Orkar inte med min pappa, hatar honom. Hjälp !

Hej !
Mitt problem började för många år sedan men är extremt jobbigt och jag vädjar om lite tips hur jag ska hantera den situation jag är i för jag känner sådan sorg ang min pappa... Min pappa har alltid varit en besserwisser, alltid vetat bäst, så det har alltid legat i hans natur och jag har stört mig på detta sedan jag kom in i tonåren. Är 19 år.
I vilket fall som helst, min pappa var otrogen och det var anledningen till att mina föräldrar skiljde sig. Jag tyckte detta var skönt då man slapp bråk och sådant. Men... han tjatar hela tiden och jag känner sådant avsky och hat inför honom. Jag känner att pappa håller på att kväva mig med allt sitt tjat, jag känner mig sliten, utröttad av allt hans konstanta tjat om allting precis hela tiden, man kan aldrig få någon lugn minut hos honom !!! Hela tiden tjatar han på mig och min tvillingsyster om allt möjligt och han är så barnslig och omogen. Jag och min tvillingsyster, vi är inte så ofta hos honom pga att vi inte vill, pg a hans tjat bla hela tiden. Framförallt så låter han alltid anklagande...
Han är dessutom omogen, han kan sitta och dra snuskskämt för mig och syrran och tro han är rolig. Jag roas inte precis av att en medelåldersgubbe drar sexskämt för sina vuxna barn, jag tycker det är ganska barnsligt och stört, eller har jag fel? Det känns som om pappa gör allt för att reta mig och min syster, göra oss arga, han ska alltid hävda sig, eller så ska han förstöra för oss. Det har alltid varit så tyvärr och jag förstår inte varför han gör så här? Jag vill förstå men kan inte....Alltid när vi var små sa pappa att vuxen blir man när man är 18. När vi fyllde 18 sa han att man blir vuxen på riktigt när man är 25. Jag skrattade bara åt honom. Men ibland känner jag mig ledsen över att han alltid ska behandla oss så här. Han vill verkligen inte se oss lyckliga så känns det som.

Det som gör mig mest arg och så jävla förbannad är att man kan inte föra ett normalt resonemang med honom, säger jag vad jag tycker o något så säger han alltid "Nej, men då ska du tänka såhär, för såhär är det".
Jag kanske verkar känslig, men jag tycker det är så kränkande att säga så. Jag får väl ha en egen åsikt om jag vill?
Det är bara lite av allt som pappa gör. Han tjatar nu hela tiden o körkort. Jag studerar på sista året på gymnasiet och har fullt upp med studierna och jag har bara lust att skrika till honom att han kan tjata på mig om 2 månader men fan inte typ ett halvår innan det ens är aktuellt. Men han tjatar precis om allt hela tiden. Ska lägga till att han tränar nästan i stort sett varje dag. På facebook delar han med sig hela tiden ang hur mycket han tränar, och han lägger upp allt han gör på fb, jag tycker han är sååååå pinsam, och barnslig och dum som går så. Visst det är hans liv, men ska hela tiden berätta allt för mig och syrran, så det blir som skryt istället... förstår inte varför han gör så heller....
Han vet att jag och syrran varit jättearga på honom för otroheten och för att han ljugit för oss, för det har han gjort lite i omgångar efter skilsmässan, så har jag svårt att lita på honom. Han sa senast jag var hos honom att han vet att vi hatar att vara hos honom. Självklart började han prata strunt om våran släkt på mammas sida som vi har jättefin och god kontakt med. Vi har en jättebra relation till vår mamma, men inte med varken pappa eller hans släkt. hans föräldrar är båda döda och farfar var inte alls som pappa. Jag vet att pappa haft en speciellt uppväxt, man pratade aldrig om känslor och hans mamma var väldigt gammalmodig. Han försöker vara så modern nu som möjligt. Men VARFÖR måste han sabba mitt och syrrans liv för det ?Jag har hört av människor att min pappas mammas, min farmor var precis likadan och att hon hade tjatat på oss hela tiden om hon levt. Jag har alltså inte träffat henne. Hon dog av en speciell sjukdom och pappa kanske har den, har vi fått reda på under åren.

