Barnkalas/ samt separera umgänget mellan halvsyskon

Har ett dilemma. Är tillsammans med en man sedan 4 1/2 år tillbaka. Vi har en dotter på 2 år ihop. Han har en son på sex år som fyller 7 imorgon. Vi bor särbos, då vi har haft en hel del problem, mycket pga sonens mamma, som har varit väldigt gränsöverskridande och min dotters pappa har mer eller mindre alltid försvarat henne, därav har våran relation varit väldigt svajig. Fick idag veta att han tänkte gå över på sonens kalas imorgon som är hemma hos sonens mamma där mormor, morfar och farmor också deltar i firandet. Han tänkte ta med sig våran dotter dit. Villket känns "lite" bättre. Men känner mig inte riktigt bekväm med det iaf... Han tänkte även ha ett separat kalas hemma hos sig där vi ska fira honom. Men han vill vara där och fira honom på sonens födelsedag. Känner mig elak om jag nekar. Han gör väl som han vill iaf, men känner att pga allt som varit tidigare då sonens mamma aldrig tagit hänsyn och respekterat mig som hans partner/flickvän, så skulle det för mig ha en negativ inverkan för min del. Tänker jag fel? Skulle sonen må dåligt om pappan inte dyker upp på kalaset? Sedan har jag ett till dilemma. Sonen har varit på utredning på Bup. Och fått en diagnos. Jag har inte än fått veta vad det är för diagnos. Pappan brukar ha dom tillsammans när han är ledig hemma hos sig. Jag brukar vara hemma hos mig då för att jag har två tonåringar sedan tidigare, samt att jag behöver vila ut, då jag har dottern på 2år till 80-90 procent av tiden, då han har kvälls/nattarbete. Problemet som nu har uppstått är att hans son är våldsam mot våran dotter, tar stryptag m.m. Nu säger han att han inte tänker ha dom tillsammans, utan ha dom separata dagar var för sig, vilket innebär ännu mindre tid ihop för henne med pappa, ca 1 dag i veckan blir det. Dels får jag själv ta hand om henne ännu mer , (det är dock inte det största problemet) lämnar och hämtar henne varje dag själv, och det blir sena dagar då jag slutar kl 17. Han vill ha det så här fram till sommaren. Kan tilläggas att hon är väldigt pappig, gråter ofta av saknad för pappa. Känns som att han inte ser hennes behov också. Förstår att sonen behöver extra stöd, tyvärr går det ju ut över lillasyster (min dotter) då hon får träffa pappan mindre. Det har nämligen varit så sedan hon föddes att han sett mer till sonens behov, hon har som ex lämnats kvar till stängningsdags då jag fått hämta henne, för att sonen behöver egentid, det har aldrig varit tvärtom. Han har åkt ett flertal ggr till simhallen med sonen men aldrig med dottern. Hur bör man gå tillväga i den här svåra situationen? Vill såklart inte att min dotter är där heller om hon riskeras att skadas av storebror. Men känns ju inte som det ultimata att man ska behöva sära på två syskon. Omedvetet lär sig ju hans son att man kan göra så här så får han pappa för sig själv. Så hur blir det framöver sedan då? Pappan säger att det är en mognadssak... Tacksam för råd, synpunkter och råd,