Arbetslös, jobb annan ort - barn, separation

Varför ska barnen vara boende med dej? Har ni inte gemensam vårdnad? Du skriver att han hotar att ta barnen ifrån dej, men du gör detsamma om du tänker ta dom med dej mot hans vilja. Du har inte tänkt på det va?

En släkting till mig lämnade sitt ex, i samma stund som han blev våldsam (och detta skedde inför barnen). Hon packade in barnen i bilen och åkte till sin hemstad (ca 1 h bort) till sina föräldrar, och fick bo där. Gjorde en polisanmälan mot honom, som inte ledde till något åtal. Men det var i alla fall INGEN som protesterade mot att hon tog barnen och flyttade. Eller ja, han gjorde ju det, och vägrade skriva på papprena men barnen blev sedan tvångsöverskrivna utan problem. Enda grejen var att hon inte kunde söka underhåll för barnen innan de var skrivna med henne. Socialen ifrågasatte inte, och detta var inte ett hinder för henne i framtida diskussioner. Det ansågs fullständigt naturligt att hon skulle flytta till sin hemstad där hon hade stöd. Troligtvis var det viktigt att hon hade polisanmält honom, även om han nekade... Vet inte hur mycket bevis det fanns... Självklart går det att ha gemensam vårdnad även om man inte är skrivna på samma adress, men varannan vecka är ju omöjligt med barn i skolåldern. Och väldigt svårt även med barn på förskolan, det är få kommuner som kan ha en förskoleplats som är tom varannan vecka...

Vi har gemensam vårdnad idag, barnen är 3 år och 1 1/2 år, och det är barnen som ska dela bostad (inte TS).

I och med att barnen är så pass små är det inte hållbart att ha varannan vecka, samt i och med avståndet mellan våra boenden.

Sedan får man, vad jag vet, inte tacka nej till ett arbete om man är arbetslös. Det gör att vi kommer att ha en tvist. Men hur löser man den på bästa sätt med alla inblandande? 

Någon som varit med om liknande situation och kan ge tips, berätta hur ni gjorde, tankar mm.

 

Sök jobbet och tacka ja om du får det. Sen flyttar du till din hemkommun där du har vänner och släkt. Och du flyttar med barnen! Polisanmälan, självklart. Kolla om det finns kvinnojour eller fråga socialen vad du och dina barn har för rättigheter. Det viktiga är att du lämnar din man innan han lyckats bryta ner dig mentalt. 
Men nytt jobb har du lättare att börja ett nytt liv utan mannen.
Var sedan medgörlig vid kontakter som gäller barnen. Då har han inget att sätta mot dig.

Lycka till 

Vad väntar du på? Flytta snarast! Barnen kommer fara illa av detta och få men resten av livet!

Det andra ordnar sig alltid. Flytta till släktingar/vänner redan ikväll/imorgon och ring de social myndighterna imorgon och berätta. Berätta att din man slår dig osv. Skriv in barnen på dagis på din hemort. Blir det en tvist kommer det att ta lång tid kanske ett halvår-ett år och då är barnen skrivna hos dig för länge sedan och har börjat på nytt dagis så du behöver itne vara rädd att han ska ta barnen..han kanske kan ha de varannan helg eller så?

Lycka till. Låt det inte gå en enda dag till. Varför ska du acceptera att bli slagen? Nej, du måste ta tag i detta NU!!!

Jag har inte läst alla inlägg såber om ursäkt om jag skriver något som redan har sagts. Men ber dig TS att kolla upp vad som gäller reglemässigt så fort som möjligt vad gäller reglerna att flytta och behålla vårdnaden utan den andra förälderns tillstånd.

Det är mycket viktigt - jag minns två personer jag har mött genom livet. En kvinna som förlorade vårdanden om sitt barn just för att hon utan tillstånd flyttade tillbaka till hemorten vid separation. Du behöver tillstånd för det. Sedan en pappa som ville flytta men inte gjorde det - just för att kunna ha delad vårdnad.

Jag har tyvärr ingen koll på vilken myndighet som fattar dessa beslut - men någon annan borde veta....ni som redan har gjort denan resa och flyttat - hur gick ni till väga för att få tillstånd?

Den där regeln om att man ska söka jobb vöer hela landet även om man har barn verkar lite ogenomtänkt - du får ändå itne ta med dig barnen och skriva in dem på ett nytt dagis utan tillstånd. Verkar som om de har tänkt sig att den som flyttar ska veckopendla...        

Uppdaterar tråden lite vad som hänt de senaste dagarna angående situationen.

Precis som flera av er skriver kan det få rättsliga konsekvenser om den andra förälder inte skriver på papper, och  behöva gå till rättegång mm. Det skulle ytterligare dra ut på tiden, och jag vill att en förändring ska ske så snabbt som möjligt så att barnen kan börja få en stabil och trygg tillvaro.

Samtidigt vill jag ge pappan en ärlig chans, det känns bättre i hjärtat att han också får vara delaktig i beslutet. I och med att mina krafter börjar ta slut, behöver vi komma till ett beslut omgående. Jag har sagt att jag flyttar nu i slutet av månaden, utan lösning på ekonomi (är arbetslös, kan få bo hos min mamma), men som sagt jag orkar inte ta mer kränkningar och bråk, och det finns inte tillräckligt med tid att lösa situationen till 100%, innan man går under. Det är bättre att flytta medan man ändå fortfarande står på benen.

Mitt beslut är att jag går "All in". I och med att jag är rädd för pappan, (han är dominant) vill jag inte att han påverkar mitt liv mer, och kan därmed inte bo i närheten av honom. Dessutom vill jag inte att barnen får en fel bild av hur en relation med en partner ser ut.  Den enda lösningen så som jag ser det är att en av oss tar huvudansvaret för barnen ( den andra har rätt att träffa barnen när så önskas".

Jag går alltså "All In", så får det bära eller brista. Jag är beredd att ta konsekvenserna av det beslutet, och tror att det också är det bästa för barnen.

Nu väntar jag på pappans beslut...