När jag ser på programmet ''16 and pregnant'' eller ''Teen Moom'' så brukar de unga mammorna flaskmata. Har också läst mängder med svenska unga mammors bloggar i åldern 13-18 som också flaskmatat en utav dom är t.ex bloggerskan ''Micah''
Nu är min fråga, hur kommer det sig att unga mammor inte ammar?
Dom är bekväma och vill kunna dricka kan jag lova. Sen gäller det inte bara unga mammor för många äldre mammor ammar inte heller.
Kanske en annan inställning till den egna kroppen, och särskilt brösten?
Jag gissar de går i skoloa och har barnen i barnmomsorg.
När dom e nyfödda?
Jag skulle vända lite på frågan: Får unga mammor rätt stöd och hjälp att amma? Hjälper fäderna dem att kunna amma? Info på Mvc & BVC? Osv.
I USA är det inte alls lika vanligt att amma som i Sverige för det första. Sen beror det på att de vill/måste lämna bort bebisen tidigt, antingen för att gå i skolan eller av andra orsaker. Sen är det tyvärr inte så lätt att amma alltid så många får nog problem och i kombination med okunskap och så blir det nästan omöjligt att få en fungerande amning. Jag har också tittat på dessa program och tycker att det är så synd att nästan ingen ammar.
I USA är det ju extremt vanligt att man flaskmatar oavsett ålder, se något förlossningsprogram från USA så kan du se att nästan alla mammorna där också ger flaska och från start dessutom. Det är ovanligt att så många ändå börjar amma som i Sverige även en del slutar rätt fort. Vi är ett speciellt land på det sättet att många börjar amma men vi har ändå ganska få långtidsammare och många slutar rätt tidigt. I många andra länder så ammar de som börjar rätt länge och de som inte ammar provar inte ens.
När det gäller amning och svenska unga mammor så tror jag det beror på många olika saker. 1. Att de kanske inte får så mycket stöd som man kan önska. Många kvinnor som är äldre och välinformerade om amning kan ändå ha svårt att få korrekt hjälp, hur svårt lär det inte vara om man fortfarande är ett barn eller en mycket ung vuxen? 2. En del har nog föräldrar som hjälper till från start för att de ändå ska få ha lite frihet och då mer eller mindre krävs det att man ger en del ersättning och introducerar man ersättning så kan alltid amningen störas. 3. Det är nog jobbigt att bli mamma när man är vuxen, hur jobbigt lär det inte vara om man fortfarande är en tonåring och amning kräver väldigt mycket så jag kan förstå att den blir lidande även hos tonårsmammor som vill amma.
Det är inte bara unga mammor som inte väljer att amma, själv fick jag första barnet då jag var 25 och tänk jag har inte ens provat att amma, det blev flaska från första slurpen, sen var jag 30 när jag fick andra barnet och likadant där jag provade inte ens, nu är jag 33 och väntar mitt tredje barn och jag tänker inte prova denna gången heller!
Jag tror det handlar mer om att folk är mer medvetna idag om att det finns ett alternativ till ammning, det var man inte lika upplyst om förr, fler vågar säga ifrån då det kanske inte känns bra för dem.
Och vem ska egentligen tycka och tänka hur andra jag, jag tycker det är skitäckligt med mammor som ammar, men inte 17 trycker jag upp den åsikten i ansiktet på ammande mammor, den behåller jag för mig själv. Likväl som jag tycker att de som ammar inte behöver bry sig om de som flaskmatar, på vilket sätt berör det andra hur man väljer att mata sitt barn? Huvudsaken är väl att barnen blir mätta och nöjda.
Mina barn har förövrigt knytit an precis lika bra som ammande barn, de lider inte utav mer infektioner och de har inte en endaste allergi, inte heller är de överviktiga eller konstiga på något sätt för att de inte blivit ammade.
Jag själv blev ammad och hade sjukt dåligt immunförsvar som barn och även som vuxen så jag ger inte så mycket för propagandan, jag tror på det fria valet att det är upp till var och en vad den känner sig bekväm med.
Lite efter devisen, sköt ditt och skit i mitt =)
Jag var 21 när jag fick mitt första barn, så jag vet inte om jag passar in i det facket. Men jag jobbade hårt med ammningen, men lyckades inte. Efter fyra månader med blödande vårtor, då min son hade extremt sug (sagt av ammningssköterskan). Dessutom fick jag både mjölkstockning och varböld. Det gick så långt att min son fick i sig mitt blod och spydde, han tålde inte heller antibiotikan jag fick heller. Så efter lång tid valde både jag och hans far att övergå till ersättning. 5 år senare får jag mitt andra barn, denna är tung för tiden och måste extra matas. Men det dröjde inte mer en tre dagar, jag hade inte ens åkt hem från bb, innan mina vårtor blödde igen. En sköterska satt med mig när jag skulle försöka amma med en så kallad ammningsnapp, men när napppen inte fylldes med mjölk utan med blod, frågade hon vad jag ville. Jag kännde att jag inte orkar med 4 nya månader med feber, och extremt onda bröst. Så jag valde att även denna gången att gå över till ersättning.
Hade jag kunnat så hade jag gärnat ammat, men jag lyckades inte. Så det är kanske inte bara att man inte vill, det kanske är så att man inte kan!