Våldtäkt inom äktenskapet.
När jag sökte på "våldtäkt inom äktenskapet" fanns det inte en enda tråd här på familjeliv. Förvånde mig , men kanske det inte passar in här. I så fall tar väl någon ta bort det.
Detta har jag hållit inom mig länge men känner att det måste vara fler som blir utsatta för övergrepp/våldtagna inom äktenskapet, för det är vad detta är, något jag förstår nu.
Jag har kommit ur ett 16-årigt äktenskap där jag upplevde detta mer och mer ju längre vi var gifta. Det var oftast att han höll på med mig när jag sov och om jag vaknade stirrade han på mig och ville bara se min reaktion. Jag bad honom sluta men det blev mer och mer. Jag kunde vakna på natten av att han penetrerade med fingrar och jag minns en natt jag vaknade och till slut gallskrek till honom att sluta, jag skrek allt jag orkade för jag blev totalt vansinnig av att han inte slutatde och inte respekterade att jag sov och inte ville bli behandlad så. Då blev han lite förvånad över min starka reaktion, men jag såg att han egentligen var mer road av situationen än förfärad över hur kränkt jag kände mig.
Andra nätter när jag vaknade av samma situation grät jag och bad honom för guds skull sluta! Till slut drömde jag samtidigt mardrömmar om att jag inte fick bort förövaren och när jag alldeles förtvivlad vaknar upp, gråter och slår runt mig....då är det han som håller på. Då började jag tänka att han är galen, man kan inte hålla på så. Det kan inte vara normalt.
Märk väl att dessa händelser var utspridda över många år och jag trodde varje gång att det inte skulle hända igen.
Han var som en igel på mig och okänslig för mina känslor inför ett samlag. Han tog aldrig nej för att svar...masade och masade tills det blev som han ville......många gånger grät jag under samlaget och tänkte han måste väl sluta när han ser jag gråter ..men nej, det brydde han sig inte om. I och med detta som skedde nu också under "vaken" tid började jag riktigt inse att han är inte normal, jag kände mig oerhört kränkt och detta är ett övergrepp.
Givetvis har jag tänkt det under hela tiden men mer och mer nu. Med tre barn vill man inte ge upp i första taget.
Han var aldrig våldsam, det är han för slipad för, duktig affärsman med flera advokater i släkten. Han är extrem när det kommer till att lyssna av sin personal, kolla deras mail o dyligt.
Däremot var det alltid avsiktligt mindre behagligt att ha honom runt sig när han inte var tillfredställd.
Jag har givetvis inte berättat för mina barn (de är runt 20 nu) de tror allt gott om sin far. Men jag blir behandlad illa av dem och fadern då jag fick skulden för skilsmässan. Sorgen i hjärtat börjar bli outhärdlig. Många gånger han jag varit så ledsen/deprimerad att jag funderat på att avsluta mitt liv. Som tur är har jag en syster att prata med. Hon hjälper mig upp när det blir för tungt och orättvist.
Om jag skulle säga detta skulle han vifta bort med att jag ljuger. Finns inga bevis.
Jag känner att jag har en enorm ilska inom mig för det han gjorde mot mig.
Men också för att jag inte gjorde något åt det med en gång. Men vad skulle man göra, gå och anmäla sin man för övergrepp mot en som aldrig skulle erkänna heller. Kändes inte som det fanns något stöd för detta. Finns det det egentligen? Ska en svensk kvinna ( eller vilken kvinna som helst) gå igenom detta utan upprättelse.
Skriver här för jag önskar det fanns någon att dela detta med. Jag tror inte jag är ensam. Våltäkt i hemmet kan se ut på många sätt och jag tycker det borde uppmärksammas mer. Hoppas fler vågar dela med sig.