Min dotter vill inte träffa mig :(

Men något är det ju som gör att din dotter inte vill bo med dig just nu? Spelar ju ingen roll hur godkända ni är som fosterfamilj..?

Hon vill inte ens träffa sig ute? 

oroa dig inte. Respektera hennes val att inte vilja träffa dig och fortsätt visa att du bryr dig genom sms.  Hon har satt en gräns och det är viktigt att du visar att du accpeterar det och behandlar henne som en vuxen person. Jag har själv brutit kontakten med min mamma och det är övergående. 

Anonym:Det jag menade med det var att det inte rådde misshållanden som gjorde att hon valt bort oss. För hon har valt bort hela familjen.

Gumpi: Känns jobbigt för jag tror jag har fått ta skulden för allt som varit, hon säger att hon inte orkar med två liv, alltså ett hos mig och ett hos hennes pappa. Det kan jag förstå är jobbigt, men jag tror inte hon kommer må bättre av att stänga ute mig ur sitt liv, och jag är rädd för vad som kommer hända och hur hon kommer må efter ett tag och som mamma kan man INTE acceptera och bara låta en sak här sak va, detär min dotter vi talar om och jag älskar henne över allt annat och hon har medvetet och med viss hjälp av sin pappa valt bort mig ur sitt liv, det är en sån sak som kan få vilken mamma som att vilja krypa under en sten och aldrig komma fram igen.  

Det behöver ju inte vara missförhållanden i den graden att det skadar henne. Kanske känner hon sig inte förstådd hemma hos er? Har ni en bra relation i övrigt? Bråkar ni ofta? Ni har strängare regler hos er? Mår hon dåligt?

Det kan ju finnas ju många anledningar till att hon inte vill bo hemma hos dig. Att hon inte orkar med två liv låter ju lite konstigt. Jag förstår visserligen att man inte vill ha två hem i den åldern. Det hade jag inte velat ha iaf.

Att pusha henne att träffas när hon inte vill är att inte respektera hennes val. Ta dig en funderare. Vill du ha henne i ditt liv eftersom du behöver ha henne i ditt liv eftersom du anser att det är det som är bäst för henne? Det låter väldigt egoistisk i mina ögon. Ibland behöver man pröva på ett liv för att inse att det inte är det man behöver. Låt henne göra sina misstag, och låt henne göra sina val. Om du är en bra mamma så kommer hon komma tillbaka när hon är redo för det. Om du däremot bara vill ha henne i ditt liv att skälet att du behöver henne och vet vad som är bäst för henne, så kan jag faktiskt förstå varför hon flyr ifrån dig.

Ta och rannsaka dig själv riktigt ordentligt om du vill rädda relationen till din dotter. Någonting fel måste du ju gjort om hon inte ens vill träffa dig.

Jag flyttade från min mamma till pappa när jag var ung, helt enkelt för att jag tyckte mamma var för bestämd och pappa var friare. Där kunde jag till och med röka och dricka, han sket fullständigt i det. Vara ute och festa så mycket jag ville.

Nu var det inte så roligt i längden och jag flyttade hem till mamma igen. Detta är många många år sedan och visst var mamma bäst och pappa var en skithög.  

Men mamma lät mig vara då, hon respekterade mitt beslut, för hon visste att jag skulle komma hem igen.  

med tanke på att pappan "jävlats" alla år kan det vara så att HAN tutat i henne en massa saker. Har nämligen en sån pappa till mina banr. trots att de är små så säger han saker som inte stämmer och försöker ge dem dåligt samvete att de ska vilja vara hos honom mm.

kan han ha snackat med henne, lurat i henne saker`

Hur är din relation med dottern sedan tidigare? har nåt hänt på sistone?   

Hon är din dotter och hon kommer att komma tillbaka, även om det inte blir genom att just flytta tillbaka så åtminstone bli en del av ditt liv  

Hon är bara 14 år och centrum av universum, då väljer man den enkla vägen där man inte känner sig motarbetad. Hon är trött på ditt tjat och gnat (som vi alla gör på våra tonåringar) just nu är det lättare hos pappa.
Tro mig, även han kommer börja tjata och ställa krav när det inte håller längre och då blir det din dotter mot resten av världen...
Oavsett vilket så måste du vara vuxen och respektera hennes val! Hon har inget ansvar för ditt välmående och ska inte känna sig skyldig att bo hos dig för att du är ledsen. Det är ju inte fara för hennes liv, hon har bara gjort valet att bo med pappa.
Jag vet att det kan kännas för jävligt och orättvist att vara den som kämpat och slitit alla år och så drar ens älskade unge till den man minst av allt vill ha att göra med! Men du måste stoppa undan alla sådana känslor, vad pappan gjort och inte gjort spelar ingen roll för det är bara här och nu som räknas.
Svälj stoltheten, fortsätt finnas där för din dotter så kommer hon hitta tillbaka till dig ska du se! 

TS: Fortsätt försöka nå fram till din dotter. Om hon inte vill bo med dig, utan heltid hos pappan så kan det väl vara så men du kan ju föreslå att ni träffas någon eftermiddag, någon gång på helgen eller så... Någon annanstans än hemma hos dig. Eller fortsätt sms:a, skriv att du tänker på henne, hoppas hon har det bra och att det vore roligt om ni kunde träffas någon gång. Vad som helst, bara hon förstår att du fortfarande finns där Extra viktigt om pappan pressar henne på något vis...

min sambo har varit med om något liknande. hans döttrar bestämde sig över en natt att det inte skulle bo här längre och att de bara vill träffa honom och göra roliga saker som att han ska bjuda på restaurang och sånt. han har inte fått någon som helst förklaring på detta beteende och dom vägrar numera någon som helst kontakt. vet att mamman i fallet är en bidragande orsak. det hade inte varit några problem hemma vi hade kommit hem från en semesterresa några dagar innan där vi kastade ut runt 8000 kr på hotell och nöjen och ingen sa något om någon flytt ett par dagar senare och vad som skulle hända.

Märkligt hur man bara kan bestämma sig sådär plötsligt utan att prata med föräldern först om vad som är fel.

Om inte föräldrar samarbetar och stöttar varandras föräldraskap så blir lojalitetskonflikten ohanterbar för barnet. Då blir det en överlevnadsfråga för barnet att överleva i konflikten. En lösning (bland flera kända) blir ofta att man väljer bort den ena föräldern. Och den andra låter det ske, kanske för att det väldigt väl passar in i ens egna syften.

TS, tvinga inte barnet och ifrågasätt inte barnets val men fortsätt tålmodigt att visa och uttrycka kärlek på olika sätt. En dag "vaknar" insikten och barnet kommer tillbaka. Påminn också den andra föräldern att du behöver stöd - för barnets skull. Det är inte bra för barn att växa upp med en demoniserad bild av den andra föräldern och det borde varje klok förälder (man eller kvinna) inse och ge sitt stöd till att kontakten verkligen fortsätter!