Kvinnor och uppfostran

jo så är det nog hos dem flesta jag känner :/ sen anklagar dem för att vara "militärisk" för att jag vissa regler, som för mig är självklara t;ex bara godis på lördagar osv

Min man är mycket mildare än mig när det gäller uppfostran av vår treåring. Vi är dock överens om vilka regler som gäller i det stora hela men det är jag som har styrt upp "reglerna". Vad är det ditt ex och din flickvän tillåter som inte du tycker är ok?

Att "ungdomar som det har gått snett för" ofta bor med en ensam mamma beror inte på att mammor har svårt att uppfostra, utan på att det är vanligare att en kvinna lämnas ensam med ett barn än att det drabbar en man. Tyvärr.
Så det har alltså att göra med att det ofta är tuffare för ett barn att leva med endast en förälder inte att föräldern råkar vara en mamma...

Sättet att uppfostra har inget med kön att göra, utan med personlighet.

Barnet: Jag vill ha mer mjölk.

Pappa (som står vid kylen): Ja, här ska du få.

Barnet: NÄÄE, MAMMA ska ge!

Mamman (som sitter vid bordet) gör som barnet säger!         

Pappan tycker att Mamma ska säga: "Antingen ger pappa dig mjölk eller så får du vara utan".

Är det för mycket för mycket begärt?  

--------

Flickvännen låter barnen gå och ta glass, kakor och vad som i köket utan en tanke på fasta mattider, bra mat, att barnen inte blir hungriga vid lunch, middag etc. För mig är det hyfsat fasta måltider med frukost, lunch och middag som gäller. Frukt / smörgås och mjölk el dyl till mellanmål. Godis på lördagar, kalas, jul och likanande högtider.

X och flickvän har inte ordning på läggningstider. Alldeles för sena tider så att barnen blir trötta med allt vad det för med sig.

Flickvän har alltför länge tolererat dåligt språk vid och utanför matbordet. Svärord, bajsprat etc.

Flickvän låter barnen springa runt inne och leva rövare i stället för att låta dem göra det utomhus.

X och flickvän låter barnen tjata sig till sina krav.

Flickvän låter barnen få i stort sett allt de pekar på i form av leksaker och rent skräp.        

Överhuvudtaget har "mina kvinnor" inte haft några bra rutiner, ramar och regler kring barnen.

-------

OK, jag köper att det oftast är mammor som blir lämnade ensamma. Det kan inte vara lätt för någon. Men desto viktigare i en sådan situatuon att ha tydliga ramar och rutiner. Det är ju ren självbevarelsedrift i en sådan situation.                     

Hej ts, intressant fråga! 
Nu undrar jag lite om bakgrunden för de här kvinnorna. Hur har de själva blivit uppfostrade? Och hur har du bivit det? Har ni ungefär samma ålder? För jag tänker att det kan spela in.
Det finns ju förstås olika teorier om hur ens egen uppväxt påverkar ens barnuppfostran. Några vill mena att man gör som föräldrarna, andra att de som uppfostrats strikt uppfostrar "slappt" och tvärtom. 

Skulle vara kul att höra hur det ser ut hos dig och damerna ifråga!

Sedan tänker jag på något som har med dynamiken mellan vuxna att göra: det är ju inte helt ovanligt att man söker sig till någon som kompletterar en. Många lite striktare personer kan ju tex söka sig till lite "yvigare" partners för att få "delta" i en annan sorts liv än det man har i sig själv. Söker du kanske lite mer laglösa kvinnor? Söker de dig? 

Och jag tycker att dina exempel verkar helt normala. Vill barnet inte ha mjölk av mamma kan det vara utan. Åtminstone måste det prestera en förklaring varför pappa inte duger. Har det vettiga skäl så kan de kanske få av mamma. 

Till sist så tror jag att många föräldrar idag lider av epidemiskt dåligt samvete. De ger efter för att de hela tiden känner att de ligger efter, att de borde göra mer, osv. de vill kompensera. Och en typisk sak man vill kompensera för är just det att föräldrarna inte längre är gifta/sammanboende! 

 

Jag tror att du har hittat svaret på TS problem...

