Vad kräver/förväntar ni?
Vad har ni för krav/förväntningar på era tonåringar att dom hjälper till med hemma? När kan man brörja kräva/förvänta sig att dom hjälper till?
Har ni något konsekvenssystem om dom inte gör "sina sysslor"?
Vad har ni för krav/förväntningar på era tonåringar att dom hjälper till med hemma? När kan man brörja kräva/förvänta sig att dom hjälper till?
Har ni något konsekvenssystem om dom inte gör "sina sysslor"?
Jag förväntar mig att alla drar sitt strå till stacken redan från tidig ålder. Jag tor inte på att plötsligt införa något.
Härhemma hjälps vi åt med allt. Och konsekvenssystem? Straffsystem menar du. Nej vi har inte straff hos oss. Är något inte gjort så frågar vi varför o tar det därifrån.
jaghar inga barn själv men detta krävdes av mig när jag var tonåring:
från 14 års ålder lagade jag all middag hemma för att jag hade tröttnat på mammas mat och den var äcklig. mamma betalade givetvis men jag fick handla och så.
från typ 12 års ålder om inte tidigare så hade vi ansvar för att packa den egna skolväskan.
minns inte när vi skulle städa våra rum, men det var ganska tidigt.
från 18 års ålders senast tvätta mina egna kläder.
tagit studenten: betala hemma 3000kr + min egen mat, när jag inte hade inkomst så skötte jag all markservice som tack för mat och husrum och busskort.
sina läxor skulle man såklart sköta också från det att man började skolan, med påminnande som blev mindre och mindre ju större man blev.
plocka undan sin disk osv från typ 7 års ålder.
hos oss blev konsekvensen att ens frihet blev indragen eller att min mamma städade rummet åt mig och då tog hon betalt per timme som drogs av på barnbidraget.
som 14 åring började jag ha ansvar för barnbidraget som skulle räcka till allt utom mat, husrum, busskort och årsavgift till mina aktiviteter, vår teater och musikalskola.
å just ja när jag var 14 köpte jag min första mobil med kontatkort, skulle jag vara ute så skulle jag svara de få ggr som min mamma ringde, PUNKT! gjorde man inte det så drogs friheten in.
alkohol och cigg var inte heller tillåtet så ströps tillgångarna (dvs barnbidraget) med en viss del.
dock så var min mamma alltid snabb med att påpeka att man alltid skulle komma hem även om man råkat dricka för mkt osv. man var alltid välkomen hem.
Elin, låter som om du och jag hade samma mamma...
hihi kanske, älskar min mamma och hon har alltid ställt upp för oss barn i alla lägen, dock så har hon inte straffat om det inte behövts.
exempel första gången jag var full var på en midsommarfest på vårt landställe. hade fått tag i en kvarting som jag delade med en vän, i TRE dagar låg jag och ville dö i sängen och mådde pyton....så hon insåg att jag lärt mig min läxa. men helevete vad hon pikade mig.
hon satt brevid mig och min kompis i sängen och torkade våra pannor osv. hon ringde såklart till kompisens föräldrar och förklarade läget.
jag låg och ylade att jag aldrig mer skulle dricka (gjorde det inte på två år) och min kompis ylade ikapp med mig.
"ja nu ser ni hur det går, det är rätt åt er att ni mår såhär" haha. sen kom upp med GRÖT och tvingade oss att äta.
hon är så snäll min mamma ;).