Vad gör familjerätten?

Har mamman nåt missbruksproblem som kan vara orsaken?

Det är lite svårt att svara på när man inte vet mer om bakgrunden. Vad är anledningen till att mamman kommer för sent, ställer in eller ändrar hela tiden? Har hon ett jobb med oregelbundna tider? Har hon några missbruksproblem eller sjukdom som ställer till det?

Oavsett så har hon uppenbarligen svårt att hålla sig till schemat och då tror jag att ett schema som är löst satt som ert inte är så  bra. En fast dag och en lös med ev övernattning kanske inte är så bra?

Jag skulle nog prova med att istället ha 2 fasta dagar och sedan hålla er till det. Och sedan inte ha några extra på andra dagar utan det är de här två dagarna hon kan ha umgänge. Om han sen väljer bort eller inte kan den ena eller båda så får det vara så och inte bytas mot någon annan dag. Likaså får ni sätta en tidsgräns för när hon kan hämta flickan och om hon kommer för sent så blir det inget. T ex, ska hon ha barnet 12-18 en dag så accepteras att hon kommer senast 12.30 annars ställs umgänget in.

Barnet har som det är nu ingen aning om när mamma kommer och det skapar otrygghet samtidigt som hon blir ledsen såklart. Får barnet 2 fasta dagar så vet hon att dessa dagar KAN mamma komma och det blir en kontinuitet för henne. Samtidigt så blir hon såklart ledsen om då mamma inte kommer precis som innan men det blir ändå lite lättare för henne att veta vilka dagar som faktiskt gäller. Och det fasta schemat kan också medföra att det blir en skärpning från mammans sida om hon märker att hon inte kan "hatta" omkring som hon gjort hittills.

Det kan vara värt att prova i alla fall. 

Nej, inga missbruksproblem finns.
Jag önskar att jag visste den exakta orsaken till att hon alltid kommer för sent och ställer in. Det finns inga missbruksproblem eller sjukdomar i grunden. Oftast verkar det tyvärr vara lathet som kommer i vägen för henne. (vi bor nära varandra, ser nästan varandras hus från våra fönster) Hon "orkar" inte hämta dottern eller ligger och sover när hon egentligen redan ska vara här. Hon ljuger otroligt mycket och hittar ofta på anledningar till att hon inte kan komma, som jag sedan på omvägar får höra inte överensstämmer med sanningen. Hon sätter tyvärr sin egna bekvämlighet framför att umgås och hitta på saker med dottern.

Jag vet att det låter lite otroligt. Det hade nästan varit lättare ifall hon hade problem med alkoholen eller grövre droger, för då hade man åtminstone haft någon slags förklaring till hennes beteende. I dagsläget så handlar det dessvärre "bara" om en otroligt självcentrerad människa som enbart och endast ser till sitt egna bästa. Dottern är andraprio, om ens det.

Hon har heller inget jobb med oregelbundna tider. Hon har inget jobb alls till och med. Så det finns aldrig något sådant som kan krocka. Ibland ljuger hon dock om att hon ska jobba istället för att umgås med dottern. Hittills har hon bara sagt arbetsplatser där jag känner människor (vilket hon inte har känt till på förhand) och det har varje gång visat sig att de inte har haft en aning om vem hon är och att hon inget har att göra på deras arbetsplats.

Hon lever "det glada tonårslivet" av vad jag har förstått. Hittar på saker med vänner, drar runt på stan, festar osv. Även när hon väl har hand om dottern så har jag förstått att umgänget sker tillsammans med hennes vänner.

Rådet gällande 2 fasta dagar i veckan och en tidsgräns var faktiskt väldigt bra. Jag har i många år gjort saker mest på hennes villkor för att minimera grälen och i hopp om att hon kanske en dag ska skärpa till sig. (Hon är trettio, men har alltid varit såhär.) Ett hårdare schema, som inte är lika mycket på hennes villkor kanske är vad som behövs.
Det enda jag egentligen ser som ett problem i detta är just att vår dotter antagligen kommer att bli lidande, då jag är ganska säker på att hon inte kommer att ha dottern ens "så mycket" som hon har idag pga alla förseningar. Det är visserligen mammans eget fel, men vem (förutom mamman...) vill inte skydda sitt barn mot besvikelse och hjärtesorg?

