktade mig och bad om min hjälp.
Åkte dit på ett litet fika-besök och jag har ALDRIG sett personalen så livrädda som dom var då.
Dom kom ihåg mig och hade säkerligen mitt löfte att klämma åt var och en av dom personligen i färskt minne.
Dagen slutade med att dom hotade att ringa polis om jag inte genast bröt upp med tjejerna och lämnade gården på sekunden.
Samt slutade upp med att "Sätta griller i huvudet" på de boende ^^'

Nog var det åtminstone lite tillfredsställande att se dom skaka ända in i kalsingarna =D

Hej! Ja, det låter som att du klarade dig galant där, bra gjort!

Du har inte lust att dela med dig mer detaljerat av din vistelse där? Det handlar om att hjälpa tjejer/kvinnor som efter sin vistelse där fölorat sina barn... 

Om du känner för det får du gärna höra av dig till min mail.

Grattis till att du lyckades behålla ditt barn!    

Just nu fokuserar jag på själva Bromstensgården.

Kan vi sätta stämpeln "oproffessionell, outbildad personal" på stället, bör även tidigare boendes så kallade "utlåtanden" därifrån kunna ogiltigförklaras och LVUet bör ses om, denna gång utan ord från Bromsten.

Fick nyligen reda på att de boende "kostar" olika mycket, beroende på vad socialen vill ha för resultat.

Jag och min dotter kostade strax över 5.000:- vardera - om dagen.

Vi blev mobbade, psykiskt terroriserade och extremt illa behandlade av personalen.

Dom kör med samma fula knep än, fast dom går längre nu.

Vi satt inspärrade på Brogården utanför Uppsala.  Samma där - enda syftet med utredningshem är att de ska "hitta" alla det där som soc beställt.
Det är mer regel än undantag att familjer krossas på såna där ställen. Jag kommer inte på något gott att säga om brogården

Va?! Var hörde du det (om att det är olika "taxa" beroende på vad soc vill ha för resultat)? Låter märkligt. Jag menar inte att jag tror du ljuger för det gör jag inte, inget förvånar mig när det gäller utredningshem i allmänhet och Bromstensgården i synnerhet.

Jag har fått uppfattningen att det är mer regel än undantag att barnet/barnen blir omhändertagna efter att man varit där, antingen enligt SoL eller LVU.

Jag vet att soc lämnar ett uppdrag för "klienterna", där de beskriver inom vilka områden de har "oro" för föräldrarnas förmåga. Denna tycks vara rena beställningen för naturligtvis hittar personalen brister inom just dessa områden. 

Två kvinnor som bodde på Bromsten samtidigt jämförde sina utredningar och de var så lika att man kunde tro att det finns någon slags "mall", man ändrar några detaljer här och där bara. 

Jag har hört så otroligt många skräckhistorier om Bromstensgården (och andra utredningshem) att jag på fullt allvar börjar anse att alla sådana där ställen genast bör stängas. de verkar inte fylla den funktion som det är tänkt. Fast det är klart, det kanske är precis vad de gör - de hittar brister åt soc så de kan omhänderta barn...

"Vi satt inspärrade på Brogården utanför Uppsala.  Samma där - enda syftet med utredningshem är att de ska "hitta" alla det där som soc beställt. Det är mer regel än undantag att familjer krossas på såna där ställen. Jag kommer inte på något gott att säga om brogården."  Anonym (Vet)

Ja, det är som sagt vad jag misstänker också, att deras enda syfte är att hitta brister åt soc.

Skulle du kunna tänka dig att höra av dig till mig, "Vet"? Jag vill komma i kontalt md folk som varit på utredningshem, det måste inte vara just Bromstensgården utan alla erfarenheter från alla utredningshem är av intresse.

Jag kommer naturligtvis inte lämna ut dig på dig något sätt om du hör av dig. Det finns ett syfte med detta, som jag berättar mer om när/om du hör av dig!

Det är inte meningen att låta jättemystisk och "hemlig", vill bara inte "snacka" för mycket om det här..  
   

   

Glad att jag totalvägrade att åka till ett utredningshem. Så där totalvägrade och tog jurist hjälp som oxå betonade att de hade ingen rättsligt rätt att kräva att jag skulle åka till ett sådant.

Jag skulle utredas som lämplig och då pga att jag hade en postpartum depression.

Sociala såg aldrig över att jag skulle få hjälp till behandling alls. Utan de mer såg att jag inte var lämplig.

Det utredningshem jag skulle till, stängdes något år efteråt pga missförhållanden och andra grova övergrepp mot både vuxna och barn.

De fastnade kring detta med lämplighet väldigt länge. Allt jag gjorde kontrollerades noga. De kollade efter damm i min bokhylla, tittade om jag diskade leksakerna en gång i veckan. De kollade hur jag matade och vilken mat mitt barn fick. Vilken blöjmärke mitt barn hade. Vilket tvättmedel jag använde, hur mycket tvättmedel jag använde etc etc...

Tillslut såg gjorde jag som de ville när de var hos mig. Ja, de kom två gånger i veckan och kollade. Jag storstädade innan de kom, valde det blöjmärke som de sa var bäst, gav endast burkmat som de tyckte var bäst.

När det inte var hos mig gav jag mitt barn, hemlagad barnmat, det blöjmärke som mitt barn inte fick allergiska utslag av, städa behövde jag då inte riktigt tänka på....

