Syster är ofrivilligt barnlös, hur ska jag bete mig?

Hej,

Min storasyster har haft en cancersjukdom som barn och pga detta kan hon inte få barn. Hon älskar verkligen barn, är jättegullig med dem och jag tycker det är jättetråkigt för henne. Det nästan värsta är att trots att läkarna har sagt att hon inte kan få barn så verkar hon inte riktigt förstå det - hon tänker hela tiden att det ska ordna sig på något sätt eller att hon alltid kan adoptera (vilket jag kanske inte tror kommer att vara helt enkelt eftersom hon har flera psykiatriska diagnoser)

Vi har inte så bra kontakt, jag älskar henne mest av alla i hela världen men hennes psykiska problem har ställt till med mycket besvär oss emellan, hon kan tex bli väldigt väldigt arg för småsaker och säger ofta att jag hatar henne (vilket jag verkligen inte gör och verkligen inte hoppas att jag beter mig som jag gör!). Hon får hjälp av en psykolog och tar läkemedel så på sistone har det blivit bättre, men dt är fortfarande svårt att ha en normal kontakt.

Nu har jag själv börjat försöka få barn, men jag skäms på något sätt. Jag skäms för att jag (kanske) kan få något som min fina syster så gärna vill ha. Nu har jag inga barn än, men redan i förväg undrar jag om det finns något bra sätt att bete sig mot henne om jag själv skulle bli gravid. Jag vill ju såklart att hon ska vara en del av mitt liv, men vill inte göra henne ledsen eller avundsjuk. Jag vet att det inte är mitt problem, och att hennes sorg över detta är hennes egen - men jag undrar bara om det finns något jag kan göra för att det ska kännas lättare för henne?