• Anonym (snart försent)

    nytt jobb - planerar barn

    Jag har precis blivit erbjuden en ny tjänst som jag väldigt gärna vill ha, en tjänst som innebär ett steg närmare mitt drömjobb.  ”Problemet” är att jag och min man planerar barn sedan en tid tillbaka. Vi har slarvat med skydd under flera år och planerat aktivt i snart ett år, utan resultat.  Vi har en dotter sedan tidigare och jag vet att jag har extremt svårt att bli gravid - även om jag tillslut lyckades efter lång tids kämpande.


    Det känns taskigt att börja en ny tjänst och samtidigt planera barn.  Hade jag varit tio år yngre hade jag nog lagt barnplaneringarna  på is och börjat försöka när jag jobbat in mig lite på nya företaget.  Men nu är jag 40, plus att jag vet att jag har svårt att bli gravid. Det känns verkligen som man jobbar hårt mot klockan, jag är oerhört stressad och vill inte ens hoppa över en månad, tänk om det skulle vara  just _den_ månaden som det tar sig!


    Hur gör man, är man hemsk som aktivt planerar barn när man börjar ett nytt jobb? Ska jag berätta om mina planer så de har en chans att tacka nej? Eller är graviditet något som en arbetsgivare kallt får räkna med, även i början av en persons anställning?
    Hur tänker ni?

  • Svar på tråden nytt jobb - planerar barn
  • Lizette80

    Svår fråga, både ja o nej!!
    Att man blir gravid ska ju inte förstöra äns framtid för varken familj eller jobb
    Sen kan säkert vissa tycka att man kanske inte skulle ha tackat ja till jobbet utan låtit ngn annan ta det då..
    MEn nu är det ju inte så att du tagit jobbet när du precis vetat om din grav.
    Chefen kan inte säga så mkt nej, chefen kommer sätta in ngn som jobbar för dig ist när du är mammaledig..
    Man har rätt att skaffa famlj.
    Jag tycker du ska slappna av o inte tänka så mkt på det.
    Som du säger så är du 40 o har svårt att bli gravid, det kanske inte händer ngt på ett tag iafl.
    Gör det ni gör i sänghalmen o fortsätt tycker jag o grattis till det nya jobbet=)

  • Anonym (snart försent)

    Nä precis, jag kanske aldrig blir gravid och då kommer det ju kännas bittert om jag skulle tacka nej till jobbet.
    Men det känns lite fult bara, att faktiskt _planera barn_. Om jag mot förmodan blir gravid kan jag ju inte ens säga att "det var en olycka".
    Som sagt, ett dilemma! 
    Tack för ditt svar!

  • Anonym (!!!)

    Tycker du resonerar ganska bakvänt och helt fel.

    Vad är det som står på spel här?

    För dig - du har något eller några år på dig att få den familj du vill ha, risken är dessutom stor att det är för sent. Hur det blir med detta är något du får leva med resten av livet.

    För arbetsgivaren - krångel med att utlysa ett vikariat. Utan att veta hur svårt det är att hitta någon med din kompetens så kan jag säga att det finns faktiskt ingen i arbetslivet som är oumbärlig. Även om det blir ett produktionstapp för arbetsgivaren så kommer det på sikt inte vara någon stor sak. Detta händer på arbetsplatser överallt, hela tiden!

    Om jag var du TS så skulle jag söka hjälp privat ganska omgående, för att bli gravid. Jag skulle göra det med gott samvete! Jag har t o m IVF:at inför att börja nytt jobb, blev ingen grav. tyvärr men hade det blivit det så hade jag haft två lyckträffar istället för en, bara positivt!

     

  • Anonym (snart försent)

    Jo, när jag tänker efter och följer känslan så kan jag ju inte bara strunta i min stora barnlängtan.
    Men helt lätt är det ju ändå inte, eftersom jag alltid tycker det är så himla jobbigt att behöva göra någon (eventuellt arbetsgivaren i det här fallet) besviken. Jag är väldigt bra på att tänka på andra, men inte så bra att tänka på mig själv!