Jag ska sätta mig genast och slipa lite på ett förbättrat schema. Som är mer som det du föreslog än det vi har.

Men gällande familjerätten, är det någon som vet om/hur de skulle kunna hjälpa? Vad de egentligen gör? 

Jag tycker att du ska ha barnet helt och hållet för hon verkar direkt olämplig som förälder. Orkar inte gå och hämta sitt barn och bor så nära? Vilken värdelös loser till mamma alltså.

Familjerätten har tyvärr ingen makt alls, allt hjälp bygger på frivillighet från er båda. Du får bäst resultat i tingsrätten

Tro mig, jag känner på precis samma sätt. "Dessvärre" så har hon inga missbruksproblem, är inte kriminell eller liknande vilket skulle göra det lättare för mig att få vårdnaden. Trots hennes nonchalanta beteende så skulle hon aldrig någonsin "bara ge" mig vårdnaden eller på riktigt ge upp dottern. Skulle hon få bestämma skulle hon fortsätta med sitt gubben-i-lådan-beteende och bara vara mamma när hon känner för det.

Det är så alltså. Misstänkte det nästan, men hoppades ändå på något vis att det skulle finnas någonstans att vända sig som inte innebär att dra det hela till rätten. Jag är rädd att det skulle bli en ganska långdragen process som skulle gå ut över dottern och är rädd att förlora. Trots att det inte finns något som talar emot mig på något vis, men jag är rädd ändå.
Tack så jättemycket för ditt svar! 

Vi har under två år varit i en lång tvist med min sambos ex angående deras son. Det har aldrig varit på tal om att han ska flytta tillbaka till henne, då det är en för osäker hemmiljö.

Du bör kräva en boendeutredning, då kommer dom hem till er båda och kollar hur ni har det. Mammans ignorans lär märkas med en gång. Vart bor dottern mest?

Men det är ju också viktigt att veta att du aldrig kan tvinga henne till att ta sitt ansvar..men med ett avtal, kan du åtminstone få hjälp om hon vägrar lämna tillbaka vid nåt tillfälle     

Okej, familjerätten hjälper er att sätta upp ett schema. Gå dit båda och prata med dom.
Skiter hon i schemat som ni gemensamt kommit fram till så har du större chanser att i framtiden ha det som grund vid en ev vårdnadstvist.

Nu tycker jag att du ska avstå från att försöka få henne att umgås med dottern. Kan hon inte visa eget intresse så kan hon inte vara en bra mamma och då jag tror att din dotter mår bättre av att bara vara med dig.   

  

Genom vilka görs en boendeutredning?

Dottern bor på heltid hos mig, träffar sin mor några timmar i veckan om modern inte ställer in då vill säga. Jag bor i ett stort hus med min sambo och våra gemensamma barn. Har jobb och stabil ekonomi. Lever ett "halvtråkigt" Svensson-liv, men som passar mig fint.
Mamman bor inneboende hos någon i en väldigt liten lägenhet. Jag vet inte exakt var mer än i vilket hus lägenheten är och jag känner inte eller har träffat personen hon bor hos. Mamman har skulder på hyror och lite allt möjligt vilket gör att hon inte får någon egen lägenhet. Plus att hon inte har någon inkomst. Så görs en utredning gällande vart dottern ska bo blir det helt solklart hos mig (annars är något väldigt fel.) Men det har inte behövts någon utredning gällande den biten då mamman lyckligtvis frivilligt lät dottern bo hos mig när hon blev av med sin senaste lägenhet.

