Bakslag för stora barnet med ny partner

Förklara att det finns olika slags kärlek för olika människor. Tex en för barn, en för partnern och en för ens föräldrar. Bara för att du älskar dina föräldrar så innebär det inte att du älskar 8åringen mindre osv. Du får även berätta att DU också vill må bra och det gör du gemon att ha en kille att dela livet med.

Sen tar det ett tag för allt att falla på plats och hon kommer säkert att testa dig genom att försöka avbryta när du pratar med din kille, där gäller det att dra gränsen direkt att alla får vänta på sin tur, både barn och vuxen.
En viktig grej är att verkligen stenhårt poängtera att du och deras pappa ALDRIG kommer att bli ihop igen. Även om det skulle ta slut med denna killen så innebär det INTE att du och pappa blir ett par igen, utan då kommer du att antingen leva ensam eller träffa en annan kille.
För det kan va så också att dom ser killen som en konkurrent till pappa och får dom bort killen så kommer allt att bli som vanligt igen. Går dom runt och när ett sådant hopp så kommer dom troligen att bli ganska elaka mot killen.

När jag och D blev ihop så var vi jättenoga med att förklara för barnen (som var väldigt små då) att han var deras pappa FÖRST. Jag var barnvakt åt barnen några gånger så att vi kunde lära känna varandra och i början (efter vi hade flyttat ihop) när barnen var hos D så drog jag mig undan lite just för att de skulle känna att jag inte tog deras pappa. Efter ett tag ville de själva att jag också skulle vara med och vi byggde sakta men säkert upp en relation som fungerade för alla.

Det viktigaste tror jag är att ta små steg och kanske ett steg tillbaka emellanåt så att man inte blir ett hot för barnen. 

Tack för ditt svar Ja det där med känsliorna har jag berättat och likaså det där med att jag som vuxen vill må bra och att jag då träffar killen. Och jag har också flera gånger sagt innan jag träffade den nya också att jag och pappan kommer aldrig att bli tillsammans igen, så de vet det redan innan. Min nya kille är också väldigt barnkär och är mycket van vid barn så han förstår dem. Och det är väldigt skönt. Han säger själv att vi tar det lugnt och låter dem lära känna varandra. Dock är jag fundersam till hur man får stora tjejen positivt inställd. Ska man liksom stå på sig att såhär är läget och låta dem träffas med jämna mellanrum ändå trots att hon inte vill eller ska man jämka och låta henne bestämma ibland. Inte alltid såklart men kanske nån gång ibland? Eller ska man säga att "idag kommer XXX", ungefär som "that´s it" ? Jag har själv varit skilsmässobarn och blev då inkastad i en ny relation med en av föräldrarnas nya partner där jag kände att jag själv liksom var vid sidan om. Men jag vet att det inte kommer bli så i det här fallet, då både jag och min nya kille är måna om att det ska bli bra för barnen och att de blir sedda. Så ska min nya kille försöka tränga igenom stora tjejens skal eller ska han vara avvaktande och bara vara, och låta henne komma till honom? Många frågor...

Inkludera barnen. Gör saker tillsammans som de tycker är roliga. Och låt honom så småningom göra saker själv med dem, men det kommer senare.

Tex kan man säga; Vet ni vad? (med glad röst) X vill åka till  busfabriken/bio/lådbilslandet (vad nu dina gillar) och han vill gärna att vi följer med.

Han kan också leka med dem då och då när han är hos er, fixa maten, bli en del i ert liv men sen åker han hem. Sen kan han stanna över natten, bara barnen är förberedda på att i morgon är x kvar när ni vaknar. Låt också barnen komma in till erom de vill på natten (om det är något de gjort tidigare) så att de ser att inget direkt ändras bara för att han är där.

Jag tror det kommer med tiden, när barnen ser att de inte blir åsidosatta för att ytterligare en person finns i familjen, snarare tvärtom, de får en TILL som tycker om dem och kan göra saker med dem. Samtidigt är det ju viktigt att ni får egentid också så klart, men det kanske ni inte måste propsa på så här i början, de är ju ändå ganska små så ni får tid ihop på kvällarna.     

