mia maria skrev 2013-02-13 20:25:41 följande:
Håller med ovan!
Nu vet jag inte hur gammalt ditt barn är TS, men man får försöka hitta på aktiviteter som både du o barnet gillar!
Jag är helt ensam med två barn på tre resp. nio år, o nu när lillkillen börjar bli större så blir det ju mer o mer saker som vi kan göra gemensamt alla tre!
Vi åker skidor, går till pulkabacken o åker pulka o grillar korv, går på bio, hyr film o har myskvällar, går till biblioteket, fikar på stan, reser utomlands, gör cykelturer, badar på sommaren - ja, listan kan göras lång för saker som "lyxar till" tillvaron men där barnen kan vara med
Därmed får man möjlighet att komma iväg på trevliga saker som man själv gillar, o man slipper "sitta hemma" o vara bitter över att man inte har någon avlastning.
Är man trött o slut så får man ta tag i det - för sin egen o för barnens skull.
Man får acceptera att man behöver gå o lägga sig jättetidigt i perioder för att orka.
Man får försöka underlätta vardagen så gott det går genom att laga matlådor i förväg, planera stä- o tvättdagar, packa dagisväskan kvällen innan osv. Allt som underlättar för en själv!
Natta barnet tidigt så att du får ensamtid på kvällen.
Spendera den tiden på något som du gillar; ring en vän, se ett bra program på TV, läs en bok osv.
Nu vet jag som sagt inte hur gammalt ditt barn är o om du arbetar eller är föräldraledig.
men för min del så är mitt arbete en form av egentid, då får jag komma iväg o göra något som jag gillar o är bra på, samtidigt som jag får möjlighet till att umgås med enbart vuxna.
Efter en lång arbetsdag/vecka så längtar jag efter att få vara ledig o umgås med mina barn!
Sen är det självklart tufft ibland, men jag väljer att se möjligheterna istället för hindren.
Acceptera att det kommer att vara lite jobbigare en period, men försök att göra det bästa av det!
När barnen blir lite större så börjar de leka mer med kompisar, kanske sova över hos någon kompis eller följa med någon hem från skolan.
De klarar även av att vara ensamma hemma någon timme om man vill komma iväg o träna eller något.
Försök att se det positiva i din situation!
håller med till fullo. känns som om andra tycker det är mer jobbigt än jag själv "åh hur orkar du lämna två barn på skolan innan du ska iväg och jobba" "oj har du hunnit göra gröt på morgonen och allt" "har du INGEN egentid alls??"
ja det finns många saker folk säger men jag ser det inte som ett problem att vara själv med barnen. Kan vara ibland om de planerar en fest t ex eller så att jag inte kan vara med men om det har varit typ julfester med jobbet osv så har jag tagit med barnen medan vi äter maten och sedan har jag åkt hem när själva "festen" börjat. Då har jag ändå kommit iväg.
Barnen lär sig väldigt snabbt att vara med överallt och de vet hur de ska bete sig för att det ska fungera. Har många ggr fått höra "oj mina barn skulle ALDRIG kunna vara med och vara så lugna och duktiga" jo, det tror jag, om de varit tvugna men är man 2 st så lämnar man ju barnen hemma med den andra, den möjligheten har jag inte så mina barn är vana att följa med.
Se det som ett privilegium att du har hand om barnen. Pappan lär inte ens känna ditt underbara barn och du får all möjlighet i världen att utveckla dem och dig själv. Det är svårt i perioder men man måste försöka se positivt på det! :)
