mamman till mina barn nekar och sätter upp regler för umgänge

Gå till familjerätten du, och be om sammarbetssamtal och att du vill skriva på umgängesavtal med mamman, det ser bara illa ut för henne om hon inte dyker upp.

Om mamman ställer villkor för dig och vägrar ge barnen så går du till dagis och hämtar barnen. Att hon inte låter dig träffa barnen kallas för umgängessabotage, men att du går och hämtar barnen är inget olagligt för föräldrar kan inte kidnappa sina barn.

Då går jag till familjerätten för det här går inte i längden... som det ser ut nu så går jag på tårna och frågar mamman om jag får lov att träffa barnen.

Det är därför hon inte vill ha några beslut fattade för hon vill kunna neka när jag frågar.

Jag får ta allt med familjerätten i fortsättningen och sluta diskutera mer med henne för det här leder inte till något gott. Gillar din tanke med att bara hämta på dagis men tror det blir ett jäkla liv från mamman bara och det gör det  inte bättre för barnen är jag rädd.

saken är att hon inte säger rakt av nej utan hon liksom drar på det och försöker få mig till att böna och be hela tiden och gör jag inte det och hjälper henne med allt hon vill så ignorerar hon när jag frågar om barnen. Hon vet hur hon ska göra. hon är inte dum

Först och främst. Har ni gemensam vårdnad? Om inte tycker jag att du ska försöka få till det. Om ni har det är det toppen. 

Sen går du till familjerätten och ber dom hjälpa dig att upprätta ett umgängesavtal. Jag förespråkar varannan vecka så länge det är något barnen mår bra av.. Och med tanke på att dom redan nu frågar efter dig så låter det ju inte otroligt att dom skulle trivas med varannan vecka. Passa även på att reglera högtider och lov i det avtalet så att det inte finns några som helst frågetecken som mamman kan nyttja framöver. 
Om mamman skriver på avtalet så är hon bunden till det, och om hon någon gång hindrar dig från att ha barnen så anmäler du henne för att bryta mot avtalet. Det kan t.o.m bli böter på det för henne.
När du väl har avtalet ser du till att DU sätter spelreglerna för hur DU vill ha det.
Vill du inte hjälpa henne med än det ena än det andra så gör du inte det. Det är helt ok att använda ordet NEJ även när det gäller dina barns mamma. Om hon blir arg för det så är det hennes problem.
Vill du inte prata med henne om annat än barnen så säger du även där "nej tack" och förklarar att du gärna pratar om barnen men inte annat.

Nyckeln, som jag tror många som separerar med barn glömmer, är att Du bestämmer i DITT liv. Det gör inte någon annan...
Och en sak som min sambo fick hjälp av genom en terapeut när han hade det som värst med barnens mamma. Glöm aldrig att DU kan inte ta ansvar för HENNES handlingar. Om hon beter sig illa och använder barnen som vapen så är det jättehemskt.. Men det är inte ditt fel och du kan inte väga upp och vara extra tillmötesgående för att hon ska bli snällare. Det enda som kommer ut av det är att DU mår sämre och sämre och till slut är du en sämre pappa. Du ska aldrig behöva offra din relation till dina barn för att mamman inte kan hantera sig själv.

Lycka till! 

TS, läs den här! Den kan hjälpa dig.

www.pappamanualen.se/ 

tack för all hjälp!=) Känns lättare när man har människor att prata med som faktiskt kan sätta sig in i min situation.

tack för länken den hjälpte mig mycket!

tack för all hjälp! men nu skriver jag ej mer här. vill inte att något ska kunna snappas upp som information om inblandade. är absolut inte ute efter att hänga ut någon. Går det radera trådar på något vis?