inget igår heller

Tror inte att lösningen ligger i att gå och lägga sig tidigt för att slippa bli besviken eller p.g.a det försöka  telepatera att "nu lägger jag mig tidigare så vi har lite tid till sex innan vi somnar om du vill". 

Min erfarenhet hittills är oxo den att de som har lägre lust inte tänker så mkt på sex öht och då tror de att det inte var så länge sedan man hade sex. Det kanske känns som en vecka sedan för den med mindre lust som inte är så intresserad och inte tycker det är någon "big deal", medan den som har lust, iaf i mitt fall, har stenkoll och vet exakt när det sexades senast.

Orkar du så tror jag att du måste ta upp det hela med din partner även om du anser och tror att du redan har gjort det. Du vill och önskar en förändring av er sexuella och intima situation. Gör henne medveten om det och lobba för det.

du måste prata om det! och vara tuff: vill hon att du ska ha en älskarinna?

för bok över tillfällena.

så att du faktiskt vet. minnen är bedrägliga.

men ta det vänligt. sex kanske medför obehag för henne? hon kanske bör prata med en gynekolog?

jag fick mitt sexliv att snitta 1/vecka genom att inte ge mig och ändå vara positiv.

Givetvis är undanflyende ingen väg framåt, men det har inte prat varit heller. Jag HAR tagit upp det otaliga gånger med henne och till och med tvingat iväg oss på terapisamtal. Det hjälper inte! Jag har förlorat! så är det!
Det enda jag har är att försöka hantera det på bästa sätt:
-ändrad mind setting (försöka intala mig själv att det inte är så viktigt längre)
-låta bli att utsätta mig för frestande situationer som gör att jag blir påmind om att jag egentligen vill älska med min fru
-kolla på porr å runka på osv typ,
- osv osv

Jag startade egentligen tråden för att skriva av mig lite, berätta för cybern vad som händer med mig.
kanske någon läser och det hjälper andra att förstå..

idag är jag olycklig i alla fall

om ett par dar tänker jag kanske inte så mycket på det längre utan tycker att "det får gå"

men dom två-tre senaste åren har varit för jävliga, det har dom.

Jag hade själv den känslan av att "Jag har förlorat"...och indirekt så kanske det är så...direkt så känns det så, vilket är en känsla av total hopplöshet. Jag ger upp. Hör vad du säger och har börjat inse vad det innebär. MEN. Att du har insett att din partner inte lyssnar på dig och anser att detta är ett gemensamt problem gör samtidigt att du vet just det. Hon hör vad du säger med inser inte att det är ett gemensamt problem för er för hon har inte den längtan och det behovet som du har just nu. Kanske har hon haft det tidigare i er relation, kanske inte!? Jag personligen valde att inte ge upp även om det kändes tungt ibland. När min partner insåg vart det kunde barka hän om vi inte ryckte upp oss tillsammans uppfattade jag som hon såg problemet som gemensamt. Hon vill finnas där för mig i min lust även om vi kanske indirekt har nått fram till någon form av kompromiss med de förutsättningarna vi har. Nu är vi lite yngre, men utan min envisa kommunikation hade det troligtvis inte hänt något alls på ett bra tag.