Flytta från Göteborg till pytteort med 9000 invånare?

Hur blir det med jobb för er?

Vi letar jobb, så ingen flytt förrän jobben är avklarade så att säga, men kommunen vill gärna ha dit unga människor och jag hoppas att vi får lite tips om företag som har behov inom regionen.
 

Det gjorde min man och jag förra året: Flyttade från centrala Stockholm till en stad med ca 9.000 invånare. Det har gått hur bra som helst. Saknar inte Stockholm alls.

Gick det bra att komma in i det sociala där? Vi har vänner kvar i angränsande område så vi har lite men just i dne stan är vi helt ensamma, förutom mina föräldrar.
 

*favoritar tråden*

Vi har rätt långtskridna planer på att överge Stockholm för lilla Byxelkrok med ca 150 fasta invånare så jag tar gärna emot tips jag med.

Svärföräldrarna bor där permanent och maken kommer busspendla varannan vecka till sitt jobb i Sthlm så det är min sysselsättning som är kruxet på en sån liten ort :/
 

Vi flyttade, dock innan barn. Från Göteborg till en ort med mindre än 5000 invånare vintertid. Mannen är uppväxt här så ett par bekanta fanns ju, men umgänget växte när vi fick barn. Är mycket lättare att träffa nya bekantskaper när man har barn :) Känns jättebra. Nära till allt, barnvakt, affärer, barnets kompisar, mitt nya jobb, mannen har inte så långt och pendla (ca 2,5 mil en väg) naturen och havet. Ett annat tempo och ett ställe där man hejar när man möter någon på gatan. Enda nackdelen kan ju vara att det är rätt stor social kontroll. Här har grannar koll på gott och ont. :)

Vart din mans föräldrar? Bor de också där i närheten? Tror du att din man kommer att trivas där med enbart sina svärföräldrar? 

Hans föräldrar bor uppe i norr och han har ingen bra relation, vi träffas några ggr per år men de är mer intresserade av att träffa sitt barnbarn än oss, så det är ingen förlust för honom så att säga- elr mig för den delen. 

De vänner som finns nära oss där är mina gamla barndomsvänner men som han också kommer bra överens.

Det jag tänker mig är hur man kommer reagera med själva folket, just det att alla vet allt om alla, att gatorna är gapande tomma efter 18 på kvällen, inga direkta bra affärer etc. I- landsproblem men ändå...

 

*Ryser vid blotta tanken* Jag hade absolut blivit tokig av att bo så och ursäkta, men speciellt om det bara fans min frus barndomsvänner och mina svärföräldrar på platsen. Skvallret skulle jag inte heller stå ut med. Finns det ingen större stad i närheten dit ni kan flytta till? Vill din man verkligen detta? Och varför just den öde byn? 

Anledningen är som jag skrev i TS- vi går på knäne. Det enda vi gör är att stressa, jobba heltid båda två, har för höga boendekostnader vilket gör att vi väldigt sällan har pengar över till nöjen elr "unna oss" - vi gör inget i GBG mer än att jobba, sova, stressa. Vi lever inte längre, vårt barn känner av stressen, våra karriär har stagnerat etc. Det finns tusen orsaker till att flytta på sig, vi vill gärna köpa hus i framtiden men kommer aldrig ha råd att göra det i GBG utan kommer då att få flytta utanför o sitter i samma sits där, dyra huslån, ingen avlastning.

I pyttestaden har vi barnvakt, o chans till bättre jobb förhoppningsvis -men bo i en pyttestad. Men kommer förhoppningsvis kunna andas mellan varven, ha råd att åka på resor, köpa hus etc.