Tack för ditt svar!
Det börjar väl dra ihop sig mot att det blir en vårdnadstvist då det är svårt att komma överens med henne och det skulle underlätta att ha ensam vårdnad när det kommer till att skriva på papper och sådant som kan dra ut på tiden i evigheter. Så familjerätten kanske kan vara ett första steg mot ensam vårdnad så småningom.

Trots hennes speciella beteende, så är jag dock rädd att de inte skulle se igenom hennes lögner och jag är rädd att en vårdnadstvist skulle slå tillbaka emot mig själv. Hon drar sig inte för något och är extremt bra på att få folk att tycka synd om henne. Även otroligt bra på att få andra att göra hennes skitgöra och ta hand om henne. 

Du kommer inte få enskild vårdnad..

Har varit i ungefär samma sits. Jag sökte hjälp via familjerätten, har gått till två olika då jag flyttade o bytte kommun. Min erfarenhet är att de bara sitter där. För att man inte ska slå ihjäl varandra typ. Det är lättare att kunna föra en konversation där, men hemskt när man hör att den andre sitter och ljuger. Jag har nog gråtit 8 av 8 tim där. Men vi gjorde upp ett umgängesavtal där, och det fungerar bra. Annars blir nästa steg tingsrätten, men det är inte säkert att det går bra där heller utan de ser till barnens bästa enl dem o det behöver inte vara hos dig utan lika gärna hos mamman. Jag har mina barn skrivna hos mig o har alltid haft dem o bara för att jag ville flytta tillbaka till deras förra dagis så satte han sig emot, när det egentligen var det bästa för barnen. Så med lite bråk så har vi idag flyttat. Och barnen stormtrivs. Hoppas allt löser sig för dig.

Då har du inget att förlora, dom skulle aldrig ge boendet till henne, men dom skulle kunna fixa ett umgängesavtal. Min tanke är ju att om hon kan missköta med att hämta, känns det inte otroligt att hon skulle kunna behålla eran dotter längre än vad som är sagt och utan avtal står du maktlös

Boendeutredning kan du få genom tingsrätten, det är då familjerätten som utför den och i sin tur rapporterar tillbaka till mamman. Personligen hade jag inte tillåtit umgänge om mamman inte ens har ett fast boende  

Ja, det är den situationen jag känner att jag vill undvika. Att bli sittandes där och bara få höra en massa lögner om allt och inget. Att ljuga kommer lika naturligt för henne som att andas tyvärr. Skönt att ert umgängesavtal fungerar bra! Jag har redan pratat med exet om att ändra umgänget enligt rådet som Anonym (mm) kom med, men det återstår att se hur det kommer att fungera i praktiken.

Ja, tingsrätten skrämmer mig en aning då man inte riktigt vet hur de tänker. Rent logiskt känner jag att det bästa för vår dotter är att dottern bor här och inte hattar runt bland en massa vuxna som hon inte ens känner. Här har hon allt hon behöver och lite till, får kärlek och uppmärksamhet i massor. Vi har råd att försörja henne och hon behöver aldrig sakna något. Mamman flyttar runt bland bekanta och har ingen inkomst, har tidigare lämnat dottern med andra över natten för att själv dra ut och festa istället. Det som talar för mamman är att hon kan vara väldigt rolig och charmig när hon väl lägger den sidan till. Men hon har som sagt ingen av den här grundläggande tryggheten som åtminstone jag tycker att barn behöver. En säker plats att bo på, pengar att klara månaden samt total brist på rutiner och regler. Vilket dottern naturligtvis uppskattar, för det är ju "tråkigt" att borsta tänderna och gå och lägga sig i tid innan skoldagar eller ens att man måste gå till skolan.
Hon är lite mer en "rolig lek-faster" än en ansvarstagande mamma tyvärr.

