Min tvååring kan snart själv öppna grindar av ikea-typen och hon klättrar och klänger som bara den. Det funkar faktiskt bäst på henne att förklara att hon kan ramla och bränna sig, eller slå sig. Gärna med referens till, när hon senast ramlade. (Bränna sig har hon hittills tack och lov aldrig gjort). Sen har vi ju aldrig kunnat lämna busfröet en anda sekund sedan hon föddes, så vi har väl rätt väl utvecklad syn i nacken vid det här laget, både pappan och jag.
Dottern får vara med och laga mat och stå bredvid spisen, men inte röra. Sen frågar vi om hon ser att det ryker när något kokar (det är för att det är varmt, så du måste akta så du inte skadar dig), eller om hon känner att det blir varmt när vi öppnar ugnsluckan (och då har vi först bett henne akta sig en bit, eller flyttat på henne innan vi öppnar).
Det är ju så himla mycket frigörelse och "kan själv" och de små liven vill ju lära sig hur ALLT funkar, helst igår, så istället för att sjasa bort och hålla ett rejält säkerhetsavstånd försöker vi medvetandegöra henne om att det är farligt om man är ovarsam, men att det är bra att vara med och hjälpa till. Sen ser vi föräldrar till att hålla ögonen öppna och att använda de innersta plattorna. Att dottern fick en egen spis som hon får vrida hur mycket som helst på rattarna på hjälpte ju förvisso också men allt förmanande har gjort henne noga med att använda sin lilla grytlapp när hon lagar mat på sin egen spis Vi har därmed lyckats komma runt klängandet utan säkerhetsanordningar och fått en liten extrakock i köket (Som vi förvisso ibland bär ut under yl och vrål för att hon inte håller tassarna i styr).