Någon som har erfarenhet av medling?

Har varit i tingsrätten då jag vill bli boendeförälder för mina barn, maken vill ha växelvis boende. Domaren gjorde klart för mig att jag behövde en fällande dom (minst!) för mina påstående om makens våld mot mig och barnen, för att bli trodd. Domaren gav mig 2 alternativ, antingen skulle hon interimistiskt döma till växelvis boende och huvudförhandling utsättas. Eller så skulle jag gå med på växelvis boende och vi skulle få en medlare inkopplad.

Mitt ombud rådde mig att ta domarens "erbjudande". Barnen vittnar nu om pappans våld och han fortsätter att hota mig och motarbeta mig. Jag ser ett växelvis boende uteslutet, för barnens bästa. Däremot anser jag att barnen ska träffa sin pappa, men inte bo där eftersom hans impulskontroll alltför ofta brister och går ut över barnen i form av kränkningar och våld (något han inte själv inser), speciellt i vardagssituationer såsom vid läggdags och vid frukostbordet.

Medlaren har fått info om bakgrunden, men föreslog senast att vi skulle ha ett möte hemma hos mig alla tre, vid köksbordet. Jag trodde hon skojade, jag kommer aldrig någonsin våga släppa in honom i mitt nya hem, det ska ju vara min frizon. Jag förstår inte hur hon tänkte, eller var det en kugg-fråga??

Jag talade om för henne att jag inte vad säker på om jag skulle orka fler möten, det var otroligt ångestframkallande att sitta i samma rum som honom där han anklagade mig för alla problem mm. Det var med nöd och näppe jag inte sprang ut för att kräkas under mötet.

Jag undrar om det finns någon med erfarenhet av medlare och vad deras egentliga roll är? Jag vet att han och jag aldrig någonsin kommer att komma överens, herregud människan har nästan dödat mig vid mer än ett tillfälle om man säger så...hans önskan om att han barnen handlar uteslutande om att skada mig och hans egna behov av att ha någon att plåga, ingenting annat.

Har du haft erfarenhet av medlare utsedd av tingsrätten? Hur gick det för dig/er?

Anonym Trådstartaren

Äldre 6 Jan 08:56

#1

*puffar*

Anonym (Been there)

Äldre 6 Jan 10:28

#2

Japp, jag har fått medlare utsedd i tvisten mellan mig och exet.

Hon yrkade på att barnet skulle vara varannan helg hos mig, och jag yrkade på varannan vecka. Ingen yrkade på enskild vårdnad, och jag tyckte det var ok om hon fortsatte vara boendeförälder (boendeförälder betyder endast att det är där barnet/barnen är skrivna, inget annat).

Hon påstod alla möjliga dumheter om att jag skulle ha våldfört mig på henne, psykisk misshandel osv.. . Nu är jag såklart helt oskyldig till detta, och hon fabulerar en massa och påstår att hon har psykisk ohälsa pga mig. Och anser på fullt allvar att detta skulle göra att barnet inte skulle bo varannan vecka hos mig.

Domaren dömde interimistisk varannan vecka, och utsåg medlare.

Medlingen fick en dålig start, han som utsågs hade mycket att göra, och det tog ett par månader innan det kom igång... Han försökte lirka med oss bägge, men enbart jag gav med mig lite, i flera etapper. Jag vek aldrig på kravet om varannan veckas boende, men jag erbjöd exet att jag skulle betala underhåll till henne ändå, och efterskänka en skuld på ganska mycket pengar. Hon nekade till allt, och medlaren gav upp, och meddelade detta till domstolen, att jag varit samarbetsvillig, men inte hon...

Några månader senare i huvudförhandligen så dömdes det till min fördel, jag fick igenom alla mina krav, exet gick lottlös....

Så kan det gå om man inte samarbetar... Sina psykiska besvär får man lägga åt sidan, det handlar om barnet nu, inte ens egna mående.

Anonym Trådstartaren

Äldre 6 Jan 16:06

#3

Anonym (Been there) skrev 2013-01-06 10:28:54 följande:

Japp, jag har fått medlare utsedd i tvisten mellan mig och exet.

Hon yrkade på att barnet skulle vara varannan helg hos mig, och jag yrkade på varannan vecka. Ingen yrkade på enskild vårdnad, och jag tyckte det var ok om hon fortsatte vara boendeförälder (boendeförälder betyder endast att det är där barnet/barnen är skrivna, inget annat).

Hon påstod alla möjliga dumheter om att jag skulle ha våldfört mig på henne, psykisk misshandel osv.. . Nu är jag såklart helt oskyldig till detta, och hon fabulerar en massa och påstår att hon har psykisk ohälsa pga mig. Och anser på fullt allvar att detta skulle göra att barnet inte skulle bo varannan vecka hos mig.

Domaren dömde interimistisk varannan vecka, och utsåg medlare.

Medlingen fick en dålig start, han som utsågs hade mycket att göra, och det tog ett par månader innan det kom igång... Han försökte lirka med oss bägge, men enbart jag gav med mig lite, i flera etapper. Jag vek aldrig på kravet om varannan veckas boende, men jag erbjöd exet att jag skulle betala underhåll till henne ändå, och efterskänka en skuld på ganska mycket pengar. Hon nekade till allt, och medlaren gav upp, och meddelade detta till domstolen, att jag varit samarbetsvillig, men inte hon...

