Är det här rättvist?
Det är så här, jag är 15, går sista året i grundskolan och vill verkliga satsa lite mer på att få bättre betyg. Tyvärr så verkar det inte vara möjligt i min familj.
Min mamma som sedan länge varigt deprimerad, inlagt på sjukhus och skurit sig, gör inget hemma. Utan hon bestämmer att jag och min syster, som för övrigt är 13 år, ska göra en massa sysslor hemma.
Förra sommaren fick jag reda på att min mamma var deprimerad och skar sig och sådär för första gången. När mamma åkte in på "vilohem" så började jag och min syster hjälpa till lite mer hemma, eftersom att vår pappa jobbar heltid för att ha råd att betala räkningar, lån och mediciner(som inte är billiga!). Men när mamma kom hem igen så ansåg hon att vi skulle göra mer hemma. Tvätta våra egna kläder, ta hand om disken 3 dagar i veckan och laga mat en gång i veckan. Det tyckte jag ändå var ganska okej.
Men nu så har hon ökat på det. Vi ska dammsuga 2 gånger i veckan. Det var droppen för mig. Jag vill inte dammsuga 2 gånger i veckan! Några kanske tänker: Nää, men det är ju inte så mycket... Men jag vill inte dammsuga eftersom att min mamma har suttit i sin fåtölj hela året, ätit kakor, druckit te och gått upp i vikt. Sitter hon inte där så sover hon. Hon har inget jobb, är förtidspensionerad och gör inget hemma. Eftersom att hon inte gör något hemma så tycker inte jag att hon kan säga åt mig att göra något. Jag går i skolan och vill få bättre betyg men hindras av mina förhållanden hemma.
Sammanlagt varje vecka så gör jag, min lillasyster och lillebror det här:
Tar hand om disken 6 dagar i veckan
Tvättar "tonåringarnas" kläder
Tar ut soporna
Lagar middag 2 dagar i veckan
Hönsskötsel
Kattskötsel
Och städning av ett badrum, tv-rum och våra sovrum när mamma anser att det är stökigt.
Då blir det "obligatoriska" sysslorna kvar att göra varje vecka: matlagning 4 dagar i veckan, städning av ett badrum, köket, vardagsrummet och föräldrarnas sovrum. Jag tycker att det är ganska lite att göra varje vecka om man bara är hemma och inte gör något, även om man är deprimerad. Kanske är jag bara sur och bitter över det här, men vad tycker ni?