Då ska jag vara käringen mot strömmen. Min son hade fler ord, men när han var 2,5 och inte talade i tvåordsmeningar bad vi om logopedremiss. Han har inga problem med samtal (ögonkontakt, turtagning etc) och inte heller språkförståelse - tyckte vi. Vi fick logopedtid när han var två år och sju månader. Hennes bedömning var att han t ex hade problem med sådant han borde kunna vid den åldern (kategorisering till exempel).
Nu går vi på behandling hos logoped och han har tagit jättekliv framåt. De säger att det är ovanligt att man kommer så tidigt till logoped, men tycker också att det är väldigt bra. Sonen har en konstaterad språkförsening och huruvida han är spåkstörd eller ej får visa sig med tiden. Jag är bara glad att vi fått hjälp när vi fått hjälp, för han halkade helt klart efter i utvecklingen sedan han blev två - och det är jobbigare att ta igen ett försprång på 1-2 år än ett halvår.
Därmed inte sagt att du behöver oroa dig - men be om remiss till logoped. De kan göra en bedömning, kolla om han har fysiska hinder som gör att det är svårt att prata, och hjälpa er på sådant ni borde träna på eller tänka på i kommunikationen med honom. En sak vi fastnat i, var t ex att ställa ja och nej-frågor. Sedan vi slutade med det och började ställa frågor han kan svara på - på sitt sätt - har hans berättarvilja ökat enormt.