Några månader senare i huvudförhandligen så dömdes det till min fördel, jag fick igenom alla mina krav, exet gick lottlös....

Så kan det gå om man inte samarbetar... Sina psykiska besvär får man lägga åt sidan, det handlar om barnet nu, inte ens egna mående.

Tja, jag får väl skylla mig själv som mår dåligt efter år av hot och våld, som dessutom fortsätter trots att vi separerat. Att han tar med sig barnen vid tillfällen då han hotar gör ju att separationen i sig inte hade behövt, skillnaden mellan nu och då är inte så stor. Förutom då att jag inte är där och kan stoppa honom när han utövar våld mot barnen förstås!
Nu har barnen redan uttalat till bla socialtjänsten att pappa är våldsam och blir hemskt arg. Jag vill trots detta att de ska ha en tät kontakt, dock inte att barnen ska bo där under veckorna då stressen är som störst och risken att han inte kan kontrollera sig detsamma.
Så jag yrkar som ditt ex, varannan helg med frekvent umgänge däremellan. Jag anser dock att barnen behöver en stabil och framför allt trygg plats som ett fast boende hos mig skulle medföra. Dessutom vill jag inte att de ska sära på barnen, någon som nu också skett.
Våra barn mår för tillfället inte bra, något han inte vill se, men som andra reagerar på. Jag hoppas innerligt att medlaren kan få honom att förstå att mitt yrkande är i linje med barnens bästa. Vår medlare har i alla fall dragit igång 3 veckor efter tingsrättens dom vilket jag, med tanke på jul och nyår kan anse vara snabbt.

Några fler som har erfarenhet och kan berätta hur det gick sen?

Anonym (Been there)

Äldre 6 Jan 19:12

#4

Anonym skrev 2013-01-06 16:06:51 följande:

Tja, jag får väl skylla mig själv som mår dåligt efter år av hot och våld, som dessutom fortsätter trots att vi separerat. Att han tar med sig barnen vid tillfällen då han hotar gör ju att separationen i sig inte hade behövt, skillnaden mellan nu och då är inte så stor. Förutom då att jag inte är där och kan stoppa honom när han utövar våld mot barnen förstås!
Nu har barnen redan uttalat till bla socialtjänsten att pappa är våldsam och blir hemskt arg. Jag vill trots detta att de ska ha en tät kontakt, dock inte att barnen ska bo där under veckorna då stressen är som störst och risken att han inte kan kontrollera sig detsamma.
Så jag yrkar som ditt ex, varannan helg med frekvent umgänge däremellan. Jag anser dock att barnen behöver en stabil och framför allt trygg plats som ett fast boende hos mig skulle medföra. Dessutom vill jag inte att de ska sära på barnen, någon som nu också skett.
Våra barn mår för tillfället inte bra, något han inte vill se, men som andra reagerar på. Jag hoppas innerligt att medlaren kan få honom att förstå att mitt yrkande är i linje med barnens bästa. Vår medlare har i alla fall dragit igång 3 veckor efter tingsrättens dom vilket jag, med tanke på jul och nyår kan anse vara snabbt.

Några fler som har erfarenhet och kan berätta hur det gick sen?

Jag menade inte att nedvärdera dig eller så... Men, man måste alltid tänka på att det finns två sidor av historier, och medlaren lägger ingen värdering alls i ert förflutna, det är inte medlarens roll... Medlaren har som uppgift att lirka med er föräldrar, försöka få er att kompromissa, muta den ena eller andra med godsaker så att ni ska nå en överenskommelse så att ni aldrig kommer till huvudförhandling i rätten.

I rätten däremot kan du åberopa allt ont som exet gjort mot barnen, hur våldsam han är mot dem osv... Hot och våld mot dig är ovidkommande om det inte är bevisat/dokumenterat...

Men jag hoppas era barn får det som är bäst för dem

Anonym (Kvinna)

Äldre 17 Jan 13:32

#5

Att åsidosätta sitt eget mående för att fokusera på barnen är som att hälla vatten på en gås.

Det ÄR viktigt att föräldrar mår bra för att barnen mår bra! Tro mig, jag har själv erfarenhet av detta!

Jag har sedan liten varit medberoende. Inte mitt val eller mitt fel, vilket jag trott och till viss del fortfarande tror. Jag levde med barnens far i nästan 10 år, han också med alkoholproblem. Nu är det mer än 3 år sedan jag lämnade barnens pappa. Och för ½ år sedan började min resa till ett "friskt liv". JISSES vilken skillnad på barnen av att jag mår bättre. Barnen har sitt stadigvarande hos mig och är med pappan vissa helger samt vissa lov.

Jag och han är inne i våran andra vårdnadstvist nu.. första var 2012. Andra nu...och huvudförhandling ska eventuellt ske i april-mars. Men innan ska medling ske..Där vi ska prova komma överens. Något vi inte lyckats med de senaste tre åren.

Någon som har erfarenhet av medling?

INNEHÅLL