Kompis har polisanmält sin förälder
Långt inlägg.Jag vet inte riktigt om jag hamnade i rätt kategori, men jaja.
Nu är det så att en nära vän till mig har polisanmält sin mamma och bor nu hos sin pappa, låt oss kalla henne för Y.
Det hela började med att Y och två andra tjejer bråkade med varandra konstant i flera veckor över ett sms. Under dom veckorna hade tjejerna gått rakt in i mig och Y med avsikt, viskat om oss på lektionerna, gjort konstiga ljud och imiterat oss, etc. Det så kallade bråket slutade med ett slagsmål mellan mig och en av tjejerna, i hopp om att jag skulle skydda Y från att själv hamna i slagsmål med den tjejen. Vi fick ha ett möte med rektorer, pedagoger, inblandade elever, samt deras föräldrar. Dock valde Y's mamma att inte komma till mötet och då ställde min mamma upp för oss båda två. Y hänger fortfarande upp sig på detta med tjejerna och säger att hon ska kasta sten genom deras fönster, busringa till dom, stjäla deras mobiler, etc.
Y mådde väldigt dåligt någon timme då och då under veckorna, men några dagar senare efter mötet ringde hon mig och sa att hon hade gått ner i en djup depression. Hon kom fram till det genom att kolla på en film, så det kunde omöjligt vara sant. Men jag tänkte att, jaja, jag kan väl ställa upp för henne. Efter det har hon bara tjatat om hon vill gå och dö och hur mycket hon lide och hur dåligt hon mår hemma, för att hennes mamma inte förstår henne och slår henne. Jag gjorde försök på försök att få henne att inte skära sig och tänka på att inte ta sitt liv hela tiden. Jag har dock gått igenom rätt så mycket mer än henne, så jag förstod precis hur hon kände. Men en dag fick jag bara nog och sa åt henne att jag faktiskt inte orkar ta tag i detta, om hon hatar sitt liv så himla mycket, så kan jag faktiskt inte göra något åt det. Efter den gången sa hon aldrig mer igen att hon ville ta sitt liv. Idag misstänker jag att det var för uppmärksamhet.
Efter den perioden som Y tjatade om sin självmordsbenägenhet kom det en ny period då hon tjatade om att hennes mamma slår henne, skriker åt henne, låser in henne, snackar skit om henne till sin man, (inte Y's pappa), till kompis, morföräldrar, etc. Jag har träffat hennes mamma och jag tycker att hon är väldigt bestämd och kan vara sträng ibland, som Y beskriver henne. Men hon är långt ifrån den typen som slår och "snackar skit" om sin barn. Dock säger Y's pappa att hennes mamma lider av schizofreni, så jag vet inte riktigt om jag ska tro på det ena eller det andra. Y's mamma har också, enligt henne, sagt åt Y att sticka och brinna. Då tog Y en tändare och brände sig själva på armen. Dock såg jag inte ett enda märke någonstans när hon visade hela sina armar och axlar på idrotten, inte ens på nära håll.
Y hade nu kommit in i en ny period där hon helt plötsligt hatar sin mamma över allt annat. En nära vän till oss (låt oss kalla henne för R) har varit med när dom har bråkat och har då sett när Y's mamma "slår" henne. Det var egentligen ett väldigt lätt slag på låret, om det ens räknas som slag. Y gick då och sa att hennes mamma slog henne det allra hårdaste hon kunde. Det har varit flera av dom här tillfällen då har hon gjort en höna av en fjäder och sagt att hennes mamma misshandlar henne när hon skrek åt Y att gå in på sitt rum. Då var det att dom bråkade över att Y hade träffat en 22-årig kille som är starkt drogberoende, och Y fräser tillbaka att hon får göra vad hon vill, det är henne liv, och slänger ur sig ord så som, att hennes mamma är en idiot och sämsta mamman i världen.
Y har också gått till rektorn, skolsyster, kurator och berättat om allt det här, men dom har kommit fram till att de är inte tillräckligt för att bryta deras tystnadsplikt. Min mamma tror att dom tar inte vidare det här "fallet", eftersom dom är utbildade till att läsa kroppsspråk, därav se när någon ljuger. Alltså så tror min mamma att Y ljuger, vilket jag också börjar misstänka starkt nu. Y tänkte ta tag i detta själv och anmäla sin mamma till socialen, då förklarade jag konsekvenserna för henne och sa att hon har egentligen ingenstans att ta vägen om hon anmäler sin mamma till soc. För hennes pappa har förlorat vårdnaden om alla sina barn pga sin sjukdom, hennes mamma "slår" henne, och vem vet vilken sorts fosterfamilj hon hamnar i. Hon kanske kan kontakta familjerätten, en släkting, en nära vän till hennes mamma, något.
Denna veckan fick jag reda på att Y har anmält sin mamma till polisen för 5 saker. Misshandel är en av dom, resten är privat. Och nu bor hon hela veckan hos sin pappa, för hon blev ombad till att bo där av soc. Hon pratar hela tiden med mig om det, tjatar om hur dåligt hon mår, och hon förväntar sig på fullt allvar att hennes mamma ska ringa och se hur hon mår, och nu har hon inte gjort det. Y går och beklagar sig över det till mig, jag förklarar för henne att det är inte så enkelt för henne att ringa och fråga vad Y har för sig om dagarna när hon precis polisanmält sin egen mamma.
Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro på. Är något av detta sant eller har det verkligen hänt? Gör hon en fjäder utav en höna? Har hon verkligen polisanmält sin mamma? Är bor hon bara hos sin mamma denna veckan och är sjuk av hög feber?
Vad ska jag göra? Ska jag göra något över huvudtaget?