Han ska ALLTID ha sista ordet, Han har svar på ALLT tror han och Han har RÄTT och ALLA andra har FEL !
Om ni undrar, så har jag självklart försökt prata med honom om detta. Men detta är så djupt rotad i hans sätt att vara så det är ingen ide att försöka så snälla förstå, han kommer inte ändra sig.
Jag har en fantastisk tight relation med mamma och syrran så, vi pratar mycket om det här. Vi är alla svenskar om någon undrar.
Hur ska jag göra? Ibland har jag bara lust att säga upp kontakten med honom för gott för att slippa allt detta tjat, detta helvete. Ibland orkar jag bara inte och ser bara förbi det. Men jag förstår bara inte på mig själv ibland, han får mig ju uppenbarligen inte att känna mig lycklig, varför skiter jag inte bara i honom? Jag har sagt till honom att det finns hjälp att få om han mår dåligt men han säger då att jag ska söka hjälp istället.....

Hur ska jag göra? Är det värt att försöka göra något åt detta? för att vara ärlig så känns det inte så.

Kram på er allihopa

oOMayaOo

Äldre 9 Feb 23:53

#1

MidnightDare

Äldre 9 Feb 23:54

#2

oOMayaOo skrev 2013-02-09 23:53:16 följande:

Vad menar du ?

asatantrosa

Äldre 10 Feb 08:03

#3

Hej! Jag är 31 år och min pappa var otrogen så att mina föräldrar skilde sig när jag var i tonåren. Min pappa har också varit väldigt "på" och tjatig, ringt hela tiden osv. Jag tror det berott på att han känt att jag varit skitarg på honom för att han var svinig i äktenskapet med morsan och inte vetat hur han ska komma till rätta och bli förlåten av oss barn. Istället har han liksom överöst oss med vad han tycker är goda råd och uppmärksamhet för att visa att han bryr sig och krävt att vi ska ha en nära relation utan hänsyn till våra känslor.
Säg som det är, du är jättearg och tycker han beter sig omoget och pinsamt. Kanske har han nån sorts livskris/ålderskris?
Kanske ni ska gå och prata med någon tillsammans om du vill att er relation ska bli bättre nu. Annars tror jag den värsta ilskan och irritationen kommer lägga sig om 5-10 år men det är ju ett tag tills dess.. Jag förstår att du är förbannad men försök att prata med honom om att du är besviken/ledsen istället för att snea ur på honom. Förhoppningsvis kan han lyssna?

MidnightDare

Äldre 10 Feb 21:13

#4

asatantrosa skrev 2013-02-10 08:03:32 följande:

Hej! Jag är 31 år och min pappa var otrogen så att mina föräldrar skilde sig när jag var i tonåren. Min pappa har också varit väldigt "på" och tjatig, ringt hela tiden osv. Jag tror det berott på att han känt att jag varit skitarg på honom för att han var svinig i äktenskapet med morsan och inte vetat hur han ska komma till rätta och bli förlåten av oss barn. Istället har han liksom överöst oss med vad han tycker är goda råd och uppmärksamhet för att visa att han bryr sig och krävt att vi ska ha en nära relation utan hänsyn till våra känslor.
Säg som det är, du är jättearg och tycker han beter sig omoget och pinsamt. Kanske har han nån sorts livskris/ålderskris?
Kanske ni ska gå och prata med någon tillsammans om du vill att er relation ska bli bättre nu. Annars tror jag den värsta ilskan och irritationen kommer lägga sig om 5-10 år men det är ju ett tag tills dess.. Jag förstår att du är förbannad men försök att prata med honom om att du är besviken/ledsen istället för att snea ur på honom. Förhoppningsvis kan han lyssna?

Hej!

Känner igen mig i det du skriver. Jag vet inte hur du upplever din pappa, men min pappa tycker jag ibland beter sig rent av elakt mot mig och min syster. Han ska alltid mästra allt och alla. Han har alltid svar på allt, han ska alltid ha sista order och han har alltid rätt och alla andra har fel. Det känns hela tiden som han gör allt detta bara för att göra oss förbannade.
Jag vet att han ljuger bland för oss ändå och jag känner inte alltid för att ta alla strider med honom för han bli så otroligt arg och förbannad för nästan ingenting.
Säger man något som inte är "rätt" enligt honom då blir han arg, han blir alltid så arg så att han alltid brusar upp, och vi blir ofta rädda för honom. Sjukt obehagligt.

Jag känner mig bara arg på honom hela tiden för allt han gör. Jag fattar inte, varför gör han såhär, och vad har han för rättighet att brusa upp så mot oss så fort vi inte tycker eller tänker som honom. Känner faktiskt avsky och har inför han, låter hemskt men jag gör det. Innerst inne kanske jag älskar honom, men jag känner inte att jag älskar honom.

