Nej, det är ju det. Vågar vi ta risken? Men samtidigt vågar vi ju ta risken att sätta oss i en bil över huvud taget. Jag tycker inte att det är en helt självklar avvägning.
Cosinus: Ja, det är ju så det skulle bli här. Ena hållet nästan varje dag.
Alternativen är:
1. Vända 3,5-åringen (bara i den här bilen - i bilen vi har sitter de bra bakåt båda två).
2. Köpa en annan bil (bilen vi har tittat på är den säkraste i vår prisklass)
3. Den som har den lilla bilen får ställa den hemma och hämta/lämna till fots.
Det tar ungefär en timme för 3,5-åringen att gå den sträckan, om man inte ständigt skyndar på och tjatar och har sig. Det känns inte rimligt på morgonen, men kan ju gå på eftermiddagen.
Det finns ingen bakåtvänd bilstol som går in i den här bilen. Eventuellt att vi kan gå upp en prisklass, men det är absolut pengar som skulle märkas och behöva tas någon annanstans ifrån. Det är så svårt! Planen var ju att ha dem bakåtvända så länge det bara går (och 3,5-åringen är en bra bit från att växa ur sin stol - vi hade räknat med att ha henne bakåt åtminstone 1,5 år till, kanske 2), så det känns dumt att kompromissa med det. Samtidigt känns det dumt att planera ett helt bilinköp för den perioden och den sträckan.