Egen häst eller foderhäst gör vanligtvis ingen skillnad i arbete med att ta hand om hästen eftersom de flesta foderavtal innebär att fodervärden tar hand om hästen som sin egen.
Fördelarna med ett fungerande foderavtal är att man slipper stå ensam med ansvaret för hästen om det tex. händer något, och ofta kan man få hjälp och stöd från hästägaren då det gäller hur hästen skall skötas och hanteras.
För att ta hand om en häst krävs en hel del som ridskoleelever sällan fått insyn i. På ridskolan finns personal som ser till att hästarna är rätt fodrade, har skor och utrustning i ordning, är genomridna och mår bra. Har man en häst som man själv är ansvarig för måste man klara av alla dessa punkter på egen hand.
För att hästar skall vara roliga och trevliga att rida och för att man ska kunna komma framåt med sin ridning och sitt samarbete med hästen måste alla bitar funka och det är ett ständigt pågående arbete där man varje dag måste kolla hovar, ben, utrustning, känna av hur hästen mår och kunna avgöra vilket upplägg som hästen behöver på sin träning för att fungera som bäst och kunna förstå om hästen tex. känns stel i en sida, känns trött eller rör sig orent.
Det är ingenting som någon som aldrig haft häst förr kan klara på egen hand, och därför är det ju jättebra att din dotters ponny kommer stå uppstallad där moster finns och förhoppningsvis kan hjälpa till en hel del.
Hästar behöver skötas varje dag året om, och även om man står kollektivt uppstallad och delar stallpass med andra hästägare så behöver man vanligtvis räkna med att få åka ut till hästen så gott som varje dag. Detta blir med andra ord en väldig skillnad mot att åka till ridskolan och vara där ett par timmar någon gång i veckan. Ska man skaffa häst till sitt barn bör man försäkra sig om att ungen verkligen har det intresse som krävs för att kunna hålla igång en ponny och att mocka, bära hö, borsta leriga täcken och rida även fast det är mörkt, kallt och regnigt och detta dag ut och in.
Ett sätt att testa hur kul ni egentligen tycker att det är att ha en häst att ta hand om kan vara att låna en häst under en kortare tid, kanske under ett skollov. Att ha en sköthäst på ridskolan som carpediem1 föreslog är också en bra idé.
Om ni bestämmer er för att skaffa en häst så är det också oerhört viktigt att det blir rätt häst. Där behöver ni hjälp av någon som vet hur din dotter är som ryttare och kan bedöma vad hon ska ha för typ av häst. En ridinstruktör på ridskolan är ett tips. Fel ponny kan snabbt ta kål på ett hästintresse!
Titta gärna på Ponnyakuten (söndagar i Barnkanalen eller på SVTPlay) vilket är ett program som ger jättebra exempel på hur det kan gå när barn får fel ponny! Nästan inga av ponnyerna i programmet är några "problemponnyer", utan det handlar så gott som uteslutande om barn som fått en ponny som är too much för dem eller barn som är så okunniga att de inte borde fått en egen ponny överhuvudtaget. Nan Ingers bok "Önskas köpa: Litet sto" är en väldigt bra bok som handlar om en flicka som ska få sin första ponny och hur verkligheten kan bli när man får en häst.
Den rätta förstaponnyn till ett barn som bara ridit på ridskola tidigare är ofta en äldre- kanske 20+- ponny som är väldigt lugn, inte för stor och stark och som är väluppfostrad och utan olater. En ponny som inte kommer skrämma barnet och som barnet själv kan hantera.
Jätteviktigt är att barnet får fortsatt hjälp med ridningen av en tränare. Ju mer orutinerat barnet är som ryttare, ju oftare tycker jag att barnet ska få rida lektion för instruktör. Minst en gång i veckan, gärna två! Detta för att barnet ska utvecklas så klart, men allra främst för att ponnyn ska underhållas och inte tappa kondition och ridbarhet. En orutinerad ryttare kan på bara någon månad helt rasera en aldrig så välriden häst om ingen tränare finns med som kan styra ridningen i rätt riktning.
Om man förstår vad man ger sig in på och om det rätta engagemanget och intresset finns, ja då är det jättekul att ha en egen häst och värt alla kalla, mörka kvällar och tidiga morgnar, allt slit och jobb. Det är jätteroligt om man kan utveckla sin ridning och jättekul att få ha en fin kompis i sin häst. Det är dock ett stort beslut att fatta och man får räkna med att hela familjen kommer få engagera sig i hästen för att det ska fungera.
Hoppas något av mina ord varit till hjälp och lycka till med att kanske bli en "ponnyfamilj" från mig, som haft egna hästar sedan jag var tolv och nu jobbar med hästar sedan många år:)!