Jag kan inte släppa tanken av att det känns som om han "straffar" oss eller liksom medvetet vill att vi inte ska få vara lyckliga, precis så känns det som, det känns som om han vill förstöra allt för oss.... men det skulle han ju aldrig säga eller påstå hmmm....

Känner bara att jag inte tål honom något.....

MidnightDare

Äldre 10 Feb 21:18

#5

MidnightDare skrev 2013-02-10 21:13:55 följande:

Hej!

Känner igen mig i det du skriver. Jag vet inte hur du upplever din pappa, men min pappa tycker jag ibland beter sig rent av elakt mot mig och min syster. Han ska alltid mästra allt och alla. Han har alltid svar på allt, han ska alltid ha sista order och han har alltid rätt och alla andra har fel. Det känns hela tiden som han gör allt detta bara för att göra oss förbannade.
Jag vet att han ljuger bland för oss ändå och jag känner inte alltid för att ta alla strider med honom för han bli så otroligt arg och förbannad för nästan ingenting.
Säger man något som inte är "rätt" enligt honom då blir han arg, han blir alltid så arg så att han alltid brusar upp, och vi blir ofta rädda för honom. Sjukt obehagligt.

Jag känner mig bara arg på honom hela tiden för allt han gör. Jag fattar inte, varför gör han såhär, och vad har han för rättighet att brusa upp så mot oss så fort vi inte tycker eller tänker som honom. Känner faktiskt avsky och har inför han, låter hemskt men jag gör det. Innerst inne kanske jag älskar honom, men jag känner inte att jag älskar honom.

Jag kan inte släppa tanken av att det känns som om han "straffar" oss eller liksom medvetet vill att vi inte ska få vara lyckliga, precis så känns det som, det känns som om han vill förstöra allt för oss.... men det skulle han ju aldrig säga eller påstå hmmm....

Känner bara att jag inte tål honom något.....

Och nej, som jag skrev tidigare det är ingen som helst ide att ens prata med honom om det. För detta är så djupr rotad i hans sätt att vara, att ALLA andra har FEL men han har RÄTT. Så är det alltid enligt honom, dock märker han aldrig detta själv.

Har sagt till honom under åren, men då har han blivit jätteupprörd och frågat på ett taskigt och anklagande sätt hur jag kan säga något sådant, och att jag sårar honom.

Så det funkar inte att prata med honom....Han kan inte lyssna. Han är alltid så perfekt enligt sig själv...

Ja, jag misstänker att han har en livskris och haft i ett par år.... För att vara ärlig så villl jag bara SLIPPA honom just nu... orkar inte med honom......

asatantrosa

Äldre 10 Feb 21:52

#6

Då tycker jag du ska säga hur du känner, kanske i ett brev eftersom han inte går att prata med och sätta tydliga gränser för hur du vill ha er relation. Om han försöker argumentera eller skrämma dig till att fortsätta som det var så ska du inte ens diskutera med honom utan bara upprepa villkoren för att han ska få finnas i ditt liv. Om han inte kan följa dina villkor för hur man beter sig som en vettig människa och förälder i relation till sitt vuxna barn får du sluta prata och umgås med honom. Det är inte ok att bete sig så mot någon!
Min pappa är mer självömkande och skuldmanipulerande, inte spec aggressiv men likväl är det hans syn och tankar det enda som gäller. Man blir less på att lyssna på monologer om hur världen och man själv är utifrån någon annans synsätt. Speciellt när de inte lyssnar tillbaka utan bara suger ut all ens energi :/ Tänk på ditt eget bästa och låt honom inte förpesta ditt liv!

MidnightDare

Äldre 10 Feb 22:20

#7

asatantrosa skrev 2013-02-10 21:52:35 följande:

Då tycker jag du ska säga hur du känner, kanske i ett brev eftersom han inte går att prata med och sätta tydliga gränser för hur du vill ha er relation. Om han försöker argumentera eller skrämma dig till att fortsätta som det var så ska du inte ens diskutera med honom utan bara upprepa villkoren för att han ska få finnas i ditt liv. Om han inte kan följa dina villkor för hur man beter sig som en vettig människa och förälder i relation till sitt vuxna barn får du sluta prata och umgås med honom. Det är inte ok att bete sig så mot någon!
Min pappa är mer självömkande och skuldmanipulerande, inte spec aggressiv men likväl är det hans syn och tankar det enda som gäller. Man blir less på att lyssna på monologer om hur världen och man själv är utifrån någon annans synsätt. Speciellt när de inte lyssnar tillbaka utan bara suger ut all ens energi :/ Tänk på ditt eget bästa och låt honom inte förpesta ditt liv!

