(Skulle göra?) 15:åring sa att hon kanske var gravid?

Bli otroligt besviken o sen köpa ett test till henne.

Vet att mitt barn inte vill ha barn så skulle stöttat henne i en abort.

Själv skulle jag blivit väldigt glad och sett fram emot att få bli mormor och velat göra allt för att stötta dottern i hennes moderskap

.Maken skulle nog bli förtvivlad/ledsen för dotterns skull. Men han hade stöttat henne i hennes val.

Min mamma har nästan varit i den sitsen. Jag var 16år, låg på sjukhus och fick bekräftat att jag var gravid samtidigt som mamma var med. Hon stöttade mig oavsett vilket beslut jag skulle välja. Först bokades en tid för abort men efter mycket om och men så sitter jag nu här med min 7½åriga dotter!

Så jag skulle alltså krama min dotter och sedan köpa ett graviditetstest. Jag skulle stötta henne oavsett val. Skulle berätta att det varit otroligt krävande att ha barn som tonåring och därefter prata om både fördelar och nackdelar, men det är ändå hon som sedan väljer hur hon vill göra.

Om det var min dotter så hade jag känt mig besviken på mig själv, för uppenbarligen måste jag ha brustit någonstans i min barnuppfostran. Sedan hade jag kramat om henne, sagt att jag älskar henne och att jag alltid kommer vara där för henne. Sedan hade jag köpt ett graviditetstest, om testet var positivt så hade jag erbjudit henne allt stöd hon behöver...samtidigt hade jag nog varit mycket frestad (frestad men hade inte gjort det!) att skicka iväg ett par torpeder till den potentiella fadern.

jag råkade svara gråta, men jag menade krama om..om hon vill gråta får hon stå för det, jag står för kramen.

Besviken som fan, säkert blir arg just då. Skulle ringt och bokat tid direkt

var själv en ung mamma så jag skulle inte tvinga till abort .
Jag röstade på  Krama om henne och gå sedan till affären för att köpa ett gravidtest/gråter tillsammans och går till apotecket eller tar någon av mina gravtest
Skulle inte vara mamman som tvingade mitt barn till abort.
Min mamma var själv 16år när hon blev mamma (inte mig) och jag var 20år när min första föddes.
Så jag skulle ställa upp.   

Krama om henne och gå sedan till affären för att köpa ett gravidtest

Jag vet inte riktigt.

Jag var själv 16 när jag blev gravid, men vi berättade inte för någon förrän det var helt säkert. Såg liksom ingen anledning till att säga till min mamma när det bara var en misstanke.

Jag minns helt ärligt inte riktigt hur min mamma reagerade direkt när vi berättade, men jag minns att hon vid någon tidpunkt grät och tyckte att situationen var jobbig, men när vi la fram vår plan för boende, studier och ekonomi så lugnade hon sig.

Min mamma hade inte något att säga till om, och hon hade gärna fått säga det ena eller det andra, men det hade inte gjort någon skillnad. Så jag antar att jag utgått från mig själv och hållit mig stöttande i bakgrunden.  

Jag hade nyss fyllt 17 när jag berättade för mamma att jag var gravid. Hon reagerade med panik först men sa inte så mkt, sen sa hon hur kan du släppa den här bomben på mig nu (vi satt på bussen). jag sa men jag har inte haft tid och säga det tidigare och ikväll sover jag borta och imorgon så ska jag göra aborten. Mamma som själv förmodligen aldrig skulle klara av en abort, tyckte jättesynd om mig och frågade om det var svårt och om jag var säker. och försökte säga att om jag vill behålla barnet så skulle det gå jättebra och vi skulle hjälpas åt. Men jag var stenfast jag ska göra abort. Hon frågade om jag ville ha stöd och om hon skulle följa med, jag sa nej tack. Sen var det inte så mkt mer med det.