Får man det man förjtänar!!!!!!
Är det så enkelt. Vem bestämmer vad du förtjänar och inte. Vem förutom jag bestämmer över mitt öde. Eller har min släkt fyllt sin kvot. Skapat nya onda ting i världsrymden.Men då måste jag fråga.... Varför fresta kvinnan med moderkänslor och känna vad hon annars skulle sakna. Vad är det för syfte. Smaka på frukten som vi kvinnor är skapta för. För att sedan aldrig låte hon känna fullt ut. Blir jag bestraffad eller ska jag läras något. Visst har jag flytt iband från verkligheten och i nästa stund ta stort ansva över mig själv och mina handlingar. Känns som en mask med två ansikten och ingen vill känna till den andre.Vissa säger att de inte förtår mig. Det förstår jag för det gör ju inte ens jag. Båda skrämmer mig samtidigt som båda stärker mig. Innerst inne så undrar jag när den ansvarsfulla kommer avslöjas och den som flyr inte har någonstans mer att fly.
Jag har alltid sagt att jag vet att även om jag skulle klättra så högt det går inom karriären och jobba så hårt jag kan så skulle jag ända aldrig bli nöjd. Jag säger åt andra att snart så är jag KLAR OCH DÅ BLIR JAG NÖJD MEN DET KOMMER ALDRIG att hända. Nöjd tror jag att jag blir när jag får möjliugheten att bli en Svensson. Det som jag föraktat andra för att de prioriter har nu blivit min dröm. Har alltid trott att de tidiagre missfallen h styrdes av ödet. Jag var inte redo där för blev det heller inga barn... Visst vill jag fostra barn men det jag vill mest är att älska någon som består till hälften av mig. För även om jag inte kan älska mig så kommer jag inte att kunna motstå det. Mitt lilla jag och en chans att göra mitt bästa för att ge barnet en ny grund skapad av ärlighet och kärlek.. Att äntligen bryta det onda arvet och genom acceptans för det förflutna ge framtiden en ärlig chans. Det är inte sådan mor sådan dotter utanföräldrarna skapar barnen och lär dem tidigt att genom ovillkorslös kärlek till det och de i sin närhet skapar deras framtid. Att miljön är det som påverkar. Arvet som vi väljer.
Men åter tillbaka till frågan. Måste man förtjäna sitt öde och vem är det som dömer. Tror själv att du dömer dig själv hårdast. Du piskar dig gärnahårt. Jag vet att jag ibland tar de dumma och de sämsta valen och idag så vet jag att jag tar dem medvetet. Varför då? Jo, väldigt enkelt så förstänar jag inte bättre.... Har provat intalat mig annat och kännt lugnet för en stund för att sen bli livrädd och oroad över det. Jag väljer då att göra mig själv en tjänst. Fucka upp liv privat. Hänsynslöst misshandlar jag mig i smyg och när jag sedan måste må skit ett tag och börja om så vet jag vad jag gör. Här känner jag mig hemma här vet alla var jag står. Här kan alla fortfarande ge sig själv credit för att jag blivit äldre och styrkt dem i sin gamla tro om att lika barn, leka bäst. Det som händer offentligt, som de tydligt ser och hör valde de att ignorera för vem vet det kanske var smittsamt och sådana familjer skulle nog utrota sig själva till slut.
Jag tycker att livet är orättvist, jag tycker många vuxna är trongsynts och är så arg på världen för att vi människor är så ynkliga varelser. Jag växte upp med orden att ensam är stark........Det är det största skitsnack jag hört. Tillsammans hoppas vi och tror på det fortsatta liven. Men vem bestämmer morgondagens existens?
Att säga att barnlöshet bara är en tillfällighet tycker jag är fel. Tycker man så är det bara att välja den enkla vägen och acceptera. Jag tror att mitt spyke och kropp inte tänker ge mig ett barn. Varför? Jag accepterar inte att inte få förtjäna en familj. Hade det varit fallet skulle jag heller inte förtjänat att vara havande och genomgå förlossning att känna sorgsenhet och saknat för något jag vid första tanken egentligen inte ville ha. Det händer ibland sa läkaren. Det finns ingen förklaring och inga svar så jag skrev dem själv. JAG var inte redo. Det var mer jag skulle göra.Trodde livet sparkade mig i arslet att leva. Levde vidare och blev äldre i tron på att när jag var redo så skulle failjen komma. HAHAHA!!! Om kroppen skyddade mig första gången för att jag skulle leva och gjorde det omedvetet så säger inget att den inte gör det igen. Omedvetet styr själen kroppen och även fast vi säger att vi förtjänar ett barn och väljer att förska få det så har själen det sista ordet. Känslan inombords styr och ger oss det vi tycker vi förtjänar.