Jag är så ledsen och orolig för att jag aldrig kommer att bli med barn :(

Du har ju 20 fertila år kvar. Vet att du längtar men försök ta det lite lugnt. Du är JÄTTEUNG. Det kommer, jag lovar. Nu får ni ju hjälp. Njut av varandra ett tag  istället, mys med tanken att ni kommer bli föräldrar SNART. Fantisera om det. Passa på att ha MASSOR av sex för det hinns inte med sen. Njut av att träffa vännerna när ni vill. Att sova länge på morgonen. Allt sånt. Barnen kommer i sinom tid och då kommer du vara glad över allt du hunnit göra innan. Tro mig, jag väntade 8 år.

Det kommer säkert att bli bra i slutändan. Men det är så klart jobbigt och tråkigt.

Hur länge har du ätit ppiller? Jag åt piller i ca 10 år för att jag hade sådan hemsk mensvärk. Till mig sa bm att det kan dröja upp till ett år innan kroppen blir normal igen.

Sen tror jag att man inte får tänka på att man ska bli gravid för mycket då blir det psykiskt och påverkar kroppen.

Jag önskar dig all lycka till!! Och tappa inte hoppet :) du kommer en vacker dag få en liten bebis!!

tack för svar.

Men nu var det ju inte riktigt det jag ville ha ut utav tråden. När vi väljer att skaffa barn är lite av vår ensak kan jag tycka.

Det jag ville veta är om det är hopplöst eller om det finns chans för mig att bli gravid ändå. Om behandlingar och annat kan hjälpa. Om andra där ute med samma har lyckats bli gravida och hur isf.

Men har du inte fått någon information av läkaren?

Tack!

Jag har ätit p piller i 8-9 år eftersom jag då hade problem med mensen. Hade ständigt mens. Över 1 år utan slut. Så då fick jag dem.

Jag vet att man inte ska tänka för mycket, men det är svårt. Och jag blir så orolig.

Tack så mycket.

Nä. Bara att han vill spola. att mina ägg inte lossnar och att han vill kolla upp min fästman.
Annars bara att vi måste vänta minst 1 år innan han kan erbjuda IVF.

Annars har han inte sagt nått mer. Fick detta över ett snabbt samtal i telefon igår kväll. runt 18. tiden..

De allra flesta blir hjälpta av pergotime tabletter.

Om du väger lite mycket så ökar du dina chanser rejält bara av att gå ner några få kilon i vikt.

Jag har pcos och min kropp fungerar med ägglossning när jag ligger kring 48-51 i vikt, men så fort det går över 52kg så blir det sämre. Det räcker med andra ord att man bara väger nått kilo för mycket för vad kroppen tycker om.
Oavsett så är jag ju normalviktig, men det skiter kroppen i.

Det kan bero på att p-pillrets hormoner fortfarande påverkar dig, att du inte har ägglossning? Men eftersom de är beredda att sätta in åtgärder, så kanske de misstänker något mer? Är medicinen du kommer få pergotime (eller vad den nu heter). Har en kompis som fick ta det, för att få ordning på sin cykel. Hon fick hejdundrade ägglossning, helt uppenbarligen, eftersom hon fick tvåäggstvillingar (Vilket innebär att hon släppt två ägg på samma gång). Men sedan kan jag också säga att jag har flera kompisar som har haft svårt att bli gravida. Många av dem har jag lärt känna via internet, och via en tråd där vi var ett gäng som inte verkade ha så lätt att bli gravida samlades. Alla mina vänner är idag mammor, de som inte lyckats med ivf har antagligen varit för gamla (närmare 40, vilket inte alltid behöver vara för gammalt men kan vara det ibland) eller har av någon annan anledning visat sig ha "värdelösa" ägg. Men även i det senare fallet så blev denna väninnan gravid, fast med donerat ägg så barnet är inte hennes barn rent genetiskt, men ändå hennes eftersom hon har burit det i sin kropp och fött det... Övriga (och det rör sig om 7 st internetvänner + två vänner som jag lärt känna på annat sätt) har blivit gravida, en av dem har behövt göra privatfinansierade försök efter de som landstinget bekostar. Så chanserna vid ivf är väldigt goda! Och jag tror säkert att ni kommer bli föräldrar, men kanske bäst att börja tänka på att det kan ta längre tid än du trodde. Och sedan ta det som en positiv överraskning om det visar sig gå fort!

Jag tyckte mig själv väga normalt innan jag slutade med p piller. Vägde då 73kg. 170 lång.
Sen när jag slutade med dem och ingen mens kommit så har kilona ökat och ökat. Utan att jag ändrat vanor.
Är nu uppe på 83 kg. Har börjat träna varje dag igen och äter nyttigt. Men kroppen strejkar och vill inte gå ner ett hekto..

Jag hoppas verkligen att det går att lösa. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan barn. Det är något man drömt om sen låång tillbaka.

Man brukar behöva ha försökt i ett år innan man ens får den hjälp du blivit erbjuden nu :)
Spola äggledarna gör absolut inte ont men jag mådde lite konstigt av pergotime som framkallar äl :)
Har nu iaf två fina barn! Lycka till!