Tack återigen för era svar Jo då egentid får vi varannan vecka, så det är inga såna problem. Är mer att jag vill att stora tjejen ska känna sig positiv. Men vi får helt enkelt göra som ni skriver, ta det pö om pö och sen kanske det är viktigt att tex barnen och han också gör saker utan mig. Och så får vi göra så att han håller sig lite i bakgrunden när de är här hos mig så de ser att han inte liksom "tar mig". Är nog där skon klämmer mest för stora tjejen. Lilla har ju tagit till sig honom direkt, men är ju så liten så det funkar ju mycket därför liksom... fler med erfarenhet får gärna skriva

Jag skulle inte ha låtit mina barn bestämma om jag ska ta emot besök eller inte. Lika lite som de bestämt över om en kompis eller en släkting ska få komma hem till oss fick de bestämma om min nya partner var välkommen eller inte. Däremot fanns förstås inga andra krav på dem än att de skulle uppföra sig hyggligt. De behövde givetvis inte alltid vara med eller anpassa sig och sina liv efter min önskan om att umgås med min nya partner. Helt okej om de ville vara på sina rum eller hänga i vardagsrummet utan att aktivt delta i umgänget så att säga. 

Jag var också, precis som du, mycket tydlig med att jag ville vara med honom och att det gjorde mig glad att ha träffat honom. Man är inte, och bör heller inte vara, allt för varandra vare sig man är barn eller vuxen. Jag lade en hel del vikt på hur att de också själva hade kompisar och inte alltid tyckte att mamma var den absolut enda som gick att umgås med. 

Vidare tycker jag att det är viktigt att som vuxen vara den som styr. Jag tillät inte mina barn att bestämma över mitt partnerval men jag var också noga med att se till att vara den som aktivt valde att göra alla de vanliga sakerna med barnen som vi tidigare gjort utan att hela tiden inkludera min nya kärlek. Det vill säga, jag gick iväg på badhus och bibbla och annat som vi tyckt om att göra utan att han var med vid varje tillfälle. Det var viktigt för mig att livet som de kände det också gick vidare på ett sätt som kändes vant och välbekant för dem. 

Det är jobbigt för barn att hela tiden behöva vara med en ny person. Man får, anser jag, ha lite balans i deras tillvaro. Det är också ett sätt att visa dem att också föräldern har samma behov som tidigare av att vara tillsammans med sina barn.

 

Gör saker tillsammans i olika konstellationer. Dottern och killen, killen och båda barnen, alla fyra tillsammans. Din dotter behöver bygga en egen relation till killen, hon måste kunna peka ut det positiva med honom själv. Kan han t.ex. göra något med henne som han kan bättre än du? 

Barn ser ju hur du tex ser på killen..hur du kanske anpassar dig och du är inte "samma" mamma. Såklart att de blir förvirrade. Har ni9 varit ihop länge..jag väntade nästan 1år innan barnen fick träffa min kille. Just för att de skulle vänja sig och vi pratade om hnm,innan de träffades osv.

Nä,jag skulle aldrig skicka iväg min 8åring med killen. Om ni har vv..så kan ju barnen få mycket tid med bara dig iaf?

Varför inte? 

spring så fort du kan! Klängiga jobbiga bortskämda skilsmässobarn är bara att fly ifrån. Dom förstör förhållandet och manipulerar sina föräldrar till vad som helst. Särskilt döttrar. Dom äger sina pappor och spelar offer. 

Så ts ska fly från sina egna barn? Vilket fantastiskt bra råd.

Tror inte ni ska tvinga henne att göra saker ensam med honom innan hon tycker om honom. Det kan slå fel. Vad gillar hon att göra hemma? Spela spel, pyssla, lego eller något. Då kanske han kan ta med sig något sådant när han kommer någon gång. Medans du lagar mat kan han sitta vid bordet med barnen.

Du ska absolut inte ge barnen något val om ni ska ses eller inte. Träffas lagom mycket bara.

Mina bonusar mamma lät sin äldsta bestämma mycket runt killarna. Hon hotade nog med att flytta till oss kan jag tänka mig. Men hon levde ensam i 10-11 år med några kortare förhållanden som rann ut i sanden. Inget mamman mått bra av alls. Vet att hon ångrar en del val och mår dåligt även nu fast hon har något slags förhållande med en man sen några år tillbaka. Det blev inte som hon tänkte. (Hon lämnade pappan så inte hans fel att dom bröt)

Så vill du ha den här mannen i ditt och barnens liv så kämpa för det. Och var samtidigt lyhörd. När ett barn visar oro så gå varsamt fram men visa att detta är rätt och vi kommer må bra allihopa.