Det som brister här är ju kommunikation er föräldrar emellan. Just nu är det nog väldigt lätt att spela ut er mot varandra för barnen. De blir säkert väldigt förvirrade på köpet. Med tanke på deras ålder tycker jag inte alls att du ställer för hårda krav. Missförstå mig rätt, jag tycker det är viktigt att se och höra barnets åsikt och välja sina fighter. Det är inte hela världen att gå ifrån rutiner ibland och vara lite "galen" och äta godis innan middagen någon gång men barnets vilja får inte bli lag vilket det har verkat bli här. De kan ha sin åsikt, få vara med och tycka men det är ni som är vuxna som måste sätta gränser baserat på vad som är bra för dem och deras framtida utveckling. Curling är det lika lite som autoritär uppfostran är. Ni gör dem ingen tjänst genom att ge dem allt de pekar på, ge onyttigheter varje dag, strunta i  uppenbar trötthet osv. Personligen ser jag inte varför en 6-åring och 8-åring inte kan ta sin egen mjölk t.ex? Låt dem vara sin ålder. Vad menar du med leka rövare? Varför måste lek ske utomhus?
Jag skulle verkligen försöka jobba på kommunikationen här om jag var du och hitta något gemensamt att utgå från. Ta in en tredje part om det skulle hjälpa.

Har du stöd i kliniska studier för det du säger?

Jag är övertygad om att pojkar som inte har en manlig förebild under uppväxten som är värd namnet kommer kan få problem om de inte har andra sociala sammanhang. Samma sak kanske gäller för kvinnor men då den situationen är betydligt ovanligare så är det svårare att säga. 

Kärlek och tillit är det viktigaste, det är dock inte detsamma som kravlöshet.   

Ja, det är "för mycket" begärt. Jag hotar inte mina barn med att "Antingen får pappa ge eller så får du inget". Jag stöttar däremot pappan i den självklara situationen genom att säga att jag sitter vid bordet och att pappa är den som tar fram mjölken eftersom han redan är vid kylskåpet. Huruvida mina barn sedan vill dricka den eller inte är upp till dem.Håller helt och hållet med dig, även om det kan bli fika eller något annat gott mitt i vardagen någon gång bara för att vi alla känner för det . I sommartider blir det en hel del glass, men aldrig fri tillgång utan för att det är varmt och glass är gott då . Det är inte "syndigt" i mina ögon.Inga sena läggtider för våra barn. Jag är svensklärare med allt det bagage det innebär. Jag svär mer eller mindre aldrig och reagerar på såväl vuxna som barn som använder ett ovårdat språk. Sambon har mer eller mindre slutat eftersom han vet vad jag tycker om det. Problemet är huvudsakligen vuxenvärlden skulle jag säga. Barnens språk faller ju inte över barnen som en gudomlig ingivelse från ovan. Det använder det språk de har runt omkring sig. Det springs en hel del inomhus hemma hos oss.....och utomhus. För mig är det inte en viktig fråga om jag ska vara ärlig, så länge de inte är våldsamma så att de gör illa varandra eller förstör inredning eller liknande....men det gäller ju ute också. Rörlig lek behöver inte vara ociviliserad eller våldsam. Barn har mycket spring i benen.Jag håller benhårt på gränser som är viktiga för mig och då finns det inget tjat i världen som kan rubba mig. Har jag däremot svarat lite slentrianmässigt kring något som kanske egentligen inte har minst betydelse för mig (lätt att göra det när man är trött, stressad eller bara svarar på fråga nummer sjuttioniotusentvå den förmiddagen) så har jag inget problem att ändra mig. Jag säger inte nej av principsak för att så att säga markera makt.Mina barn sparar själva pengar och går stolt med sin portmonnä till leksaksaffären och väljer ut tio kulor eller en lite legobil eller liknande som de lyckats spara ihop till.Kanske är det du som behöver fundera över ditt val av kvinnor . 

-----------

Sedan kan man ju vara en auktoritet på olika sätt. Hemma hos oss är det uppenbarligen så att tydliga gränssättning utan att för den skull vara auktoritär är det mest framgångsrika. Så fort vi som föräldrar börjar använda auktoritärt maktspråk så får det ofta motsatt effekt. Barnen är ju så oerhört väl medvetna om att vi som föräldrar bestämmer i slutändan. Vi behöver inte trampa på deras integritet bara för att skriva detta på deras näsor.