Orkar inte med min pappa, hatar honom. Hjälp !

Din pappa, har han alltid varit så som du beskriver? Jag menar hans personlighet.

Kan ju vara så att han helt enkelt är en ganska barnslig person och att det blir tydligt för dig nu när du själv blir äldre?

Om du har bra minnen av honom från när du var liten, vårda dem och tänk på att han har den positiva sidan att han är bra med barn. Det kanske kan hjälpa dig att vara lite mer förlåtande mot honom. Jag menar inte att du ska stå ut med allt, det är viktigt att dra en gräns.

Går det att hitta tillbaka till någon gemensam, rolig aktivitet som ni gjorde när du var liten?

Är han alltför hopplös så tycker jag inte att du ska skämmas över att minimera umgänget. Försök kom överens med honom om något som känns ok.

Han var inte likamycket sådan här när jag var liten, det har blivit värre med åren. Har hört ifrån släktingar att hans mamma var precis likadan och dte är där det kommer ifrån. Jag märker själv hur djupt rotad hans beteende är i honom, det går inte att ändra.

Ja, kanske det, känns mera som om han är sjuk på något sätt, för hans betendee känns långt ifrån normalt.

Pappa har aldrig varit bra med barn, under åren när jag och min syster var små så  var han alltid extremt sträng i uppfostran mot oss. Jag kommer ihåg hur jag ochsyrran so barn råkade göra något fel och han tog tag i oss hårt, skakade oss och skrek åt oss, eller slängde in oss på rummet. 
Mamma var alltid emot detta, och därför lever dom inte tillsammans idag.
Jag har tagit ställning till att man beter sig inte så mot barn, man tar aldrig så "hårt" i barn.... Visst har jag några få positiva minnen av honom när jag och syrran var barn men blir mest ledsen när jag tänker på den tiden, hur han kunde göra så, hur han har förändrats under alla år...

Det kommer bli hus i helvete om jag tar upp detta med pappa. Det finns 2 sätt han kommer reagera på.
Antingen kommer han anklaga mig för hur elak jag är som inte vill ha mer umgänge med honom än vi har,

eller
så kommer han bli så förbannad att han kommer häva ur sig att vi ska strunta i att ha någon relation över huvud taget, få det att låta som att det är mitt fel.....

Känns så hopplöst, för det är alltid så att han ska ALLTID  ha sista ordet, han har RÄTT, ALLA  andra har FEL, han har alltid svar på ALLT.

Känner mig så nedtryckt av honom och samtidigt så grymt förbannad över att han gör såhär mot oss. Jag fattar inte ens VARFÖR han gör så här ??....

Kram 

Varför så rädd för hur han ska reagera?
Kan inte du reagera först och säga att du gör mer skada än nytta med ditt beteende.
Hör av dig om du tänker och vill ändra dig.

Vill hela tiden. Bor hos mamma mest så träffar honom inte lika ofta, men desto mer tjajar han på mig via skype, telfon etc.

Men funderar på att göra något åt detta snart... jag känner mig trött på mig själv att jag hela tiden klagar, men inte gör något åt det.... men ...

Ska ta tag i nu till våren.....

Känner mig rädd för han reaktion, för det är så obehagligt när blir så anklagande eller arg. Jag är väl också lite feg också när det kommer till att verkligen stå upp för mig själv. Kommer ta sååå mycket energi. Han slukar kraft lika effektivt som rymdens svarta hål.....

Ja, det kan ju faktiskt vara så  att din pappa är sjuk på något sätt, eller att han har ett funktionshinder. Det du beskriver är som du säger, inte normalt. Hur han behandlade er syskon  när ni var barn tyder ju på att han har haft problematiken hela tiden, men att den yttrar sig på andra sätt nu när ni är äldre.

Du har inte ansvar för din pappa. I allmänhet är det föräldrarna som har ansvar för barnen och med tiden planas det ut så att relationen blir mer jämlik.

I det här fallet verkar ni ha olika önskemål om hur er relation ska se ut och det kanske inte går att göra alla nöjda. Din pappa verkar ha svårt för att begripa sig på kompromisser och detta är inget undantag. Ibland är livet svårt och man kanske måste tänka utifrån sig själv när den andra inte vill gå till mötes.

Då skulle jag göra plågan kort.
Pang.
"Du respekterar inte mig så jag vill inte att du kontaktar mig förräns du ändrat på det."

Lite så tänkte jag.

Det är något jag har märkt under åren, det går aldrig att kompromissa med pappa.
Antingen blir det som han vill och han är jätteglad, eller om han inte får precis som han vill då är han skitsur.

Jag vill bara försöka ens förstår VARFÖR han gör såhär mot oss... Jag förstår inte ens det.... Vill han hämnas för att vi blev arga på otroheten?....

Jag vet, vi har inte alltid varit änglar mot honom heller. Jag har sagt emot under åren, och prioriterat mamma mer än honom, men det är ju inte heller så konstigt när han beter sig som han gör, men han ser inte detta..
undrar ibland om det kanske är därför han är så arg på oss.... eller elak mot oss...

har ingen aning varför han gör allt detta mot oss, men vill gärna veta.  

Alla hälsosamma relationer bygger på frivillighet. Goda relationer bygger på ömsesidighet och att båda parterna får ut nåt positivt av relationen. Du verkar inte få ut nåt positivt ur ditt umgänge med din far så jag ser ingen poäng för dig att umgås med honom. Din pappa bryr sig dessutom inte ens om att du inte trivs eller mår bra i er relation. Istället för att behandla dig annorlunda kör han med känslomässig utpressning pch försöker få dig att acceptera hans skit genom att ge dig dåligt samvete. Men vet du, dåligt samvete ska du bara ha om du sviker dig själv.

Men är det säkert att han ens fattar hur ni ser på hans beteende? Han kanske har en brist i att förstå andra, en oförmåga att se saker från andras perspektiv. Han kanske bara är sån?

Gud vad härligt det låter att "lämna" allt och bara åka. Jag själv är så trött på staden jag är uppväxt i och bor i nu. Det är jätte svårt att få jobb och nu går jag en utbildning handel mot butiksarbete som tar slut i december. Min pojkvän går ut som civilingenjör i sommar nu och vi ser inga jobb möjligheter här :/

Jag skulle kunna tänka mig Norge men inte han. Gott folk hur ska man lyckas vinna över honom på Norge sidan haha?=)