Är så trasig i själen.
Vi hade kämpat i lite över 4 års tid innan jag blev gravid första gången. Kontakten med gyn mynnade oftast ut i att jag var så ung så att det inte borde vara något problem med mig.
Jag lät mig köras över. För 7 år sedan föddes min älskade pojke, och vi började direkt kämpa med syskon.
3 år senare blev vi gravida igen. Lillebror föddes. Storebror som då var 4 år gammal togs hastigt ifrån oss inom månader från lillebrors födelse... .
Redan innan sorgen var vi säkra på att vi vill ha minst 2 barn till och detta förstärktes av förlusten.
Nu är lillebror 3 år, sorgen av storebror bearbetad, men sorgen över att inte bli gravid växer mer och mer.
Sedan lillebror föddes går jag på privat gyn. Vi har kollat hormonprover mm men det är inga fel på mig. Diskuterade PCO men efter flera kollar så konstateras att det inte är så.
Inga fel på mannen heller, snarare tvärtom. Allt ser riktigt bra ut.
Jag testar med ÄL-tester och äter dubbeldos pergotime sedan hela TIO försök tillbaka. Är inte det ovanligt mycket??
Alla läkare som varit inbladade menar att t.ex IVF inte är ett alternativ eftersom jag blivit gravid "utan problem" tidigare.
Jag är inte en bra mamma till lillebror längre, då jag gråter mig igenom dagarna. Jag är en flerbarnsmamma i hjärtat och oavsett om inte storebror hade
tagits ifrån oss så hade det varit ett precis lika stort hål tror jag. Jag minns särskilt de 3½ åren efter att storebror föddes tills vi blev gravida igen. Det gjorde
också otroligt ont.
Fler med liknande?
Solskenshistorier? Stämmer det verkligen att 80% av pergotimarna blir gravida inom de första 3 gångerna. Är det någon här som fått så
många pergoförsök som jag?
