duger vi?
Hej, ska gå föräldrautbildningen nu i vinter...(kom Äntligen in) tanken har varit att vi efter utbildningen ska vända oss till kommunen som sedan ska utreda oss... är bara så orolig att vi inte blir godkända till att adoptera...
Min man blir kanske av med jobbet nu till våren, han fick veta idag att 40 st blir varslade.
Ttroligt är att han är en av dem då han inte jobbat så länge som många andra på volvo....
han kommer säkert hitta ett nytt jobb, men det är ju inte troligt att bli tilsvidareanställd på en gång. Hur tror ni hemutredare och olika länder ser på provanställningar? att man byter jobb "ofta" ( ett halvår här, ett år där osv)
själv jobbar jag bara 50 % tillsvidare innom barnomsorgen, ( vill jobba mer och vikarierar ofta så det är nog närmare 75% jag jobbar...)
jag väger en aningen för många kg bmi 30...vilket jag kämpar mig neråt med...
är det tror ni någon ide att börja med utredningen ifall han blir av med jobbet, och jag inte fått ner vikten? vet att barn inte är en rättighet men vi vill ju så gärna bli en familj... tror inte att ett barn skulle ta skada av att ha oss som föräldrar, vi är nog som folk är mest. men det känns som att ska man bli adoptivförälder ska man vara perfekt...och det är vi ju inte
:(
duger vi som föräldrar trots dessa brister? har vi någon chans? ledsen över att det som tar tid ändå ska ta ännu längre tid pga lågkonjuktur....och rädd för att kanske aldrig få uppleva föräldraskapet... mycket tankar och kännslor snurrar....