  • Anonym (!!!)
    Anonym (snart försent) skrev 2013-03-04 20:46:40 följande:
    Jo, när jag tänker efter och följer känslan så kan jag ju inte bara strunta i min stora barnlängtan.
    Men helt lätt är det ju ändå inte, eftersom jag alltid tycker det är så himla jobbigt att behöva göra någon (eventuellt arbetsgivaren i det här fallet) besviken. Jag är väldigt bra på att tänka på andra, men inte så bra att tänka på mig själv!
    Fast om man inte tar hand om sig själv och sina intressen, riskerar man inte att bli en belastning då?

    Om jag tänker på självuppoffrande personer så är det oftast inte de som är idésprutor, drivna, påhittiga, positiva osv. Beror kanske på vilket yrke man har, men där jag jobbar är de bästa medarbetarna de som mår bra och är nöjda med sina liv. Jag som riskerar att förbli barnlös ser inte alls det som något positivt för min karriär, tvärtom så är jag rädd att bli bitter och stel som vuxen utan kontakt med barnvärlden.
  • Anonym (Anna)

    Jag förstår lite hur du tänker, men livet blir ju inte alltid som man tänkt sig..
    Jag blev av med mitt jobb precis när jag fått reda på att jag väntade barn nummer två. Sökte nytt, fick två bra erbjudande, det ena en verklig möjlighet att få en bra väg uppåt i karriären. Jag tackade nej till det, med bakgrund till graviditeten, ville inte sätta arbetsgivaren på pottan om jag mådde dåligt under tiden.
    Började på det andra jobbet, två dagar senare upptäcktes att barnet i magen inte levde.

    Extrem otur kanske, men planera inte framtiden för sånt som kan komma. Blir det så blir det och det går alltid att lösa, för alla parter! Lycka till!

  • Anonym (!!!)
    Anonym (Anna) skrev 2013-03-04 22:28:47 följande:
    Jag förstår lite hur du tänker, men livet blir ju inte alltid som man tänkt sig..
    Jag blev av med mitt jobb precis när jag fått reda på att jag väntade barn nummer två. Sökte nytt, fick två bra erbjudande, det ena en verklig möjlighet att få en bra väg uppåt i karriären. Jag tackade nej till det, med bakgrund till graviditeten, ville inte sätta arbetsgivaren på pottan om jag mådde dåligt under tiden.
    Började på det andra jobbet, två dagar senare upptäcktes att barnet i magen inte levde.

    Extrem otur kanske, men planera inte framtiden för sånt som kan komma. Blir det så blir det och det går alltid att lösa, för alla parter! Lycka till!
    Usch så det kan gå, livet är grymt ibland!

    Det jag har lärt mig som barnlös är att ta alla chanser, så länge de inte minskar min chans att bli gravid. Ett jobb är något man vet att man har, en planerad graviditet är bara en idé... Det har gått ett år sedan jag gjorde IVF under min uppsägningstid då jag skulle byta jobb. Jag trivs jättebra på nya jobbet men är fortfarande barnlös, så de skuldkänslor jag hade då över att sätta nya arbetsgivaren på pottan var helt i onödan.
  • Anonym (Anna)

    Ja, jag tror att man inte ska tänka för mycket, självklart vill vi försöka igen, och eftersom jag idag har en projektanställning så kollar jag ju på annat också, vill ju helst ha en fast tjänst att gå tillbaka till sen. Men innan jag gått de där berömda 12 veckorna så kommer jag inte att vara gravid utåt.. :)

    Men precis som du säger, så länge det inte minskar chanserna att bli gravid så tar man alla möjligheter..!

  • Anonym (snart försent)

    Var ett tag sedan jag tittade in här, sorry att jag missade ditt inlägg. Jobbet går bra, men inga bebisar så långt ögat når....

Svar på tråden nytt jobb - planerar barn