• DestinationX

    Gemensamt barn, svartsjuka bonussyskon?

    Jag träffade en härlig man drygt ett halvt år efter separationen från mina barns pappa. Mina två barn är snart 5 och 7 år och hans dotter snart 12. Allt fungerar som en dröm när vi är tillsammans, han älskar mina barn och tvärtom och jag och dottern supertrivs med varandra och barnen älskar varandra.

    Nu har vi varit ihop i ett år och vi har redan pratat om att ha ett gemensamt barn. Detta låter väldigt tidigt men det känns så otroligt rätt. Samtidigt blir vi inte yngre, och om vi ska ha ett barn ihop känner jag att jag inte vill vänta 5 år till.

    Men vi är rädda om våra tre stycken som vi redan har, framför allt de två minstingarna. Att de kommer bli svartsjuka på det gemensamma syskonet. Minsta killen är väldigt mammig och man märker att han njuter av att vara "bebissen". Efter separationen ifrån pappan känns det också som att de behöver all uppmärksamhet och kärlek de kan få, och det vill jag se till att de får. Om jag nu skulle få en bebis med den nya killen, även om mina barn är super förtjusta i honom, är jag rädd att de kommer att ta det fel, och att de inte är redo för att dela på uppmärksamheten. Är det för tidigt? Det har gått 1,5 år sedan separationen nu... 

      Era kloka råd tack!

      

  • Svar på tråden Gemensamt barn, svartsjuka bonussyskon?
  • JanaLiiN

    Era barn är ju ganska stora och större hinner de bli innan babyn kommer. Sex-sjuåringar kan väl vara svartsjuka men de är också ganska självgående och störs inte av ett nytt syskon som en treåring. Kanske vänta något år till och sen köra?

  • Iam

    Hur hade du tänkt om det hade handlat om syskon i en kärnfamilj? För även där uppstår svartsjuka. 
    Det är så jag tycker att du ska tänka.
    Se det inte som att det är bonusfamiljen som är "problemet" utan se det istället som att
    "här är vi nu, hit vill vi komma, hur kommer vi dit?"  
     

  • DestinationX
    Iam skrev 2012-11-12 13:45:36 följande:
    Hur hade du tänkt om det hade handlat om syskon i en kärnfamilj? För även där uppstår svartsjuka. 
    Det är så jag tycker att du ska tänka.
    Se det inte som att det är bonusfamiljen som är "problemet" utan se det istället som att
    "här är vi nu, hit vill vi komma, hur kommer vi dit?"  
     

    Jo, fast vi tänkte mer svartsjuka i den meningen att vårt gemensamma barn kommer hela tiden ha båda föräldrarna nära hela tiden medans dem tre stora barnen inte har det.... Mina små har fortfarande en önska om att jag och pappan ska bli ihop igen, även om jag lugnt har pratat med dem att det inte kommer att hända även om både mamma och pappa älskar dem utöver allt. Samtidigt trivs dem väldigt bra med min nya man, så det är inte där problemet ligger. Det finns bara en sorg kvar hos barnen över att mamma och pappa inte är ihop längre.
  • Iam
    DestinationX skrev 2012-11-12 14:29:41 följande:

    Jo, fast vi tänkte mer svartsjuka i den meningen att vårt gemensamma barn kommer hela tiden ha båda föräldrarna nära hela tiden medans dem tre stora barnen inte har det.... Mina små har fortfarande en önska om att jag och pappan ska bli ihop igen, även om jag lugnt har pratat med dem att det inte kommer att hända även om både mamma och pappa älskar dem utöver allt. Samtidigt trivs dem väldigt bra med min nya man, så det är inte där problemet ligger. Det finns bara en sorg kvar hos barnen över att mamma och pappa inte är ihop längre.
    Jag kan bara tänka mig att det är jobbigt att se det som förälder... Sen är det väl så att ibland kan den sorgen sitta i länge länge länge... hur gör ni då?
    Och tänk om det är så att ett litet syskon gör att ni enar er nya familj på ett helt annat sätt?
    Hur tror du det skulle funka om ni faktiskt pratar med barnen? Säga att ni önskar att ni kan få en liten bebis till... som dom kan bli världens bästa storasyskon till... och fråga hur dom skulle känna inför det? Inte be dom godkänna planen, för det är inte deras ansvar. Men göra dom delaktiga i hela processen?  
  • DestinationX
    Iam skrev 2012-11-12 14:35:54 följande:
    Jag kan bara tänka mig att det är jobbigt att se det som förälder... Sen är det väl så att ibland kan den sorgen sitta i länge länge länge... hur gör ni då?
    Och tänk om det är så att ett litet syskon gör att ni enar er nya familj på ett helt annat sätt?
    Hur tror du det skulle funka om ni faktiskt pratar med barnen? Säga att ni önskar att ni kan få en liten bebis till... som dom kan bli världens bästa storasyskon till... och fråga hur dom skulle känna inför det? Inte be dom godkänna planen, för det är inte deras ansvar. Men göra dom delaktiga i hela processen?  
    Ja det har du rätt i. Det är sant att alla tre barne får någonting som binder ihop dem som syskon, ett gemensamt syskon...

    Kanske får vänta ett år iaf och sedan avgöra.

    Tack för insikterna så länge    
  • Iam
    DestinationX skrev 2012-11-12 15:54:46 följande:
    Ja det har du rätt i. Det är sant att alla tre barne får någonting som binder ihop dem som syskon, ett gemensamt syskon...

    Kanske får vänta ett år iaf och sedan avgöra.

    Tack för insikterna så länge    
    Äsch då :) 

    Vet bara att när det kommer till barn gör vuxna det hela så mycket mer komplicerat än vad det faktiskt är i barnens ögon :)
    Det är ju inte sällan barn tittar på vuxna som om dom är dumma i huvudet när dom försöker lösa problem som barnet inte ens tycker existerar :)  
  • DestinationX
    Iam skrev 2012-11-12 15:57:38 följande:
    Äsch då :) 

    Vet bara att när det kommer till barn gör vuxna det hela så mycket mer komplicerat än vad det faktiskt är i barnens ögon :)
    Det är ju inte sällan barn tittar på vuxna som om dom är dumma i huvudet när dom försöker lösa problem som barnet inte ens tycker existerar :)  

    Verkar som vi har fler timmar att prata igenom allt det där...men känner mig ändå positiv inför det hela. Thx!
Svar på tråden Gemensamt barn, svartsjuka bonussyskon?