Det tog mig närmare 5år innan jag slapp deras översyn. FEM ÅR!

Hade heller fått knyta an till mitt barn, utan behövt deras stress och press. Fått ta detta hela på vårt sätt. För mycket av denna översyn gjorde att jag tillslut gick in i väggen. För de krav som sociala satte på mig är inga krav som ska behöva ställas på någon. För både psykiatriker, psykologer har sagt att det är ohälsosamt och en psykolog sa att de nog ställde dessa krav för att pressa fram en omhändertagande...

 

Fast jag har väl inte någonstans stämplat personalen som oproffesionell och outbildad? Jag är medveten om att många som berättar om hur hemskt och orättvist de behandlats av exempelvis socialtjänsten faktiskt har stora brister som påverkar deras barn negativt. Man ser inte alltid sina egna brister, som bekant...  

Naturligtvis måste man kunna gripa in och omhänderta barn som far illa. Men som det fungerar nu händer det att barn blir omhändertagna helt utan anledning (eller, anledning finns naturligtvis men frågan är om den är "tillräcklig).

Sverige har kritiserats i EU-domstolen vid ett flertal gånger för felaktiga omhändertaganden, detta borde ju vara en "väckarklocka" för samhället men alldeles för många har alldeles för stark tilltro till socialtjänsten och tror att alla barn som blir omhändertagna har misshandlats/vanvårdats/utnyttjats. Många har också den helt felaktiga uppfattningen att när soc gör utredningar är man alltid opartisk och "rättvis", när det i själva verket är så att en socutredning är helt skev och enbart tar upp saker som är till nackdel för föräldrarna.

Jag vet att socialtjänsten både vrider till fakta och ibland ljuger, men detta är något många inte tror på.

Man måste ändra "systemet" så att risken för att barn omhändertas felaktigt minimeras, och en viktig del i det är att ta bort möjligheten att göra anonyma anmälningar. Jag vet att det finns en del som hävdar motsatsen (bland annat en här på FL som brukar vara anonym och kallar sig "Soc") men okynnesanmälningar är inte alls ovanliga. Folk anmäler andra som hämnd, som "slagträ" i vårdnadstvister, för att j*vlas mm, och det måste man få ett stopp på. Självklart måste den som anmäler kunna vara anonym gentemot den de anmäler, för är det "skarpt läge" så att säga kan ju en som anmäler någon råka väldigt illa ut för detta, men gentemot socialtjänsten ska man inte få vara anonym. Att ta bort den möjligheten medför att man inte kan använda soc som ett slagträ eller som hämnd.

Men förlåt, jag skenar visst iväg en smula. Detta är ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat, det märks kanske?  

       

        

Men jag får uppfattningen att det är socialtjänsten du ger dig på nu. Vore det inte mer insiktsfullt att kolla över hela systemet, och gå på där det verkligen brister? Politiker, kommuner osv. Att enskilda socialsekreterare kan agera felaktigt må vara hänt. Det är fruktansvärt OM felaktiga beslut tas, eller om det går prestige i ärenden. Men de flesta socialsekreterare (kan väl i huvudsak uttala mig om de socionomutbildade jag mött iofs) har ingen dold agenda, eller ett sug efter maktfullkomlighet. Samtidigt påpekar socialsekreterare landet över att situationen som politikerna skapat är ohållbar. Legitimiteten i beslut riskeras när det ska sparas in pengar och personalomsättningen är gigantisk (på grund utav att människor inte orkar med belastningen). Jag förstår faktiskt att en människa som felaktigt blir av med sitt barn kämpar i motvind, minst sagt. Men jag är innerligt trött på människor som envist & naivt bekämpar en instans som inte tjänar några pengar på att omhänderta barn, försöker värna om de som har det sämst samt (ofta) har en strävan efter människans rätt att ta kontroll över sitt egna liv.

Gå på de som är ansvariga istället! Annars kommer ni aldrig komma någon vart. Det är meningslöst.  

Det som är kring en utredning kring ett barn. Den är oftast baserad på en bild och inte en reell bild. För väldigt ofta blir inte barnet varken tillfrågad eller lyssnad på. Detta går att bevisa och styrka genom den forskning som är gjord.

1. Man lyssnar, frågar eller tar det som barnet berättar på allvar. Utan många gånger görs detta för att det ska göras men det läggs senare åt sidan och det finns forskning som visar att detta inte ens görs många gånger.

2. Det en utredning oftast görs på, är att man lyfter fel och brister. Man har en uppfattning kring detta och då ser detta linjärt och då lyfter det man vill se.

Utan här ska barnet lyssnas, bli tillfrågad och det barnet berättar ska läggas stor vikt på.

Här ska man utgå ifrån det som fungerar och även har ett perspektiv kring vad kan göras bättre och vilket stöd behövs för att få det som inte fungerar bra att fungera bättre.

Utgår man från de två sista meningarna, så får man även med barnkonventionen. Men vi är inte riktigt där ännu och jag undrar ibland om vi någonsin kommer att komma dit.

Ja, det finns mycket forskning kring detta och många gånger är det man läser rent av värre än en skräckroman.

Kan du prova en gång till, jag är uppriktigt intresserad. Men jag har läst detta tre gånger, och jag förstår inte riktigt vad du menar.