Självskadning - Dotter 16

Jag hade själv problem i hennes ålder och skar mig väldigt ofta och djupt, och jag vet inte riktigt hur jag ville att mina föräldrar skulle gjort. Det bästa jag kan komma på är att göra som du sa, och var inte anklagande. Uppmana henne till att söka hjälp och berätta för henne att du kommer stötta henne hela vägen. Men jag vet ju inte om din dotter är trotsig av sig eller så, men är hon ganska lugn och ni har en bra relation i övrigt borde det gå bra. Lycka till! Och jag hoppas allt löser sig för din dotter!

jag har varit en tonåring som skadade mig i flera år. det tar på en psykiskt och fysiskt. fick gå till bup varje vecka via skolan och besök skol och ungdomsmottagnings kurator. det enda jag kan säga är att din dotter skadar inte sig utan anledning. ngt måste ha hänt eller ngt som beskymrar henne för att hon ska ta sånt stort steg till ett stort misstag. när du pratar med henne få henne aldrig känna sig utskälld! prata med henne som en vän och få henne att inse att ingenting blir bättre utav att hon skadar sig. jag ångrar mig jätte mycket för att jag skadade mig. trodde att ja inte var värt ngt, det gick inte att älska mig. men tack vare min familj så står jag på mina ben nu och har precis gift mig och ser en ljus framtid nu!! din dotter får inte tappa hoppet!! ojj det blev lite långt nu men men hoppas d har hjälpt lite.

Hon är inte trotsig allt.. Hon är en jättefin tjej. Både in och ut... Ska inte prata med henne idag, då det är nyårfester som ska ske på kvällen och jag vet själv hur det var när min mamma eller pappa skulle prata om något allvarligt innan jag skulle ut och ha kul, tänkte bara på det vi hade pratat om. Tack för stödet, är bara orolig för det du sa Karasef, att något måste ha hänt henne... 

Finns det något "program" för självskadare, som det finns för t.ex dom som har ätstörningar? 

när jag sökte hjälp fanns det en tjejgrupp för min situation då jag var med om en grupp sextrakasseri. men jag vägrade eftersom jag var så rädd för att det skulle komma ut. men det borde finnas för alla situationer. var en vän mot din dotter så hon litar på dig. den åldern är den känsligaste åldern. man är så känslig och förvirrad över allting. man börjar få en personlighet, kroppen förändras, man börjar ifrågesätta allt. börja umgås med henne mer! lär känna hennes vänner så mkt du kan. min mamma är nu min bästa vän!

Jag skar mig i den åldern. Min mamma pratade med mig om det direkt hon såg det. Hon grät och kramade mig. Jag förstod då att det finns andra sätt att ta ut sina känslor på. Lycka till och hoppas din dotter kommer må bättre snart