Hej igen !

Måste säga att du beskrev precis som jag känner " Man blir less på att lyssna på monologer om hur världen och man själv är utifrån någon annans synsätt. Speciellt när de inte lyssnar tillbaka utan bara suger ut all ens energi".
Precis så känner jag.......

Ja, jag skulle kunna skriva ett brev till honom men jag känner att jag orkar inte med att ta diskussion med honom ang varför jag väljer isåfall att skriva ett brev.

Min pappa kommer reagera på 2 olika sätt.
Antingen kommer han som jag sa tidigare, ifrågasätta och låta anklagande som att det är mitt fel och jag är dum och elak som gör så mot honom.

Eller så lär han bli så förbannad att han skriker åt mig att jag aldrig mer ska prata med honom och att vi ska bryta kontakten.

Känner därför att jag inte riktigt vågar säga exakt hur jag känner då han antingen kommer anklaga mig eller bryta med mig. Samtidigt vill jag ju bryta med honom, fast på ett sätt som känns rätt för mig, men dettta kanske inte är möjligt. när han är som han är....

Hur hanterar du din pappa när han tjatar på dig ? Säger du ifrån ? Visar du verkligen hur arg du blir eller hur gör du ?

Jag brukar oftast säga till attt han får skärpa sig men då pratar han till en som om man vore bebis och med bebisröst och säger ""Jaså, var det inte rolig, pappa tjatar för mycket". Helt sjukt barnslig är han och irriterande.... GAAHH blir galen på honom.

Kram

asatantrosa

Äldre 11 Feb 09:14

#8

Genom åren har jag sagt ifrån vid ett flertal tillfällen men nuförtiden är det lite bättre faktiskt för jag har inget tålamod alls med hans trams. Jag skrev ett brev där jag beskrev vad han gör som jag inte gillar och hur det får mig att känna (inte argt brev bara sakligt) och att om han beter sig sådär så vill jag inte ha honom i mitt liv längre även om jag älskar honom, för det tär på en hela tiden och drar ner en i mörka tankar. Och dels att man är rädd att man ska börja bete sig likadant eller bli en nedtryckt toffel. Han blev såklart ledsen eftersom det är svårt att höra att man beter sig som en idiot men jag stod fast och bara upprepade "nej detta accepterar jag inte" varje gång han började med sin skit. Efter ett tag så har han lagt ner mycket av det! Jag har också funderat i perioder på att säga upp kontakten men jag är nog lite för vekhjärtad iom att jag har barn som väldigt gärna vill träffa honom.
Jag tror att din pappa försöker manipulera dig så han kan bete sig hur han vill och försöker ge dig dåligt samvete eller skrämma dig när du säger ifrån så han slipper förändra sitt beteende. Det är inte ok på ngt plan! Jag förstår att du helst vill slippa konfrontation men frågan är om han kommer låta dig vara om du bara undviker honom och försvinner?

Wubin

Äldre 3 May 12:59

#9

Hej för mig är problemet åt det hållet fast värre ... :( För mig så litar han inte på mig. Jag pluggar en 45 min varje dag sen tränar lite sen kommer han hem , vi äter sen sätter jag mig vid datorn MEN för honom så sitter jag vid datorn och när han kommer hem vid 5-8 på kvällen så sitter jag kvar så han blir arg på mig och säger till mig att plugga och att det är simpelt. VAFAN jag går första året på Teknik linjen och pallar inte för har svårt att fatta allt och han var mer skoltrött än mig när han var yngre så han ska egentligen inte säga något men han tycker att ( han sa det framför mig ) att jag är dum i hela huvudet att välja en annan linje framför teknik och jag har sagt att jag flyttar då till mamma och han säger " Ja åk till din mor och skyll allt på att jag är en så jävla dålig pappa så att polisen snart hämtar mig" Jag mår skit av det för jag är känslig som FAN och hatar det. Samtidigt tror han vet allt för Wikipedia och Aftonbladet säger det och att jag är inkompetent för att sitter vid datorn och inte kan bygga en hel jävla bil själv som han. Jag får såna stora skuldkänslor över det men jag är på brytnings gränsen och vet inte vad jag ska ta vägen av ilska, ledsamhet och verk i hela kroppen och jag vill inte träffa honom mer men det är svårt med en mor som vill att man ska träffa honom.. Hjälp! ;(

Orkar inte med min pappa, hatar honom. Hjälp !

INNEHÅLL