Dra det till rätten är verkligen det sista jag vill, men efter att ha haft det såhär i närmare tio år nu så blir man otroligt trött till slut. Jag vill gärna ägna min tid åt att göra annat än oroa mig för dottern och se min dotter ledsen för att hennes mamma inte sköter sig.
Dottern behöver sin mamma och avgudar dessutom sin mamma, så jag skulle aldrig "ta" dottern från sin mamma. Det jag vill är att få lite rutiner och att vi alla ska kunna leva normalt utan att det ständigt ändras planer hit och dit. Som det ser ut nu så kan vi aldrig planera för dagarna och hitta på roliga saker utan hamnar lite i stand-by-läge IFALL mamman får för sig att hon ska ha dottern.

Vad skönt att det löste sig för dig med flytten och att barnen trivs! Även jätteskönt att ert umgängesavtal fungerar! 
Tack så mycket. :)Det skulle inte skada ifall du utvecklade det uttalandet. Men ja, jag har förstått att enskild vårdnad är extremt svårt att få.. heller inget jag helst skulle vilja ge mig in i som du kanske förstått av tråden, men det skulle underlätta när mamman inte går att få tag på större delen av tiden naturligtvis.
 

Jag hade också blivit väldigt förvånad om de ger boendet till en person som inte ens har en postadress. Ja, det är en sak som oroar mig också, att hon ska sticka iväg med dottern. Lämningstiderna har inte skötts för fem öre och det känns oroligt när man dessutom inte är helt säker på vart hon bor och inte svarar i telefon.

Jag ska ta och kolla upp hur de arbetar i kommunen och fråga runt lite. Ett avtal gällande umgänget skulle verkligen behövas.

Tyvärr kan jag inte neka dottern umgänge med sin mamma, det skulle kännas otroligt elakt mot dottern som ändå älskar sin mamma. Mamman skadar inte dottern fysiskt eller är direkt elak mot henne och de har en fin relation som jag gärna ser att de fortsätter.  

Vi har samma problem här, barnet vill ju verkligen ha umgänge med sin mamma och trots att hon upprepade gånger slagit honom, tillåter tingsrätten umgänge...men men, han mår ju ändå bäst av att träffa henne, så det är bara att bita ihop.

Du kan ju pröva med familjerätten, men för att ett avtal ska bli av, måste ni vara överens, i tingsrätten funkar det inte så. Du har inget att förlora (förutom advokatkostnader) på att gå dit om exet vägrar skriva på  

Ni verkar vara ett utmärkt föräldrapar för samarbetssamtal hos familjerätten. Överens i botten, men med visst gnissel och kommunikationsproblem som drabbar barnet. Precis sådant är det familjerätten medlar om. De kan inte påtvinga er ngt men förhoppningsvis reda ut saker o ting som barnet kan vinna på. Ge det en chans. Lyssna inte på FL-gnäll där kvinnor säger att pappor blir bäst förstådda i samarbetssamtal och män säger att de ingen chans har mot matriarkatet. Ge det en chans och dra din egen slutsats!

Hej (Less Pappa),

jag ville bara säga tack för att du startat tråden - jag skulle precis till att starta en egen när jag såg din, läste igenom den och såg alla de bra svaren. Det skulle kunnat vara jag som skrev alla dina inlägg med skillnaden att mamman har oregelbundna oplanerade arbetstider (tänk "kvälls-vik" så är ni nära sanningen) på både kvällar i veckan och hela helger.

Du har i alla fall turen att det bara verkar vara "lathet", det borde väl gå att ordna med familjerättssamtal.

Ett sätt du skulle kunna göra direkt är att markera att kommer hon inte till utsatt tid, ja, då är det som du sade, kört - och se till att det är kört genom att helt enkelt inte vara hemma då - vänta inte, sitt inte på hold, utan dokumentera ner vad som hände och att ni hade annat där ni då fick ta med dottern helt enkelt.

Om du ursäktar att jag flikar in en fråga - hur skulle det fungera i samma situation som (less pappa) men med arbetstider på mamman som inte har något fast schema alls (och ingen förvarning) ? Hur bör man lösa sånt ?